en vecka, men värjan syntes ej det aldraringaste trubbig eller skadad i något hänseende. En bättre klinga än dennan, sade en gsmmal arbetare från Gamla Castilien, genomborrade aldrig någon Mohr i de gamla tiderna. I Toledo anträffade jag en stackars hjelplös ziguenarqvinna och hennes son, en gosse af omkring fjorton år; hon var ej boende i Toledo, utan kom från La Mancha, emedan hennes man blifvit kastad i Toledos fängelse, anklagad för mulåsnestöld; brottet hade blifvit bevisadt och om några få dagar skulle han skickas till Malaga med galerslafvarnes kedja. Han var alldeles utan penningar och hans hustru var nu i Toledo, der hon förtjenade några få cuartos med att spå personer på gatorna, för att underhålla honom i fängelset. Hon berättade för mig att det var hennes afsigt att följa honom till Malaga, der hon hoppades kunna hjelpa honom att rymma. Hvilet exempel på äktenskaplig trohet! och dock var kärleken och uppoffringen blott på den ena sidan, som alltför ofta är händelsen. Hennes man var en usel bof, som hade förut öfvergifvit henne och begifvit sig till Madrid, der han länge lefde med en annan qvinna, på hvars ingifvelse han hade begått den stöld, för hvilken han nu hölls i fängelse. Skulle din man undkomma från Malaga, hvart ämnar han då fly? frågade jag. Till Corahais chim, min son; till Mohrernas land, att bli soldat hos Mohrernas kung. Och hvad skall blifva af dig ? frågade jag; tror du att han tager dig med sig? Han skall lemna mig och min son på stranden, och så snart han har farit öfver det svarta pawnee, skall han glömma mig och aldrig tänka på mig mera., Men då du känner hans otacksamhet, hvarföre bekymrar du dig så mycket om honom ? nÄr jag ej hans romi, min son, och är jag je förpligtad af Cales lag att hjelpa honom