el Dpoljall Vora fastställas Nogre an till O SK. DKO
för kannan. Om ett högre belopp åsättes, be-
fara vi att, innan kontrollerna hinna vederbör-
ligen regleras, lönkrogar, genom lockelsen af
den vinst som den afgiftsfria minutförsäljningen
komme att medföra, skulle i stor mängd upp-
komma, hvarefter det blefve ytterst svårt att
utrota dem. Sedan riksstånden, i fråga om
bränvinets tillverkning, tagit steget ut och
förenat sig om en lag, hvarigenom man med
ullförsigt hoppas att bränvinets tillverkning
skall kunna hällas inom tillbörliga gränser.
ligger det dessutom mindre vigt uppå att med
ens antaga en lika radikal försäljningslag.
Det synes oss till och med för den goda sa-
sens skull vara fördelaktigare att såsom en
;fvergång till nästa riksdag nöja sig med en
skatt af 8 sk. bko för kannan, som i allt fall
kommer att lägga ett tungt band nog på brän-
vinsförsäljningen.
Försvinner den skarpa gränslinea emellan
atminutering och utskänkning af bränvin, som
utskottet antagit, behöfva icke, på sätt utskot-
:et föreslagit, : agistraten och stadens äldste
särskildt beräkna huru stort kantal bränvin,
som under det följande skall komma att
föryttras genom utminutering, och huru
stort qvantum som skall utskänkas, hvar-
ned många svårighet måste vara förenade.
Att förslagsvis bestämma det qvantum brän-
vin, som på det hela taget i en stad åtgår
för året, kan låta sig någorlunda göra, men
att på förhand beräkna huru stor andel deraf,
som kommer att föryttras på minuteringsstäl-
len och huru många kannor som åtgå gc-
iom utskänkning är, såsom professor Carl-
son i sin reservation yttrat, en uppgift hvars
lösning kunde sätta äfven den bäst underrät-
tade magistrat i förlägenhet.
Bland de olägenheter, som skulle uppkom-
ma i händelse man, såsom utskottet föresla-
git, skulle, sedan det totala kantalet blifvit be-
stämdt, genom auktioner utbjuda de till an-
talet fastställda försäljningsrättigheterna åt
lem som vilja åtaga sig afgift för högsta
kannetalet, anmärker hr Carlson med rätta att
lå antalet försäljningsställen är faststäldt, och
i andra sidan det totala kannetalet äfven be-
stämdt, torde det icke alltid kunna antagas.
utt vid de blifvande auktionerna summan af
inbuden slår in med totalsumman af kanne-
talet. Man kan då föreställa sig, att kanne-
salet blir genom stora anbud förr slut än an-
alet försäljningsställen, och då måste, isyn-
naerhet om vissa trakter at staden blifvit för
lessa- bestämda, en omreglering af dem för-
siggå. Eller ock uppgår icke det budna kan-
netalet på det bestämda antalet ställen till
det beräknade, och då måste antingen försälj-
ningsställenas antal ökas, hvilket strider emot
indamålet, eller ock kommer en del af den
beräknade skatten att icke gå ut. Vidare, då
redan befintliga rättigheter måst undantagas
rrån auktionerna, uppkommer ett för dem all-
leles eget beskattningssätt, nemligen af taxe-
ringskommitteen, som skall bestämma kanne-
talet för hvarje ställe särskildt. I likhet med hr
Carlsson anse vi detta allt hafva stora vansk-
ligheter med sig, och de besvär, som det är
medgifvet att hos pröfningskommitteen anföra
jfver taxeringskommitteens beräkning af brän-
vinsförsäljningen på ett eller flera af utskänk-
vings- eller minuteringsställena i en stad,
kunna föranleda till besynnerliga tvister. Dess-
itom uppkommer af möjligheten att hvart
zommande år öfverbjudas och sålunda gå rät-
igheten förlustig på det försäljningsställe, der
tt visst kapital redan är nedlagdt, en osä-
kerhet, som kanhända icke alltid medverkar
till att framkalla hos idkare af denna visser-
ligen icke önskliga, men ännu tills vidare
pumbärliga rörelse, den redbarhet, som städse
insetts vara ett godt. Slutligen synes det på
andet, hvarest sannolikt i mången kommun
icke kommer att finnas mera än ett enda för-
säljningsställe för socknen, vara mindre lämp-
ligt att genom auktion framkalla ett anbud
vå försäljningen af det högsta möjliga kanne-
tal för socknen.
På grund af hvad vi nu anfört och utan att
appehålla oss vid de särskilda bestämmelserna
i utskottets ifrågavarande förslag, hvilka nu
troligtvis icke komma under pröfning, anse
vi Rikets Ständer böra, med antagande af er
lika skatt af 8 sk. bko kannan för både ut-
ninutering och utskänkning af bränvin, åter-
cemittera frågan till utskottet med föreskrift ,
utt i närmaste öfverensstämmelse med norska
lagstiftningen utarbeta nytt förslag till förord-
ning angående vilkoren för bränvins försälj-
ning.
Det är naturligt att man vid verkställigheten
vf den norska försäljningslagen stött på svå-
righeter, men dessa hafva icke på långt när
varit så stora, som man i början föreställde
sig. Det har gått ganska lätt att inom kom-
munerna beräkna det qvantum bränvin, som
irligen anses kunna utminuteras eller utskän-
kas; och när kommunalstyrelserna, hvilket
lock sällan händt, gjort sig skyldiga till
oriktiga beräkningar, vare sig för höga eller
för låga, hafva amtnännnerna anställt åtal
not dem. Det har dock på några ställen,
såsom i Laurvig och Stavanger, händt attaf-
viften blifvit så högt uppdrifven, att man af-
sagt sig försäljningsrättigheten och att intet enda
lagligt försäljningsställe funnits under ett helt år.
Den största svårigheten har hittills legat i sak-
naden af tillräckligt afskräckande straff för
oloflig utminutering och utskänkning, som
endast bestått i böter och i brist af tillgång
dertill, i fängelse. Då emellertid dessa straff
icke visat sig nog verksamma, har storthinget
för kort tid sedan för femte resan oloflig ut-
minutering eller utskänkning skärpt straffet
till straffarbete på 6 månaders till 3 års tid,
hvaraf man väntar sig ganska goda verknin-
gar. Det säkraste beviset på hvad den nor-
ska bränvinslagstiftningen uträttat ligger i pro-
fessor Schweigaards uppgift att den nedtvin-
gat kon sumtionen till bälften mot hvad den
i Norge förutvar. Måtte vi om några år kunna
vänta samma glädjande resultat af den nya
bränvinslagstiftning, som för närvarande är
under utarbetning!
a ra) AE saa er
— H. M. Enkedrottningen väntas i afton
inkomma till hufvudstaden från Rosersberg.
— H. K. H. Hertigen af Östergöthland har
i dag beovifvit sig ut åt skärgården, för att