utföra, men regeringen är intresserad af problemets lösning. Jag är öfvertygad, att om man så som nu fortfar att lemna den allmänna andan utan ljus och eggelse, så skall det icke behöfvas så många år, innan nio tiondedelar af den franska befolkningen blir stupid och likgiltig för allmänna angelägenheter. Och om det är svårt att regera en allt för liflig kropp, så är det ännu svårare att regera en död kropp. Skall icke sjelfva makten lida af en sådan sakernas ställning? Man kan fördöma denna makts princip och dess system; men säkert är att den uträttar stora saker. Dessa förvärfva densamma dock inga verkliga sympatier. Den del af massan, som har dem under ögonen, blir instinktmässigt frapperad af deras storhet, men aflägsnad några steg från de ställen der de utföras, glömmer den dem eller förnekar deras värde. Den intelligenta delen af folket tilltala de icke genom sin betydenhet eller sin karakter; den ser deri endast stora kostnader. Regeringen kan nu icke vara belåten med att erfara rättvisa af de devonerade bladen; ty dem läser ingen, och om nå: gon läser dem så tror åtminstone ingen på hvad de säga. Denna styrelse, som varit så rädd för tryckfriheten, erfar nu sjelf de bedröfliga foljderna af dess inskränkning. Nyligen har utkommit ett arbete, som vickt mycken uppmärksamhet: Ciel et terre af J. Reynaud. Författaren har redan förvärfvat ett namn bland vetenskapsmännen isynnerhet genom sina artiklar i Encyclopedie nouvelle 1841. Ciel et terre är måhända icke riktigt ortodox, men det är ett högst märkligt och snillrikt arbete. ÅA. II. edetssnsns AR