LULU IUBLIBE MUMEll lvla ar MUVP AVI TI ULU huru litet den sednare egentligen vet hvad han säger, eller hvad han vill? Vi återkomma i öfrigt till frågan: när är ett krig nödvänd gt, när är det nyttigt? Inträffar detta först då en svagare stat, som Sverge, anfalles i ändamål att krossas af en starkare? Eller är icke både nödvändigheten och nyttan inne just i det ögonblick då Europas mäktigaste stater bjuda Sverge att vara deras bundsförvandt i kampen mot den s. k. jätte, hvars trotsiga öfvermod och barbari hotar Europas frihet och civilisation? År det endast sedan öfversvämningen börjat, med hela sin våldsamhet, som det är ;nödvändigt, att sätta en damm mot den stigande floden, för att hämma dess flöden? Och slutligen, är ett företag i denna mening, med detta ändamål, endast att gå andras ärenden? Sv. T. fullföljer vidare sin undersökning i afseende på de suppoffringar, ett krig för Sverge skulle medföra och de fördelar, det skulle erbjuda. Härom utlåter sig Sv. T. som följer: Ja, det är möjligt, att om Frankrike och England ämna utföra ett stort krig mot Ryssland, och de ändtligen finna att detta hufvudsakligen måste ske till lands, samt att flottor äro dertill endast bimedel, hvilkas stridsföremål äro flottor, och att då sädana icke anträffas, de endast kunna härja kuster och stänga handel — om Frankrike och England ändteligen inse detta, hvilket vill synas deraf, att de verkligen lära ämna sända trupper till Östersjön, så är likväl klart att de hellre än att skicka en sä stor armå, som till företaget erfordras, skola vilja deraf sända så litet som möjligt, och hellre köpa svenskt blod till biträde i företagets utförande, förespeglande oss skimrande förhoppningar. Att köpa oss är för dem en verklig hushällniog. Det sparar penningar och det sparar folk. En engelsk soldat, som skall hafva biffstek, porter och the, en fransysk, som skall hafva soppa, grönsaker, hvetebröd och vin, kostar betydligt mera än en svensk, belåten med ärter, sill och gröt. För samma summa kan troligen ; starkare svensk krigshär underhällas. Med penningebesparing förenas folkbesparing. Man skall hellre skicka nägra millioner till Östersjön, än kasta en stor armå af landets barn till aflägsna, ovänliga kuster, till folarländerna, dit värt land räknas. Fördelarne i kontraktet äro således på deras sida. Men hvar äro våra? Finlands ätereröfriopg! Hvem garanterar oss den vid ett fredsslut? Då förekomma så mänga omstän digheter, dä uppstå så olika intressen, stormagterna imellan, att Sverige och dess fördelar skola skjutas i bakgrunden, i synnerhet om Ryssland, förutsatt att det tvingas till fred, bjuder uppoffringar i söder, af mera vigt för Österrike och England, och anser sin Östersjömagt vara sin lifsfråga, för hvars skull det beldre fortsätter kriget. Företrädesvis skall Sveriges anspråk tillbakasättas, om man till oss kan säga: vi hafva betalt edert biträde, hvad viljen j mera? Hvad som egentligen framgår utur hela detta resonnemang är dem anhänglighet och wördnad, att ej säga de sympatier, för Ryssland ech dess välde, som utgöra en trosartikel hos de konservative i alla länder, och hvilka röja sig på flerahanda sätt. Att dessa :gympatier gå så långt, att detta politiska parti vill tillstädja Ryssland att stycka fädernes:landet eller att direkte på dess bekostnad vinna någon fördel, hvarken vilja vi påstå eller ens :anse möjligt. Vi tro att i detta fall de kon-servative, hos oss som annorstädes, och äfven deras organ, Svenska Tidningen, äro lika goda patrioter som någon annan, och att, om en sådan krigsnödvändighet inträdde, de icke ;skulle tveka att uppträda till försvar för sin ;kung och sitt land. Derom är lyckligtvis nu iicke fråga. Men sådant hindrar icke att ryska sympatier, verkligen kunna finnas och göra sig gällande när frågan, såsom nu, är den, att, inskränka Rysslands makt och framföral!t att tillintetgöra dess konservativa politik, ihviken alltsedan 1815 mer eller mindre utöfvat sin qväfvande påtryckning på Europa och hindrat utvecklingen af friare institutioner och sambhällsåsigter. Och en dylik sympati är ju ganska konseqvent med de konservatives inre politik i de länder, der de lyckats alt behälla eller tillvinna sig öfvervigten -inom styrelsen. Det är således helt naturligt, att de med olust, om icke med bäfvan, skola se den hittills allsmäktige czarens välde hotadt, då högstdensamme och dess politik åtminstone under det sista fjerdedels seklet utgjort deras föresyn, att ej säga deras politiska afgud. Det är ju helt naturligt, att Rysslands förödmjukelse och möjliga styckande, framkallar farhågor för en förändrad politik i Europa, hvilken alltid måste blifva mer eller mindre misshaglig och förödmjukande för aristokratien och konservatismen, samt i samma mån gynnande för de liberala åsigternas och folkfrihetens utveckling. Månne icke läsaren i det ofvan anförda utdraget ur Svenska Tidningens artikel varsnar spår af detta föreställningssätt, då han så uppenbarligen bemödar sig att hos våra landsmän sprida misstroende till Englands och Frankrikes afsigter och tro på Rysslands oöfvervinnelighet? För någon tid sedan framställdes ett fruset Ålands haf, såsom en buse att skrämma Sverge från all delaktighet i Rysslands kufvande; det förutsattes då såsom en absurditet, att Frankrike skulle sända trupper till Östersjön! Det sednare har likväl nu skett, i trotts af Sv. Tidningens spådom. Hvad duger derefter argumentet om det frusna Alandshafv, om fransmännen taga fast fot på Åland och således utgöra ett temligen tryggt avantgarde för Sverge. Och när Frankrike gålt i spetsen med öfversändandet af en landtarmåe, kan man väl icke längre betvifla, att afsigten är att icke blott göra en promenad till sjös fram och tillbaka, eller att, om Sverge biträder förbundet; öfverlemna vårt land och vår armå åt sig sjelfva, äfven om, för att minska våra uppoffringar, subsidier skulle å vår sida betingas. Må det vara Sv. Tidn. förbehållet att åt en sådan folkrättsenlig öfverenskommelse gifva den hånfulla titeln, att man köpt Sverge; att då Sverge fordrade uppfyllelsen af sina anspråk på någon af kriget garanterad fördel, England och Frankrike skulle kunna till oss säga: Vi hafva betalt edert biträde, Hvad viljen j mera? I sanning, är detta de konservativas politiska moral, så beklaga vi den som får dem till bundsförvandt, vare sig i det ena eller det andra. Sv. Tidn. fortfar: Kan man tro att vestmakterna skulle göra Finlands öfverlemnande åt oss till ett oeftergifligt vilkor vid en fred? Då skall man hafva stark tro i politiken, men svag kunskap i historien. Man må kunna garantera ett lands ryckande från en svag stat, såsom Ryssland, England, Österrike och mm Aa an mjnrda AN 1Q12 raranterade Narces rveC