STOCK SOLM, fen 8 Aug. Lagutskottets betänkande i anledning af äckta motioner angående brottmålslagst ftninens förbättrande, hvarom en konfereus mellan ikståndens ledamöter hölls i går afton på den k. laridtmarskalksklubben, torde möjligen dan i morgon förekomma till afgörande, ch vi anse derföre lämpligt att desstörinnan ler om yttra några ord. Vi vilja i detta hänseende lemna å sido, att lagutskottet afstyrkt motionerna om antagande af lagberedningens förslag till ny strafflag med deri nödiga förändringar. Detta arbete gick uppenbarligen öfver det nuvarande lagutskottets höfva och skulle troligen nu lika litet som tillförene hafva ledt till något godt resultat, helst då proposition i detta vigtiga ämne från landets regering uteblifvit. Vi vilja således godkänna lagutskottets åtgärd att inskrä :xa sitt förslag på sätt som skett, till kapitlen om stöld, snatteri och rån, likasom vi hålla utskottet räkning för de gjorda förslagen om afskaffandet af spöoch risstraffen, samt den offentliga kyrkoplikten. Beträffande deremot de förändringar, eller den omarbetning utskottet företagit sig aflagberedningens förslag till kapitlen om stöld, snatteri och rån, finna vi detta försök i flera hänseenden misslyckadt. I allmänhet har man iakttagit hös de sednare riksdagarnes lagutskott, att det på allt sätt äflats att, oaktadt lagberedningens förslag alltid väljes till ut gångspunkt, likväl genom förändrade redaktioner, en mera gammalmodig uppställning o. m. d., likasom frigöra sig från den ohemula beskyllningen inom det konservativa lägret, att i något hänseende följa så fördömligt 1iberala föregångares fotspår. Äfven om man icke kan förkasta grunden hvarpå förslaget är bygdt, ännu mindre hitta på något bättre, så skall man likväl först skrifva en teoretisk kritik öfver lagberedningens principer och sedan på allt sätt mästra och utdöma än det ena, än det andra, för att söka åstadkomma ett eget arbete med en lapp från det gamla plagget och en annan från det nya, hvilket åt det hela gifver ett eget, brokigt och fult utseende och gör innehållet temligen löst sammanhängande. Om härtill vore tillfälle, kunde det vara eget nog att litet närmare upplösa den metod, hvarmed lagutskottet i ofvannämnde hänseende går tillväga. Hufvudsumman är emellertid den idkeliga omsägningen af den konservativa lexan, att inom lagstiftningen intet annat system duger än ett s. k. öfvergångssystem, deri man lappar ihop det gamla och det nya. och detta sa slafviskt, att man knappt vågar stafva orden på det nya sättet, eller, såsom t. ex. uti den här föreslagna nya lagen, använda den benämning på mynt, som nu begagnas, utan heldre bibehåller den som brukades för hundra år sedan och som då had: en helt annan betydelse än nu. Men vi vilja, som sagdt är, icke längre uppehålla oss vid dessa allmänna kännetecken på lagutskottets betänkanden, hvilka, oaktadt den laghistori och förmenta rättsfilosofi de göra anspråk att innehalla, likväl sakna både den klarhe: och den ö:vertygande bevisning, som motverna till en lag böra innehåtla och hvarfö: förf. af lagutskottets betänkanden eger en förebild, som väl förtjente att efterföljas, såväl! uti motiverna till lagkommitteens och lagberedningens förslag, som uti äldre lagutskotts betänkanden, t. ex. vid 1828 —1830 årens riksdag, hvilka hvarken gifva sig an för lärdom eller djupsinnighet, men ändå genom sin enkla och skarpsinniga uppfattning af rättssatsern? och deras tillämpning, tillräckligt vittna om förf:s kallelse till lagstiftare. Lagutskottets bemödanden vid behandlingen af förevarande ämne synes hafva gått ut på att i trenne hufvudsakliga omständigheter förändra lagberedningens förslag, nemligen: 1:0 att bibehålla gränsen för snatteri så lågt som till ett värde af 5 rdr rgs; 2:0 att jemte frihetsstraffet (straffarbete) stadga böter för till och med tredje resan stöld, samt 3:0 inskränka den i lagförslaget åt domaren förbehållna latitud vid bestämmande af straffet. Vi anhålla att få yttra oss om hvardera ai dessa förändringar särskildt. 1. Då 1734 gränsen för snatteri ställdes vid ett värde af 10 daler silfvermynt, så gällde, enligt hvad man vet, en daler, mec afseende å då gällande varupriser, minst lika mycket som 2 rdr gäller f. n., och då eval vätionen deraf stadgades vid 1778 års reali sation, gällde de tre daler, hvarefter förvandlin. gen skedde, ännu mera. Allt skäl synes sålede saknas, att i en ny lag bibehålla endast ena handa maximum för snatteri, som för närva rande är stadgadt, och hvilket till ett så öf verdrifvet stort antal ökar deras antal, hvilk nu stämplas såsom tjufvar, jemfördt med dem som i sådant hänseende brännmärktes då der lag stiftades, om rubbning af hvars grundsat ser man i öfrigt är så ömtålig. Att förden skull, i likhet med lagberedningen, för snat teri stadga ett maximum af värde i gods el ler penningar af 4 rdr i silfver eller 12 rd rgs, tyckes icke i sjelfva verket innefatta nå gon afvikelse ifrån den gamla lagen. uta tvärtom stå dermed i full öfverensstämmelse hvaremot utskottets förslag att bibehålla 1 daler eller fem riksdaler riksgälds, är flera hänseenden hinder igt för den nu åsyf tade lagförbättringen, nemligen att göra straf fet för stöld urbota, d. v. 8. belagdt me straffarbete. — Det är nemligen bekant, a tjufnader under 12 rdrs värde utgöra måhänd det största antalet, och om således derfö stadgades hestraffninoven af böter eller fängelse — DD OO T eu AA Fre