el Dpoljall Vora fastställas Nogre an till O SK. DKO för kannan. Om ett högre belopp åsättes, befara vi att, innan kontrollerna hinna vederbörligen regleras, lönkrogar, genom lockelsen af den vinst som den afgiftsfria minutförsäljningen komme att medföra, skulle i stor mängd uppkomma, hvarefter det blefve ytterst svårt att utrota dem. Sedan riksstånden, i fråga om bränvinets tillverkning, tagit steget ut och förenat sig om en lag, hvarigenom man med ullförsigt hoppas att bränvinets tillverkning skall kunna hällas inom tillbörliga gränser. ligger det dessutom mindre vigt uppå att med ens antaga en lika radikal försäljningslag. Det synes oss till och med för den goda sasens skull vara fördelaktigare att såsom en ;fvergång till nästa riksdag nöja sig med en skatt af 8 sk. bko för kannan, som i allt fall kommer att lägga ett tungt band nog på bränvinsförsäljningen. Försvinner den skarpa gränslinea emellan atminutering och utskänkning af bränvin, som utskottet antagit, behöfva icke, på sätt utskot:et föreslagit, : agistraten och stadens äldste särskildt beräkna huru stort kantal bränvin, som under det följande skall komma att föryttras genom utminutering, och huru stort qvantum som skall utskänkas, hvarned många svårighet måste vara förenade. Att förslagsvis bestämma det qvantum bränvin, som på det hela taget i en stad åtgår för året, kan låta sig någorlunda göra, men att på förhand beräkna huru stor andel deraf, som kommer att föryttras på minuteringsställen och huru många kannor som åtgå gciom utskänkning är, såsom professor Carlson i sin reservation yttrat, en uppgift hvars lösning kunde sätta äfven den bäst underrättade magistrat i förlägenhet. Bland de olägenheter, som skulle uppkomma i händelse man, såsom utskottet föreslagit, skulle, sedan det totala kantalet blifvit bestämdt, genom auktioner utbjuda de till antalet fastställda försäljningsrättigheterna åt lem som vilja åtaga sig afgift för högsta kannetalet, anmärker hr Carlson med rätta att lå antalet försäljningsställen är faststäldt, och i andra sidan det totala kannetalet äfven bestämdt, torde det icke alltid kunna antagas. utt vid de blifvande auktionerna summan af inbuden slår in med totalsumman af kannetalet. Man kan då föreställa sig, att kannesalet blir genom stora anbud förr slut än analet försäljningsställen, och då måste, isynnaerhet om vissa trakter at staden blifvit för lessabestämda, en omreglering af dem försiggå. Eller ock uppgår icke det budna kannetalet på det bestämda antalet ställen till det beräknade, och då måste antingen försäljningsställenas antal ökas, hvilket strider emot indamålet, eller ock kommer en del af den beräknade skatten att icke gå ut. Vidare, då redan befintliga rättigheter måst undantagas rrån auktionerna, uppkommer ett för dem allleles eget beskattningssätt, nemligen af taxeringskommitteen, som skall bestämma kannetalet för hvarje ställe särskildt. I likhet med hr Carlsson anse vi detta allt hafva stora vanskligheter med sig, och de besvär, som det är medgifvet att hos pröfningskommitteen anföra jfver taxeringskommitteens beräkning af bränvinsförsäljningen på ett eller flera af utskänkvingseller minuteringsställena i en stad, kunna föranleda till besynnerliga tvister. Dessitom uppkommer af möjligheten att hvart zommande år öfverbjudas och sålunda gå rätigheten förlustig på det försäljningsställe, der tt visst kapital redan är nedlagdt, en osäkerhet, som kanhända icke alltid medverkar till att framkalla hos idkare af denna visserligen icke önskliga, men ännu tills vidare pumbärliga rörelse, den redbarhet, som städse insetts vara ett godt. Slutligen synes det på andet, hvarest sannolikt i mången kommun icke kommer att finnas mera än ett enda försäljningsställe för socknen, vara mindre lämpligt att genom auktion framkalla ett anbud vå försäljningen af det högsta möjliga kannetal för socknen. På grund af hvad vi nu anfört och utan att appehålla oss vid de särskilda bestämmelserna i utskottets ifrågavarande förslag, hvilka nu troligtvis icke komma under pröfning, anse vi Rikets Ständer böra, med antagande af er lika skatt af 8 sk. bko kannan för både utninutering och utskänkning af bränvin, återcemittera frågan till utskottet med föreskrift , utt i närmaste öfverensstämmelse med norska lagstiftningen utarbeta nytt förslag till förordning angående vilkoren för bränvins försäljning. Det är naturligt att man vid verkställigheten vf den norska försäljningslagen stött på svårigheter, men dessa hafva icke på långt när varit så stora, som man i början föreställde sig. Det har gått ganska lätt att inom kommunerna beräkna det qvantum bränvin, som irligen anses kunna utminuteras eller utskänkas; och när kommunalstyrelserna, hvilket lock sällan händt, gjort sig skyldiga till oriktiga beräkningar, vare sig för höga eller för låga, hafva amtnännnerna anställt åtal not dem. Det har dock på några ställen, såsom i Laurvig och Stavanger, händt attafviften blifvit så högt uppdrifven, att man afsagt sig försäljningsrättigheten och att intet enda lagligt försäljningsställe funnits under ett helt år. Den största svårigheten har hittills legat i saknaden af tillräckligt afskräckande straff för oloflig utminutering och utskänkning, som endast bestått i böter och i brist af tillgång dertill, i fängelse. Då emellertid dessa straff icke visat sig nog verksamma, har storthinget för kort tid sedan för femte resan oloflig utminutering eller utskänkning skärpt straffet till straffarbete på 6 månaders till 3 års tid, hvaraf man väntar sig ganska goda verkningar. Det säkraste beviset på hvad den norska bränvinslagstiftningen uträttat ligger i professor Schweigaards uppgift att den nedtvingat kon sumtionen till bälften mot hvad den i Norge förutvar. Måtte vi om några år kunna vänta samma glädjande resultat af den nya bränvinslagstiftning, som för närvarande är under utarbetning! a ra) AE saa er — H. M. Enkedrottningen väntas i afton inkomma till hufvudstaden från Rosersberg. — H. K. H. Hertigen af Östergöthland har i dag beovifvit sig ut åt skärgården, för att