utföra nagon stor operation och det före ankomsten af de engelsk-franska hjelptrupperna, som icke anlände förr än i Juni månad. Man kunde icke göra om Diebitschs fälttåg år 1829 öfver Varna vid Bourgasviken, emedan de allierade flottorna höllo den ryska flottan innestängd i BSebastopol. En krigsplan, ett mål borde emellertid finnas, man borde ha en objektiv punkt i sigte, som strategerna säga. Men i alla de rörelser som af ryska armeerna under elfva månader blifvit utförda, kan iakttagaren ej skönja alls någon bestämd eller med konseqvens fullföljd plan. Dock tycks det, som om under någon tid de ryska generalerna haft för afsigt att operera på sin yttersta högra flygel, att passera Donau nära Widdin och derifrån marchera på Sophia, för att gå omkring Balkan. Man skulle hafva bragt Servien i resning mot Porten och befunnit sig på venstra flanken af ottomanska armåen. Hvad lifsförnödenheter angår, så skulle man på Donau eller på den stora stråkvägen från Belgrad till Nissa och Sophia, hemtat dem från Ungern och Servien. Men härtill hade också nödvändigt erfordrats två armer, den ena för de offensiva rörelserna, den andra för att skydda furstendömena och för att belägra eller blokera de turkiska Donaufästningarne. Härmed må ha varit hur som helst, denna plan tycks verkligen blifvit uppgjord, att sluta af den stora massa af trupper som hopades vid Bucharest och i lilla Wallachiet, vid C.ajova, en ort som under de föregående sex fälttågen, från 1808 till 1829, spelat endast en underordnad rol och varit besatt endast med en liten kår på 6 å 8V00 man. Ären 1853 och 18354 ditförde man två armåekårer. Men turkarne hade befästat Kalafat på walachiska Donaustranden. I stället för attitid anfalla dem och kasta dem tillbaka på andra stranden, innan deras arbeten blifvit fullbordade, lemnade man dem tid att af denna lilla stad göra en verklig befästad ort, som sedan var i stånd att trotsa fiendens ansträngningar. Det var den enda fästning turkarne egde på venstra Donaustranden ; men hon vann en sådan betydenhet, att man ej kunde lemna henne i ryggen, om man ville intränga i Servien. Den uppgjorda planen öfvergafs sedermera, antingen på grund af Österrikes föreställningar, som ej ville veta af ett serviskt uppror tätt invid sina gränser, eller emedan ryska armåen ej fann sig tillräckligt stirk för att kunna genomföra den, trots d: -ytsamma uppgifterna om sina armåers 1 het och lättheten att ytterligare förstärka a. Från den stunden fanns ingen anaan plan än den, att besätta hela Donaulinien, utan att utsträcka operationerna derutöfver. Men ottomanska armåen hade bildats med en i sanning förvånande skyndsamhet. Sedan europeiska taktiken en gång fått insteg i nationens seder, höllo de reguliera trupperna tappert stånd, och de irreguliera voro, oaktadt deras dåliga krigstukt, nyttiga att användas till ströftåg på kossackernas vis. De turkiska pascharne, som ännu icke kände sig nog starka i taktiskt och strategiskt hänseende för att på öppna fältet våga inlåta sig i en batalj, inskränkte s:g visligen till ett defensivt krig. Men det är skillnad mellan en overksam defensiv och en kraftfull, emellanåt af offensiva mått och steg utmärkt defensiv. Det är den sistnämnda som turkarne med så mycken kraft och raskhet hafva iakttagit. Redan förliden vinter levererade de tidt och ofta emärre fäktningar, och ända till denna dag hafva de aldrig upphört att på allt sätt oroa fienden. Man slogs mycket om besittningen af Donauöarne mellan Rustscehuk och Giurgewo. Hvarenda dag berättade man oss om strider som blifvit levererade utefter hela loppet af Donau, och som voro vigtiga nog för att gifva ämne till storståtliga ryska bulletiner. Inkräktaren måste inskränka sig till att försvara sig och befästa sig i Giurgewo och Bucharest, och kriget erbjöd det sällsamma skädespelet af två arm6er, som båda inskränka sig till defensiven och befästa sig den ena mot den andra. Nästan alltid ha turkarne gjort första steget till de offensiva rörelserna. Bland de talrika strider de levererat under dessa elfva månader, har Europa framförallt lagt märke till dem vid Oltenitza, Citate och Karakal. Vid Oltenitza utförde de i fiendens närvaro en särdeles djerf öfvergång af Donau; de bibehöllo sig i fjorton dagar uti sina fältförskansningar på venstra stranden af floden och drogo sig ej tillbaka förrän fruktansvärda ryska truppmassor voro i annalkande, utan att angripas och med allt skäl äfven undvikande att sätta det ottomanska rikets enda armå på spel i ett allmänt fältslag. Vid Citate nedgjorde garnisonen i Kalafat, under ett kraftfullt och välberäknadt utfall, den ryska belägringsdivisionen. Vid Karakal, på stränderna af Aluta i Lilla Wallachiet, undergick . en rysk kavalleridivision samma öde och för. lorade sitt artilleri. Och slutligen var striden vid Giurgewo den 7 Juli, der turkarne gingo anfallsvis till väga och bemäktigade sig denna stad, en af de hetaste affärerna under hela fälttåget och ländande de ottomanska vapnen till stor heder. Visserligen hafva ryssarne äfven haft öfverhand i mer än en enskild strid, men man tycker sig ej finna att de ernått ett resultat som står i rigtigt förhållande till deras öfverlägsenhet i taktiskt och strategiskt hänseende, och till deras större vana vid artillerioch kavallerimanövrer. Slutligen antogo ryssarne en ny plan, som man tillskrifver kejsar Nicolaus, hvilken under 1825 års fälttåg i egen hög person anförde sin arme, men nu uppdrog åt den gamle marskalken Paskiewitsch att sätta denna plan i verket. Til en början förkortade han armåens front, som intog en liale af åttio lieus från Kalafat ända till nedra Donau. Lilla Waliachtt utryrades, och man besatte 20brudse a ända till Trajani vall och till och med än!a till Basardsechik, med hänseende till b lägringen af Silistria, hvartill förslaget uppgiorts i Petersburg. Man har svårt för att förklara meningen med denna belägring. Om ryssarne genom denna eröfring förskaf-: fide sig ett godt brohufvud öfver Donau, så I kväll ieke möjligt för dem att med