en vecka, men värjan syntes ej det aldrarin-
gaste trubbig eller skadad i något hänseende.
En bättre klinga än dennan, sade en gsm-
mal arbetare från Gamla Castilien, genombor-
rade aldrig någon Mohr i de gamla tiderna.
I Toledo anträffade jag en stackars hjelp-
lös ziguenarqvinna och hennes son, en gosse
af omkring fjorton år; hon var ej boende i
Toledo, utan kom från La Mancha, emedan
hennes man blifvit kastad i Toledos fängelse,
anklagad för mulåsnestöld; brottet hade blif-
vit bevisadt och om några få dagar skulle han
skickas till Malaga med galerslafvarnes kedja.
Han var alldeles utan penningar och hans
hustru var nu i Toledo, der hon förtjenade
några få cuartos med att spå personer på ga-
torna, för att underhålla honom i fängelset.
Hon berättade för mig att det var hennes af-
sigt att följa honom till Malaga, der hon hop-
pades kunna hjelpa honom att rymma. Hvil-
et exempel på äktenskaplig trohet! och dock
var kärleken och uppoffringen blott på den
ena sidan, som alltför ofta är händelsen. Hen-
nes man var en usel bof, som hade förut
öfvergifvit henne och begifvit sig till Madrid,
der han länge lefde med en annan qvinna,
på hvars ingifvelse han hade begått den stöld,
för hvilken han nu hölls i fängelse. Skulle
din man undkomma från Malaga, hvart äm-
nar han då fly? frågade jag.
Till Corahais chim, min son; till Mohrer-
nas land, att bli soldat hos Mohrernas kung.
Och hvad skall blifva af dig ? frågade jag;
tror du att han tager dig med sig?
Han skall lemna mig och min son på stran-
den, och så snart han har farit öfver det svarta
pawnee, skall han glömma mig och aldrig
tänka på mig mera.,
Men då du känner hans otacksamhet, hvar-
före bekymrar du dig så mycket om honom ?
nÄr jag ej hans romi, min son, och är jag
je förpligtad af Cales lag att hjelpa honom