Hufvudmannens faders farbroder, afl. majoren frih. Svante Baners barn, i första giftet, 1) Sonen, afl. kammarjunk. frib. Svante Baners barn, Johan Lars Svante, f. 1821. Anna Sofia Vict ria. Sv friberr). ätten Koskull. I andra giftet, 2) Johan Gustaf Eskil, f. 1808. Possessionat. Gift 1832 med Hedog Car lina Cederholm, f. 1810. D.ras son: Johan Gustaf Svante Edvard, f. 1833. Underlöjtnant vid Föra lifgrenadierre emevtet. 3) Sonen, afl. possessionater frih. Carl Johan Svante Baners enka, Christina Marra Charlotta Bergenstråle, född 1828. Gift 1847. Enka 1854. Hennes dotter: Carolma Märta Sofia, f. 1848., — Charaktersskildringar ur lvstorien och sagan, ? ändamål att tjena som förberedande kurs i allmänna historien, af A. W. Grube. Öfversärtn. ap G. Thomeå. Första delen. Stockh. Z. Heggström, 1854. Man har alltmera börjat inse det mindre lämpliga deri att låta barnen göra sin första bekantskap med historien genom allmänna kompendier. Till och med de arbeten, som i likhet med Bredows och Nösselts berättelser ur allm. historien söka att genom sammanhängande berättelser och smärre skildringar lemna en slags fullständig verldshistoria för ungdom, lämpa sig mindre för den aldra första undervisningen. För den unge lärjungen är det biografiska intresset det öfvervägande; allmänna skildringar af kulturtillstånd och förhållanden förmår han icke fatta; de måste för horom framställas, så att säga, mera dramatiskt genom handlande och verkande personer, som representera tidens anda och skaplynne. Det försök, som den tyske förf. Grube gjort att genom fristående, helt och hållet i berättande form hållna skildringar lemna nybörjaren de första intrycken af historien och väcka hans hog för dess studium, — hvilka skildringar förf. dels sjelf affattat dels sammanfört ur flera särskilda populära skrifter, — synes oss vara rätt lyckadt, så vidt man kan döma af denna del, som omfattar det gamla Hellas och Rom, hvilkas historia utan tvifvel lättast kan behandlas på detta sätt. Genom hr Thomås bearbetning har det tunga och invecklade som oftast vidhänger tyska skrifter. äfven de, som skola vara populära, försvunnit. — Grunddragen af den vegetabiliska cellens Anatomi och physiologi, af Hugo v. Mohl. Öfvers. Stockh. Z. Heggström 1854. Intill den sednaste tiden har, oaktadt botanikens studium med temlig ifver bedrifvits i vårt land, den anatomiskt-fysiologiska sidan af detsamma legat mycket nere. Hvad elementarundervisningen angår har detta i hufvudsaklig mån berott på bristen af tjenliga läroböcker, hvilken brist man dock på sednaste tiden sökt afhjelpa. För några år sedan utgafs en svensk öfversättning at Unger: Grunddrag till vexternas anatomi och fysiologi. Det arbete ötver den vegetabiliska cellen, som samme förläggare nu utgifvit, utgår till många delar från andra synpunkter och förklarar samma fenomener på annat sätt än Unger. Man har derföre trott det vara a! nytta om den studerande ungdomen sattes i tillfälle att lära känna bådas åsigter, och öfversättningen har skett på tillstyrkan af dei: högsta auktoritet inom det botaniska facket i vårt land. — Solsystemet. — Populär framställning för skolläraresemmarier och folkskolor. Bearbetniny efter franskan af OC. A. Nyström. Med plansch. Stockh. Z. Heggström 1854 (8 sk. bko). Denna lilla skrift synes vara lämplig fö: sitt ändamål: att lemna folkskolans elever och i allmänhet den klass af läsare som sakna nödiga förberedande kunskaper för att kunna fatta en mera vetenskaplig framställning at astronomien, någon föreställning om verldsbyggnaden och de dit hörande allmännaste naturföreteelserna samt väcka håg till förvärfvande af större insigter i dessa ämnen. Den medföljande planschen är ämnad att uppklistras på papp, såsom åskådningstabell. — Till Svenska Fornskriftsällskapets ledamöter har i dessa dagar utdelats Samlingar, utgifna af Svenska Fornskriftsältskapet. Femte delen, häftet 3. Med detta häfte afslutas Saan om Didrik af Bern; efter Svenska handskrifter utgifven af G. O. Hylten-Cavallius. Sagans text är fullständigt medde!ad i de tvenne föregående häftena. Detta häfte innehåller ett vidlyftigt och intressant förord, i hvilket utgifvaren redogör för särskilda editioner och handskrifter af den gamla sagan samt en kritik af sagans innehåll i historiskt och romantiskt hänseende. Utgifvaren lemnar här många intressanta uppgifter om, huru de personligheter som framträda i Didrikssagan, och isynnerhet Völund Smed och Vidga Völundson, finnas berörda i urgamla och äkta lokalsägner i Sverge. Större delen af häftet upptages af en särdeles fullständig namnoch innehållsförteckning (upptagande omkring 100 gidor) samt af en, för dylika editioner så utomordentlig vigtig ordsamling (44 sid.). Denna förträffliga edition af Didrikssagan gör heder åt Fornskriftsällskapet och utgifvaren liksom den blir till gagn för den svenska språkforskningen.