Denna saknad af män är icke verkad af na:
turen, utan af regeringen och en följd a
att armeen uppslukar en så ofantlig mängd
I Ryssland finnas icke de många förslappande
och ohelsosamma handtverk, som hos oss
bortrycka så många arbetare. Den ryske lif
egne anstränger sig icke mycket; han arbe-
tar blott litet, långsamt och utan de vestra
folkslagens tröttande ifver.
Hvad är det då för en armåe, som i fredstid
(Kaukasus är ett undantag) kan på ett så märk-
ligt sätt göra glest ibland en befolkning på
60 millioner menniskor? Om man än antog
denna här till huru stort antal som helst, så
skulle man ej kunna begripa saken, om man
ej tillika vet på hvilket omenskligt sätt den
rekryteras, inöfvas och underhålles. Den be-
röfvar folket tre gånger så många menniskor
som den räknar soldater. Hvad blifver då af de
öfriga? Få, blott mycket få komma hem, icke
en bland hundrade,, har furst Paskiewitsch
sjelf sagt. I Ryssland ser man ingenstädes
de gamla invalider, som äro så talrika i andra
länder; de blifva alla helbregda; de hafva en
läkare som alltid lyckas, nemligen döden.
När hertigen af Ragusa, i sitt mer än ry-
ska verk, för att förskräcka oss uträknar, att
en rysk soldat kostar kejsaren 2—3 gånger
mindre än en af våra, förglömmer han i sin be-
räkning, att två eller tre menniskor måste dö
innan man erhåller en öfvad soldat, som kan
uthärda. Han försummar att fästa sin upp-
märksamhet vid detta förfärliga slöseri med
menniskolif, som utan tvifvel är en likgiltig
sak för honom.
Till denna stora dödlighet finnas tre huf-
vudorsaker: 1) Af naturen (enligt sin race, sitt
lefnadssätt, sin uppfattning) är ryssen mycket
litet passande till krigstjenst. 2) Han tjenar
ovilligt, förtäres af längtan, kan icke glömma
sitt hem, sin familj. 3) Man använder ingen
skonsamhet för att vänja honom dertill och
lära honom finna sig i sitt öde; han blifver
värtom på ett våldsamt sätt öfverflyttad till
tt lefnadssätt som är alldeles motsatt hans
yönliga,