utföra nagon stor operation och det före an-
komsten af de engelsk-franska hjelptrupperna,
som icke anlände förr än i Juni månad.
Man kunde icke göra om Diebitschs fälttåg
år 1829 öfver Varna vid Bourgasviken, eme-
dan de allierade flottorna höllo den ryska
flottan innestängd i BSebastopol. En krigs-
plan, ett mål borde emellertid finnas, man
borde ha en objektiv punkt i sigte, som stra-
tegerna säga. Men i alla de rörelser som af
ryska armeerna under elfva månader blifvit
utförda, kan iakttagaren ej skönja alls någon
bestämd eller med konseqvens fullföljd plan.
Dock tycks det, som om under någon tid de
ryska generalerna haft för afsigt att operera
på sin yttersta högra flygel, att passera Do-
nau nära Widdin och derifrån marchera på
Sophia, för att gå omkring Balkan. Man
skulle hafva bragt Servien i resning mot Por-
ten och befunnit sig på venstra flanken af
ottomanska armåen.
Hvad lifsförnödenheter angår, så skulle man
på Donau eller på den stora stråkvägen från
Belgrad till Nissa och Sophia, hemtat dem
från Ungern och Servien. Men härtill hade
också nödvändigt erfordrats två armer, den ena
för de offensiva rörelserna, den andra för att
skydda furstendömena och för att belägra el-
ler blokera de turkiska Donaufästningarne.
Härmed må ha varit hur som helst, denna
plan tycks verkligen blifvit uppgjord, att sluta
af den stora massa af trupper som hopades
vid Bucharest och i lilla Wallachiet, vid C.a-
jova, en ort som under de föregående sex
fälttågen, från 1808 till 1829, spelat endast
en underordnad rol och varit besatt endast
med en liten kår på 6 å 8V00 man. Ären
1853 och 18354 ditförde man två armåekårer.
Men turkarne hade befästat Kalafat på wa-
lachiska Donaustranden. I stället för attitid
anfalla dem och kasta dem tillbaka på andra
stranden, innan deras arbeten blifvit fullbor-
dade, lemnade man dem tid att af denna lilla
stad göra en verklig befästad ort, som sedan
var i stånd att trotsa fiendens ansträngningar.
Det var den enda fästning turkarne egde på
venstra Donaustranden ; men hon vann en så-
dan betydenhet, att man ej kunde lemna henne
i ryggen, om man ville intränga i Servien.
Den uppgjorda planen öfvergafs sedermera,
antingen på grund af Österrikes föreställnin-
gar, som ej ville veta af ett serviskt uppror
tätt invid sina gränser, eller emedan ryska
armåen ej fann sig tillräckligt stirk för att
kunna genomföra den, trots d: -ytsamma
uppgifterna om sina armåers 1 het och
lättheten att ytterligare förstärka a.
Från den stunden fanns ingen anaan plan
än den, att besätta hela Donaulinien, utan att
utsträcka operationerna derutöfver. Men otto-
manska armåen hade bildats med en i sanning
förvånande skyndsamhet. Sedan europeiska
taktiken en gång fått insteg i nationens seder,
höllo de reguliera trupperna tappert stånd,
och de irreguliera voro, oaktadt deras dåliga
krigstukt, nyttiga att användas till ströftåg
på kossackernas vis. De turkiska pascharne,
som ännu icke kände sig nog starka i tak-
tiskt och strategiskt hänseende för att på öppna
fältet våga inlåta sig i en batalj, inskränkte
s:g visligen till ett defensivt krig. Men det
är skillnad mellan en overksam defensiv och
en kraftfull, emellanåt af offensiva mått och
steg utmärkt defensiv. Det är den sistnämnda
som turkarne med så mycken kraft och rask-
het hafva iakttagit. Redan förliden vinter
levererade de tidt och ofta emärre fäktningar,
och ända till denna dag hafva de aldrig upp-
hört att på allt sätt oroa fienden. Man slogs
mycket om besittningen af Donauöarne mel-
lan Rustscehuk och Giurgewo. Hvarenda dag
berättade man oss om strider som blifvit le-
vererade utefter hela loppet af Donau, och
som voro vigtiga nog för att gifva ämne till
storståtliga ryska bulletiner. Inkräktaren må-
ste inskränka sig till att försvara sig och be-
fästa sig i Giurgewo och Bucharest, och kri-
get erbjöd det sällsamma skädespelet af två
arm6er, som båda inskränka sig till defensi-
ven och befästa sig den ena mot den andra.
Nästan alltid ha turkarne gjort första ste-
get till de offensiva rörelserna. Bland de tal-
rika strider de levererat under dessa elfva
månader, har Europa framförallt lagt märke
till dem vid Oltenitza, Citate och Karakal.
Vid Oltenitza utförde de i fiendens närvaro
en särdeles djerf öfvergång af Donau; de bi-
behöllo sig i fjorton dagar uti sina fältför-
skansningar på venstra stranden af floden
och drogo sig ej tillbaka förrän fruktansvärda
ryska truppmassor voro i annalkande, utan
att angripas och med allt skäl äfven undvi-
kande att sätta det ottomanska rikets enda
armå på spel i ett allmänt fältslag. Vid Ci-
tate nedgjorde garnisonen i Kalafat, under ett
kraftfullt och välberäknadt utfall, den ryska
belägringsdivisionen. Vid Karakal, på strän-
derna af Aluta i Lilla Wallachiet, undergick .
en rysk kavalleridivision samma öde och för- .
lorade sitt artilleri. Och slutligen var striden
vid Giurgewo den 7 Juli, der turkarne gingo
anfallsvis till väga och bemäktigade sig denna
stad, en af de hetaste affärerna under hela fält-
tåget och ländande de ottomanska vapnen till
stor heder. Visserligen hafva ryssarne äfven
haft öfverhand i mer än en enskild strid, men
man tycker sig ej finna att de ernått ett re-
sultat som står i rigtigt förhållande till deras
öfverlägsenhet i taktiskt och strategiskt hän-
seende, och till deras större vana vid artilleri-
och kavallerimanövrer.
Slutligen antogo ryssarne en ny plan, som
man tillskrifver kejsar Nicolaus, hvilken un-
der 1825 års fälttåg i egen hög person an-
förde sin arme, men nu uppdrog åt den gamle
marskalken Paskiewitsch att sätta denna plan
i verket. Til en början förkortade han ar-
måens front, som intog en liale af åttio lieus
från Kalafat ända till nedra Donau. Lilla
Waliachtt utryrades, och man besatte 20-
brudse a ända till Trajani vall och till och
med än!a till Basardsechik, med hänseende
till b lägringen af Silistria, hvartill förslaget
uppgiorts i Petersburg. Man har svårt för
att förklara meningen med denna belägring.
Om ryssarne genom denna eröfring förskaf-:
fide sig ett godt brohufvud öfver Donau, så
I kväll ieke möjligt för dem att med