STOCK SOLM, fen 8 Aug.
Lagutskottets betänkande i anledning af
äckta motioner angående brottmålslagst ftnin-
ens förbättrande, hvarom en konfereus mellan
ikståndens ledamöter hölls i går afton på den
- k. laridtmarskalksklubben, torde möjligen
dan i morgon förekomma till afgörande,
ch vi anse derföre lämpligt att desstörinnan
ler om yttra några ord.
Vi vilja i detta hänseende lemna å sido,
att lagutskottet afstyrkt motionerna om anta-
gande af lagberedningens förslag till ny straff-
lag med deri nödiga förändringar. Detta ar-
bete gick uppenbarligen öfver det nuvarande
lagutskottets höfva och skulle troligen nu lika
litet som tillförene hafva ledt till något godt
resultat, helst då proposition i detta vigtiga
ämne från landets regering uteblifvit. Vi vilja
således godkänna lagutskottets åtgärd att in-
skrä :xa sitt förslag på sätt som skett, till
kapitlen om stöld, snatteri och rån, likasom
vi hålla utskottet räkning för de gjorda för-
slagen om afskaffandet af spö- och risstraffen,
samt den offentliga kyrkoplikten.
Beträffande deremot de förändringar, eller
den omarbetning utskottet företagit sig aflag-
beredningens förslag till kapitlen om stöld,
snatteri och rån, finna vi detta försök i flera
hänseenden misslyckadt. I allmänhet har man
iakttagit hös de sednare riksdagarnes lag-
utskott, att det på allt sätt äflats att, oaktadt
lagberedningens förslag alltid väljes till ut
gångspunkt, likväl genom förändrade redaktio-
ner, en mera gammalmodig uppställning o.
m. d., likasom frigöra sig från den ohemula
beskyllningen inom det konservativa lägret,
att i något hänseende följa så fördömligt 1i-
berala föregångares fotspår. Äfven om man
icke kan förkasta grunden hvarpå förslaget är
bygdt, ännu mindre hitta på något bättre, så
skall man likväl först skrifva en teoretisk kri-
tik öfver lagberedningens principer och sedan
på allt sätt mästra och utdöma än det ena,
än det andra, för att söka åstadkomma ett eget
arbete med en lapp från det gamla plagget
och en annan från det nya, hvilket åt det hela
gifver ett eget, brokigt och fult utseende och
gör innehållet temligen löst sammanhängande.
Om härtill vore tillfälle, kunde det vara eget
nog att litet närmare upplösa den metod,
hvarmed lagutskottet i ofvannämnde hänseende
går tillväga. Hufvudsumman är emellertid
den idkeliga omsägningen af den konservativa
lexan, att inom lagstiftningen intet annat sy-
stem duger än ett s. k. öfvergångssystem,
deri man lappar ihop det gamla och det nya.
och detta sa slafviskt, att man knappt vågar
stafva orden på det nya sättet, eller, såsom
t. ex. uti den här föreslagna nya lagen, an-
vända den benämning på mynt, som nu be-
gagnas, utan heldre bibehåller den som bru-
kades för hundra år sedan och som då had:
en helt annan betydelse än nu. Men vi vilja,
som sagdt är, icke längre uppehålla oss vid
dessa allmänna kännetecken på lagutskottets
betänkanden, hvilka, oaktadt den laghistori
och förmenta rättsfilosofi de göra anspråk
att innehalla, likväl sakna både den klarhe:
och den ö:vertygande bevisning, som mot-
verna till en lag böra innehåtla och hvarfö:
förf. af lagutskottets betänkanden eger en före-
bild, som väl förtjente att efterföljas, såväl!
uti motiverna till lagkommitteens och lagbe-
redningens förslag, som uti äldre lagutskotts
betänkanden, t. ex. vid 1828 —- 1830 årens riks-
dag, hvilka hvarken gifva sig an för lärdom
eller djupsinnighet, men ändå genom sin enkla
och skarpsinniga uppfattning af rättssatsern?
och deras tillämpning, tillräckligt vittna om
förf:s kallelse till lagstiftare.
Lagutskottets bemödanden vid behandlingen
af förevarande ämne synes hafva gått ut på
att i trenne hufvudsakliga omständigheter för-
ändra lagberedningens förslag, nemligen: 1:0
att bibehålla gränsen för snatteri så lågt som till
ett värde af 5 rdr rgs; 2:0 att jemte frihets-
straffet (straffarbete) stadga böter för till och
med tredje resan stöld, samt 3:0 inskränka
den i lagförslaget åt domaren förbehållna la-
titud vid bestämmande af straffet.
Vi anhålla att få yttra oss om hvardera ai
dessa förändringar särskildt.
1. Då 1734 gränsen för snatteri ställdes
vid ett värde af 10 daler silfvermynt, så
gällde, enligt hvad man vet, en daler, mec
afseende å då gällande varupriser, minst lika
mycket som 2 rdr gäller f. n., och då eval
vätionen deraf stadgades vid 1778 års reali
sation, gällde de tre daler, hvarefter förvandlin.
gen skedde, ännu mera. Allt skäl synes sålede
saknas, att i en ny lag bibehålla endast ena
handa maximum för snatteri, som för närva
rande är stadgadt, och hvilket till ett så öf
verdrifvet stort antal ökar deras antal, hvilk
nu stämplas såsom tjufvar, jemfördt med dem
som i sådant hänseende brännmärktes då der
lag stiftades, om rubbning af hvars grundsat
ser man i öfrigt är så ömtålig. Att förden
skull, i likhet med lagberedningen, för snat
teri stadga ett maximum af värde i gods el
ler penningar af 4 rdr i silfver eller 12 rd
rgs, tyckes icke i sjelfva verket innefatta nå
gon afvikelse ifrån den gamla lagen. uta
tvärtom stå dermed i full öfverensstämmelse
hvaremot utskottets förslag att bibehålla 1
daler eller fem riksdaler riksgälds, är
flera hänseenden hinder igt för den nu åsyf
tade lagförbättringen, nemligen att göra straf
fet för stöld urbota, d. v. 8. belagdt me
straffarbete. — Det är nemligen bekant, a
tjufnader under 12 rdrs värde utgöra måhänd
det största antalet, och om således derfö
stadgades hestraffninoven af böter eller fängelse
— DD OO T
eu AA Fre