öfvervigtsjern, samt hyttejern alla blifvit ansedda såson hufvudpersedlar och sammanförda till tackjern, ehurt de flesta endast uppgå till obetydligt belopp (afrads Jjern blott till 10 rår för hela riket),och derföre efter mitt förmenande snarare bort, i följd af Konung: och Ständers beslut vid förra riksdagen, såsom små persedlar förvandlas i penningar; galtar hafva blifvit sammanförda med fläsk; oxar, kor, får och lam med kött, och halm med hö. De föreslagna hufvudpersedlarnes antal är derför verkligen 22, ehuru de kallas för 11. Säsom småpersedlar hafva blifvit ansedda: humla, uppgäende för hela riket till ett belopp a! 11,305 rår, bräder till 9658, stockar till 5615 rdr, gäss till 5645 rdr och höns till 5146 rdr; då deremot persedeln talg, som för hela riket gör 7795 rår, blifvit föreslagen att i vissa län såsom hufvudpersedel bibehällas med ett belopp af 4662 rdr; jern, utgörande för hela riket 6534 rår, att bibehållas med 4072 rdr; får, för hela riket 3710 rdr, att bibehållas med 3648 rdr; kor för hela riket 5884 rdr, att bibehållas med 3400 rdr; stångjern för bela riket 2596 rdr, att bibehällas med 2552 rdr; lax för hela riket 2882 rdr,att bibehällas med 1848 rdr och afradsjern, såsom förr redan nämndt, för hela riket uppgäende till 10 rdr, att med detta belopp säsom hufvudpersedel bibehällas eller till annan persedel förvandlas. Då jag nu fästat uppmärksamheten på dessa omständigheter, för att visa nödvändigheten att innan definitivt beslut fattas i anledning af utskottets hemställan i förevarande moment, frågan mätte blifva ytterligare utredd, och tillgängliga upplysningar, för Rikets Ständer framlagde, har jag likväl först vidrört den minsta saken, som härvid är föremål för anmärkning. En annan anmärkning, af väsendtligare art, återstår. Vid förra riksdagen beslöto Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, att icke hela den ordinarie räntan skulle i penningar förvandlas, utan hufvudpersedlar bibehållas och småpersedlarne förvandlas, men att de skattskyldige borde vidare höras, om hvilka persedlar skulle säsom hufvudpersedlar bibehällas. Det var då icke fråga om någon räutepersedels förvandling till annan persedel, men när de: härutinnan efter ssmma riksdag hördes, genom utsedde deputerade, visar sig i de flesta länen att de ville hafva hela räntan förvandlad i penningar. Se dan detta första gången blifvit yttradt, utgafs ett cirzulär, som päbjöd att de deputerade finge yttra sig endast om hvilka hufvudpersedlar borde såsom sädana bibehållas och hvilka de heldre skulle önska mätte till andra förvandlas. De skattskyldige blefvo derisenom otvifvelaktigt mycket obehörigen bundna. Ty icke nog dermed att dem betogs full frihet att öppet uttala sina Önskningar, utan derigenom inskränktes den rättighet att afgifva ett på grund af närmare sännedom af lokalförhållandena vigtigt omdöme om hvilka persedlar voro otjenliga att säsom hufvudpersedlar bibehållas och derföre borde såsom småpersedlar förvandlas till penningar, för hvars utöfvande likväl just Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut om detta de skattskyldiges hörande blifvit fattadt. Vid sådant förhällande, och då efter mitt omdöme derörde ätgärd till inskränkning af de deputerades yttranderätt varit stridande emot statsmakternas förut rattade beslut samt haft till följd, att nu råder ovisshet om de egentligen skattskyldiges önskningar i afseende ä denna frågas slutliga lösning, tror jag det vara nödigt att borgareständet icke för dess del slutligen afgör frågan innan bondeständet, som hufvudsakligen utsöres af skattskyldige, i detta hänseende fattat sitt Beslut. Sistnämnda stånds medlemmar måste nemligen närmast känna förhållandena och vara mest befogade att ut låta sig i ämnet, dervid de nu icke äro bundne af något cirkulär. Frågan har fått en mera grannlaga art, sedan särskilda medlemmar af bondeståndet vid remissen af den kongl. propositionen bifogat olika yttranden, hvilket gör det så mycket nödvändigare att inhemta ståndets gemensamma tanke. Det torde vara desto angelägnare i sakens närvarande ställning, som le deputerade i de flesta län gifvit tillkänna sin önskan om alla räntepersedlarnes förvandling till penningar, och det är att förutse, att de skattskyldige allmänt skola önska, det ätminstone en räntepersedel, som obestridligen måtte anses såsom hufvudpersedel, skall förvandlas i penningar. Denna persedel är dagsverksräntan. Af de 18 län, för hvilka denna är föreslagen att bibehållas säsom hufvudpersedel, hafva icke mindre än 16 och jemväl konungens befallningshafvande i nägra län motsatt sig en sådan ätgärd. Nu, sedan flere jemväl inom statsutskottet förordat dagsverksräntans förvandling i penningar, har utskottet valt en medelväg och föreslagit denna räntepersedels ingående i andra persedlar, i föreställning att derigenom tillfredsställa de flesta räntegifvarne; och då jag på afdelningen fann det omöjligt att der senomdårifva ett förslag till penningeförvandling, var jag äfven af denna åsigt. Men sedan jag sett de på utskottets försorg tryckta tabellerna om markegångsprisernas stegring och närmare genomgått de deputerades yttranden, befarar jag att detta vore en ganska farlig åtgärd och ingalunda öfverensstämmande med allmän önskan. Icke blott i Östergöthland, utan äfven i andra län hafva deputerade för de skattskyl dige uttryckt den åsigt att dagsverksräntan bör förvandlas i penningar, men icke i spanmål, och äfven frän bondeståndet har vid denna riksdag hörts yt tringar i samma riktning och flera sådana torde ännu vara att förvänta. Derjemte förekommer, att dagsverksräntan, enligt de utskottets betänkande bifogade tabeller, räknas bland de räntepersedlår, som stigit i värde, men icke ställts i jemförelse med annan artikel uti detta hänseende. Nu har utskottet yttrat, hvad ock med min åsigt instämmer, att i den måen, som landets industri tilltager, arbetskraften, och dermed dagsverksräntan, otvifvelaktigt stiger i värde Men sedan nämnda tabeller blifvit tryckta har det visat sig, att artiklarne spanmäl och smör ännu mera stigit i pris uti alla länen. I Upsala län har på 20 är eller från medeltalet 1824—1833 till medeltalet 1844—1853 spannmål stigit 16 procent och smör 20 procept, mansdagsverken deremot under samma tid blott 2 procent och ökedagsverken ?, procent; i Stockholms län har under samma tid spanmål stigit 17 proc., smör 23 procent, då deremot ökedagsverken fallit !, procent och mansdagsverken endast stigit 1?, procent; I Wermlands län har, allt under samma tid, spanmäl stigit 17, procent, smör 29 procent, ökedagsverken 3! 3 procent och mansdagsverken 6 procent; i Elfsborgs län har spanmål stigit 22 procent och smör 7 procent, ökedagsverken 11 procent och mansdagsverken 9 procent; i Östergöthlands län har spanmål stigit 16 procent och smör 23 procent, ökedagsverken 19 procent och mansdagsverken endast 3 procent. 1 WesterNorrlands län har deremot spanmål stigit 14 proceni och smör med 22 procent, men deremot säväl manssom ökedagsverken med 29 procent. Att döma af erfarenheten, har således uti de flesta län spannmål och smör stigit i värde mera än dagsverken. WesterNorrlands län utgör väl undantag derifrån; men det minskar ieke betänkligheten att förändra dagsverksräntan, likasom i allmänhet nägon räntepersedel uti annan räntepersedel, och jag mäste säga, om man tager i betraktande hela frågan och de med densammas lösning äsyftade följder af enkelhet, bestämdhet, reda och lätthet vid kontroll i beskattningsoch uppbördsväsendet, att allt detta utgör högst väsendtliga skäl till samtlige räntepersedlarnes förvandling i penningar, på det att den förra oredan och obestämdheten en gäng måtte upphöra. Det enda egentliga skäl, som häremot anförts, är det, att, om hela eller någon större del af grundi ————AAALLLr———— — A—— SA