STOCKHOLM, den 18 Aug.
— Vi omnämnde i går, att alla fyra stån-
den bifallit utskottets förslag om införande
af ett likformigt breiporto af 4 sk. bko. Ge-
nom ett tryckfel blefvo likväl då de af finans-
ministern friherre Palmstjerna önskade tvenne
olika rayonporton oriktigt uppgifna till 4 och
5 sk. i stället för att den kongl. propositio-
nen föreslår antagandet af två särskilda porto-
satser, den ena af fyra skillingar för bref om
ett lods eller lögre vigt, som befordras på
ett afstånd af tjugu mil elier derunder och
det andra af sex skillingar för bref, vägande
högst ett lod, som fortskaffas längre än högst
tjugu milx.
Sedan Rikets Ständ:r nu samstämmit om-
fattat förslaget om ett enda likformigt porto,
bör man kunna ega grundadt hopp, att rege-
ringen äfven skall omfatta denna mening och,
i hvad på den ankommer, icke motverka
denna reform. Genom de tvenne portosat-
serna skulle ingenting väsentligt vara vunnet;
man skullo fortfarande besväras med taxor
och tabeller och den nödiga enkelh-ten och
lättheten skulle icke kunna uppnås. Så länge
man vill bibehålla flera särskilda portosatser
är det icke lönt att tänka på frimärken. De
vålla då endast konfusion och den större delen
af allmänheten begagnar dem då icke. Detta
visar sig i Preussen, der man oaktadt post-
reformen har qvar inrikes taxor och tre olika
portosatser. Frimärkena bli der så föga be-
gagnade, att då postverkets totalinkomst vpp-
går tll ungefär 5 millioner thaler, deraf en-
dast 300,000 thaler inflyta för frimärken.
Införandet af ett likformigt, någorlunda bil-
ligt postporto skulle utan tvifvel blifva en af
de i praktiskt hänseende nyttigaste reformer
man erhållit genom denna riksdag. Att den
skall både i det ena och andra hänseendet leda
till gynsamma resultater lider intet tvifvel;
vi ha i detta hänseende, för att icke gå längre
bort, grannstaten Danmarks exempel för oss,
der, genom införande af ett lågt, likformigt
porto. och frimärkea, korrespondensen och
derigenom tillika postverkets inkomster be-
tydligt ökats.
Vi hoppas äfven att man, sedan en så vig-
tig och fruktbringande reform blifvit vunnen,
icke alltför länge skall bli stående dervid,
utan framgent arbeta på förbättring, utvidg-
ning och lättande af postkommunikationerna.
Ännu har man icke, i likhet med hvad öf-
verallt utrikes eger rum, gjort nigonting för
att lätta försändningen af andra tryckta saker
än tidningar; genom ett modereradt porto för
dylika i korsband afskickade saker, skulle
med posten komma att afsändas en stor mängd
af varuprof, priskuranter och dylika medde-
landen af allehanda slag. Frankeringstvånget
och en hel hop andra onödiga småbestämmel-
ser och omvägar, som man uppställer för all-
mänheten, gör att många tusen bref årligen
bli oskrifna eller afsända på annat sätt, som
eljest skulle gå genom postverket. Man bör
sträfva derhän, att postverket alltmera bort-
lägger den kongl. svenska embetsverks-stel-
heten, trögheten och förnämheten; det bör, i
stället för att betrakta de korresponderande
såsom besvärliga personer, hvilkas bref det,
om alla föreskrifna formaliteter riktigt iskt-
tagas, gunstbenäget fortskaffar, tänka på ull-
mänhetens beqvämlighet, liksom komma den
till mötes och genom en mängd af utgrenin-
gar verka tyst men snabbt och oafbrutet så-
som ett urverk.
Vi hoppas äfven, att den dag icke skall
vara alltför aflägsen, då man upphör att be-
trakta postväsendet såsom en statens inkomst-
källa; då det får använda sina öfverskottsme-
del till utvidgning och förbättring i sina kom-
munikationer och inrättningar. Att beskatta
brefvexlingen, för att derigenom bereda sta-
ten en inkomst, :r en af de mest olämpliga
åtgärder i ekonomiskt hänseende, utom det att
det är menligt i intellektuelt och moraliskt.
Lättade kommunikationer beforira handeln
och industrien, framkalla ett lif och en rör-
lighet i alla förhållanden, hvarigenom stats-
inkomstersa få en indirekt tillökning af långt
större betydenhet än den proportionsvis ringa
direkta vinst som kan ernås genom att be-
skatta korrespondensen och göra postväsen-
det till en inkomstkälla.
Då det nu samlade norska stortbinget har
sig förelagdt ett förslag om likformigt porto,
som utan tvifvel blir antaget (måhända är frå-
gan der redan afgjord, fastän det undgått vår
uppmärksamhet), så borde det icke kunna möta
så stora svårigheter att i en icke alltför af-
lägsen framtid uppnå en postförening mellan
de tre nordiska rikena, hvarigenom de inter-
nationella (icke de transiterande) brefven kunde
fortskaffas för samma porto hvarthän som helst
inom de tre rikena, då det afsändande post-
verket skulle uppbära och behålla portot. En
liten början härtill är redan gjord genom den
i postfördraget mellan Sverge och Norge af
1849 införda bestämmelsen, att i hvartdera
riket för inbördes bref eller försändelser in-
flytande porto eler andra afgifter tillfalla det
postverk, som-afgifterna upptager, så att några
liqvider emellan postverken i de begge rikena
för dessa bref och försändelser icke skola
ega rums.n
— Vi hafva allt hitintills kommit att för-1.
bise följande lilla märkliga strof i Sv. Tid-
ningen för i tisdags:
Vi hafvå i ett föregående nummer infört stats-
rådet friherre Palimstjernas reservation mot adelnså
EEEEEENDOTIETERAOT
ässtssesisdkeneslnd
K
F2Månader och år förgingo. En dag inträdde Ål.