STOCKHOLM, den 1 Aug. . Utrikes Korrespondens-artikel. (Frän Aftonbladets korrespondent.) Paris d. 24 Juli. De nyheter, som vi erhållit från Tyskland och de orter, som ligga i mera eller mindre nära granskap till krigsteatrarne äro så obestämda, så motsägande, så ofta vederlagda,att de franska tidniningarne, såsom ni sett, beslutat att icke bygga på så lösliga grunder, utan invänta några officiella dokumenter. Följden häraf har blifvit, att vår press under några dagar varit stum i fråga om hvad som tilldrager sig vid Donaus ständer. Hvad åter krigsteatern i Östersjön angår, så koncentrerar sig hela intresset omkring den ställning Sverge skall intaga och som man skildrar för oss såsom särdeles gynnsam för Englands och Frankrikes sak. En dansk broschyr, som blifvit öfversatt på franska genom franska regeringens försorg, ger anledning att tro, att stämningen i Danmark uti detta hänseende icke skiljer sig från Sverges. Händelserna i Spanien, hvilka man väl kunnat förutse från krisens början, ha icke iParis och så vidt jag vet ej heller i Frankrike väckt någon starkare sensation, jag menar någon lifligare framträdande sympati för den liberala rörelsen på spanska halfön. Den stora orientaliska frågan tager alltför mycket i beslag vår allmänna anda, att den skulle ha tillräcklig spänstighet för andra saker. Jag vet icke en gång huruvida, om den stora frågan icke vore på bane, ändock några demokratiska barnsligheter skulle ge sig luft. Det är otvifvelaktigt, att hela den stora mängd af intelligenta förmågor, som blefvo använda och vunno tillfredsställelse under den förra regimen, icke skola vara särdeles belåtna med ett system som sammansnör allt hvad man egentligen kan kalla offentligt lif inom en mycket trång guvernemental sfer; men denna intelligenta klass står isolerad från folket, från armeen, från presterskapet, det vill säga från alla dem som äro eller kunna vara materiellt verksamma i landet, och känner sig i närvarande stund öfvergifven. Folket ser att den kejserliga regeringen vill sörja för att det får sin näring, arbete; armåen får sitt — kriget; presterskapet äfven sitt — genom den aktning, som egnas åt religionen och isynnerhet dess tjenare. Under denna sakernas ställning befinner sig hvad jag kallar den intelligenta klassen ensam, afväpnad, och jag kan tillägga, nedslagen. Antingen man sålunda tager i betraktande den verkliga ställningen-hos oss eller det läge, hvari de politiska händelserna för ögonblicket bragt oss, är det lika klart, att man här icke kart vänta någonting som liknar pronunciamentos, icke ens rent moraliska. Detta vill nu visserligen för ingen del säga, att massan är mycket stämd för sakernas nu bestående ordning; massan är stämd för ingenting annat än det som rörer dess behof. Tiden att kunna väcka enthusiasm, det må vara för hvem eller hvad som helst, är alldeles förbi. Hvad som frapperar och inger en viss aktming för den nya styrelsen är dess bestämd:het i viljan och den kraft och snabbhet, hvar:med den utför hvad den vill. Massan har blifvit slagen med förvåning öfver den skyndsamhet, hvarmed de offentliga arbetena för nytta eller försköning blifvit utförda. Massan häpnar öfver Louvrens hastigt fulländade restauration, den ser med öfverraskning hela qvarter i Paris nedrifvas och återuppbyggas, präktiga gator komma i stället för mörka ruskiga gränder, sköna torg och platser komma i stället för stinkande skräpgömslen o. 8. VSe der en styrelse, som ändock handlar och handlar fermt. Och i massornas ögon är det alltid, oberoende af alla andra konsiderationer, en stor förtjenst att handla fermt. Hvad man minst fördrog hos de föregående styrelserna var deras tröghet och senfärdighet 1 handling. Kommitten för den stora expositionen 1855 mottager fortfarande från alla trakter af jorden försäkringar att man rustar sig att deltaga i densamma. Man har redan erhållit löfte om produktioner från 26 särskilda folk; hvad som återstår af den i någon mån civiliserade verlden ssall icke länge dröja att följa exemplet. Är det nödigt att tillägga, att spekulationen redan ifrigt sysselsätter sig med afseende på den talrika ström af fremlingar, som expositionen skall leda till Paris? Man mövdlerar öfverallt rum för detta ändamål; man inrättar jättestora restaurationer, hvilkas priser man med afseende på den stora konkurrensen vill nedsätta till en fabelaktig billighet. Jag känner en restauratör, som fått den id6en att låta folk äta för intet, med vilkor att hvarje gäst dricker en viss qvantitet vin eller andra dryckesvaror till ett bestämdt pris. Den pekuniära frågan blir, såsom man ser, endast omflyttad, men sjelfva denna kombination egnar sig till att framkalla en behaglig illusion och att göra mycket afbräck åt nykterhetsföreningarne. SöVan ärnar vid Barriere de Yetoile uppföra en hippodrom, som endast skall kunna jemföras med de fordna amfiteatrar, på hvilka romerska folket samlades. De stora expositionerna komma i allmänhet att inverka förstorande på våra teatrar, cirker och andra offentliga ställen. oo Ett dödsfall har egt rum, som på indirekt sätt hör med till politiken. Ledru Rollins moder har dött i Paris. För att undvika hvarje slags manifestation tog polisen hand om begrafningen liksom för hr de Lammennais. Utom det att dödsfallet ej fick tillkännagifvas i tidningarne, fick ett antal nära PN oe för att hivista den