Gångkläder bestämdes till 50 proc. förhöjning af den tull, som för sjelfva tyget erlägges, med 93 mot 26. Kopparstick, estamper och litografier, med undantag af sädana som tillhöra tryckta verk, hvilka skola vara tullfria, bestämdes till -5 sk. pr BT med 67 mot 52 Hästar bibehöllos vid nu gällande 10 rdr stycket med 81 mot 38. Ozxar bestämdes till 2 rdr, kor och ungboskap I rår, kalfvar 24 sk., svin (utom fargaltar) 24 sk. och andra fyrfotade kreatur 16 sk. pr stycke med 68 mot 51. Kött, saltadt 8 sk. och alla andra slag 20 sk. 1 med 73 mot 46. Talg bestämdes till 16 sk. pr 1 med 77 mot 42. Stearin, tullen derå fastställdes till 3 sk. pr E med 92 mot 27. Talgljus fastställdes till 2 sk. pr GT med 76 mot 43. Stearinoch Margarinljus till 4 sk. pr med 102 mot 17. Vazljus, gula 8 sk. pr KE, Iwita och spermaceti 10 sk., andra slag 10 sk. pr , med 66 mot 53. Herr Werns anförande inom borgareståndet i skatteförenklingsfrågan. Efter framställd begäran af flera ledamöter af bondeståndet meddela vi detta anförande i sin helhet. Då jag på statsutskottets inkomstafdelning deltagit i detta ärendes behandling, men blifvit hindrad att öfvervara justeringen af afdelningens beslut och frågans handläggning i utskottets plenum, är det mig nu, efter äterkomsten från en längre resa, angeläget att få gifva mina äsigter i saken tillkänna. Jag finner mig då föranlåten.att begära återremiss af utlätandet i denna första punkt och, i sammanhang dermed, af hela betänkandet, emedan det i öfrigt har så nära samband med hvad första punkten omfattar, att om denna äterremiss något definitivt beslut icke bör fattas i annan del, utan allt följas åter till utskottet. Syftemålet med mitt yrkande om återremiss är icke något upprifvande af Rikets Ständers beslut vid förra riksdagen, ehuruväl jag motsatt mig detsamma, såväl här inom ständet som i utskottet, derföre att jag sträfvat för hela den ordinarie räntans förvandling till penningar. Men sedan jag stannat i minoriteten med detta förslag; sedan det ständ som mera specielt representerar och räntegifvarne ingått på förslaget att förenklingen nu borde utgå från den grund, att endast den del af ordisarie räntan, som utgöres af s. k. småpersedlar, skall till penningar förvandlss; sedan deputerade i orterna numera blifvit hörde och utlåtandet af kammarkollegium afgifvits, samt någon utsigt icke är, att få min åsigt i det hela förverkligad, så vil! jag icke vidare yrka derför, emedan, huru litet steget annars än är, det dock är bättre att vinna nägot, än att frägan skulle blifva sönderrifven eller icke komma till något afgörande vid denna riks dag, utan alla obehagligheterna af densammas förhalande på tiden fortiara. Jag tror likväl, att mycket kan och bör förändras annorlunda, än statsutskottet nu tillstyrkt, samt, bättre utredt och motiveradt, vinna Rikets Ständers och äfven Kongl. Maj:ts bifall. Åtskilliga nya förhållanden, som jinträdt, till en del efter afgif vandet af detta utlåtande, gifva ock ökadt stöd åt denna förutsättning och göra af vigt att utskottet tager frågan i närmare skärskädande. Men sjelfva utskottets förslag i förevarande punkt är jemväl sädant, att det, med afseende ä ordalagen deri, icke välbetänkt kan bifalias, emedan man då i sjelfva verket icke egentligen vet hvad beslut man fattar. Detta förslag är nemligen afgifvet utan förutgånget urskiljande af hufvudpersedlar och småpersedlar, som i den ordinarie räntan ingå. Innan man säledes gär att besluta, att hufvudpersedlarne, såsom utskottet tillstyrkt, icke må i penningar förvandlas, är det först och främst angeläget att göra sig full och bestämd reda derför, hvilka räntepersedlar äro hufvudpersedlar och hvilka icke äro det. Det bör härvid icke förbises, att, oaktadt Kongl. Maj:t, genom nådigt cirkulär låtit anmoda orternas deputerade att vid förslag ä de persedlar, som lämpligen kunde säsom särskilda skattetitlar bibehällas, framställa de anmärkningar, hvartill de funno sig befogade, hafva, i följd af ett sednare cirkulär, deputerade icke fått yttra sig öfver annat än hvilka persedlar skulle såsom särskilda skattetitlar bibehållas eller uti andra förvandlas; och nu har statsutskottet följt samma metod, endast med några få modifikationer i afseende å vissa persedlar, som man lyckats att genomdrifva på afdelningen. Utskottet harsvisserligen vid detta betänkande bifogat tabeller, för att utvisa, huruvida de af Kongl. Maj:t till bibehällande eller förvandling föreslagna hufvudpersedlar under nägon längre tid företrädesvis visat benägenhet att stiga eller falla i värde; men om räntornas belopp och det värde de af utskottet såsom hufvudpersedlar antagne persedlar hvar för sig utgjort, likasom om antalet och beloppet hvar för sig af de persedlar, hvilka åter blifvit ansedda säsom småpersedlar, derom har statsutskottet alldeles icke meddelat nägon öfversigt, ehuru det väl just derpå bör bero, hvilka persedlar nu skola definitift bestämmas vara hufvudpersedlar eller smäpersedlar. Skulle det väl kunna menas, att med hufvudpersedlar ovilkorligen här förstäs de, hvilka på de tabeller, som åtfölja de för deputerades hörande kringsände cirkulärerna, blifvit upptagna säsom sådana? Jag tror det icke, utan föreställer mig, att nämnde cirkulärerna åtföljande tabeller endast blifvit upprättade för att tjena till ledning för deputerades omdöme, och att frågan om hvilka persedlar äro hufvudpersedlar och smäpersedlar ännu är oafgjord och först nu kan af Rikets Ständer afgöras. Jag hade derföre önskat att nämnde tabeller kommit till Rikets Ständers kännedom. För min del kan jag icke finna lämpligt att antaga alla de föreslagne säsom hufvudpersedlar. Ty i tabellerna äro ej mindre än 22 särskilda persedlar uppförda såsom I1ufvudpersedlar, dels att förblifva oförändrade dels att i andra förvandlas. Af dessa är endast ep, nemligen spanmöål, gemensam för alla länen. I öfrigt äro huivudpersedlarne olika i särskilda län, och vid uppgörande af förslagen, om hvilka persedlar skulle säsom hufvudpersedlar anses, har så underligt förfarits, att icke allenast i flera län persedlar blifvit såsom hufvudpersedlar bibehållne, hvilka deremot uti andra lin blifvit säsom småpersedlar ansedde, ehuru de uti de förre uppgå till mindre belopp än uti de sednare, utan äfven i samma län har det händt att persedlar blifvit såsom hufvudpersedlar bibehällne, hvilka uti det länet uppgå hvar för sig till mindre belopp än andra persedlar, hvilka äro föreslagna att såsom småpersedlar förvandlas i penningar. MNägon viss norm för afgörandet härutinnan har säledes icke bhfvit följd, och det är derföre så mycket mera skäl att Rikets Ständer taga denna fräga i allvarligt öfvervägan!e. Man har sagt, att länens hufvudgersedlar, sammanräknade, utgöra till antalet endast 11; men kammarkollegii utlåtande upplyser, att de uppgå till dubbla antalet, eller 22, utom penningar. Det mindre an antalet bar uppkommit derigenom att flera sinsemellan fullkomligt särskilda persedlar blifvit sammanförda till en, med hvilken de antingen hafva snarlik benämning eiler också på grund af någon ideassociation ansetts kunna med lätthet förvandias. Sä hafva t. ex. fem särskilda persedlar jern, nemligen: tackjern, osmundsjern, afradsjern, stångjern och jern, hvilken persedel äter sönderfaller i skattejern, fotlänsjern, RÖTTER EEE en vecka, men värjan syntes ej det aldrarinjt gaste trubbig eller skadad i något hänseende. ( En bättre klinga än dennan, sade en gsm1 mal arbetare från Gamla Castilien, genombor1 FF? Oo ATT FT