LULU IUBLIBE MUMEll lvla ar MUVP AVI TI ULU
huru litet den sednare egentligen vet hvad
han säger, eller hvad han vill?
Vi återkomma i öfrigt till frågan: när är
ett krig nödvänd gt, när är det nyttigt? In-
träffar detta först då en svagare stat, som
Sverge, anfalles i ändamål att krossas af en
starkare? Eller är icke både nödvändigheten
och nyttan inne just i det ögonblick då Eu-
ropas mäktigaste stater bjuda Sverge att vara
deras bundsförvandt i kampen mot den s. k.
jätte, hvars trotsiga öfvermod och barbari
hotar Europas frihet och civilisation? År det
endast sedan öfversvämningen börjat, med
hela sin våldsamhet, som det är ;nödvändigt,
att sätta en damm mot den stigande floden, för
att hämma dess flöden? Och slutligen, är ett
företag i denna mening, med detta ändamål,
endast att gå andras ärenden?
Sv. T. fullföljer vidare sin undersökning i
afseende på de suppoffringar, ett krig för
Sverge skulle medföra och de fördelar, det
skulle erbjuda.
Härom utlåter sig Sv. T. som följer:
Ja, det är möjligt, att om Frankrike och Eng-
land ämna utföra ett stort krig mot Ryssland, och de
ändtligen finna att detta hufvudsakligen måste ske till
lands, samt att flottor äro dertill endast bimedel, hvil-
kas stridsföremål äro flottor, och att då sädana icke
anträffas, de endast kunna härja kuster och stänga
handel — om Frankrike och England ändteligen inse
detta, hvilket vill synas deraf, att de verkligen lära
ämna sända trupper till Östersjön, så är likväl klart
att de hellre än att skicka en sä stor armå, som till
företaget erfordras, skola vilja deraf sända så litet
som möjligt, och hellre köpa svenskt blod till biträde
i företagets utförande, förespeglande oss skimrande
förhoppningar. Att köpa oss är för dem en verklig
hushällniog. Det sparar penningar och det sparar
folk. En engelsk soldat, som skall hafva biffstek,
porter och the, en fransysk, som skall hafva soppa,
grönsaker, hvetebröd och vin, kostar betydligt mera
än en svensk, belåten med ärter, sill och gröt. För
samma summa kan troligen ; starkare svensk krigs-
här underhällas. Med penningebesparing förenas folk-
besparing. Man skall hellre skicka nägra millioner
till Östersjön, än kasta en stor armå af landets barn
till aflägsna, ovänliga kuster, till folarländerna, dit
värt land räknas. Fördelarne i kontraktet äro såle-
des på deras sida. Men hvar äro våra?
Finlands ätereröfriopg! Hvem garanterar oss den
vid ett fredsslut? Då förekomma så mänga omstän
digheter, dä uppstå så olika intressen, stormagterna
imellan, att Sverige och dess fördelar skola skjutas
i bakgrunden, i synnerhet om Ryssland, förutsatt att
det tvingas till fred, bjuder uppoffringar i söder, af
mera vigt för Österrike och England, och anser sin
Östersjömagt vara sin lifsfråga, för hvars skull det
beldre fortsätter kriget. Företrädesvis skall Sveriges
anspråk tillbakasättas, om man till oss kan säga:
vi hafva betalt edert biträde, hvad viljen j mera?
Hvad som egentligen framgår utur hela
detta resonnemang är dem anhänglighet och
wördnad, att ej säga de sympatier, för Ryss-
land ech dess välde, som utgöra en trosarti-
kel hos de konservative i alla länder, och
hvilka röja sig på flerahanda sätt. Att dessa
:gympatier gå så långt, att detta politiska parti
vill tillstädja Ryssland att stycka fädernes-
:landet eller att direkte på dess bekostnad vinna
någon fördel, hvarken vilja vi påstå eller ens
:anse möjligt. Vi tro att i detta fall de kon-
-servative, hos oss som annorstädes, och äfven
deras organ, Svenska Tidningen, äro lika
goda patrioter som någon annan, och att, om
en sådan krigsnödvändighet inträdde, de icke
;skulle tveka att uppträda till försvar för sin
;kung och sitt land. Derom är lyckligtvis nu
iicke fråga. Men sådant hindrar icke att ry-
ska sympatier, verkligen kunna finnas och
göra sig gällande när frågan, såsom nu, är
den, att, inskränka Rysslands makt och fram-
föral!t att tillintetgöra dess konservativa politik,
ihviken alltsedan 1815 mer eller mindre ut-
öfvat sin qväfvande påtryckning på Europa
och hindrat utvecklingen af friare institutio-
ner och sambhällsåsigter. Och en dylik sym-
pati är ju ganska konseqvent med de kon-
servatives inre politik i de länder, der de
lyckats alt behälla eller tillvinna sig öfver-
vigten -inom styrelsen. Det är således helt
naturligt, att de med olust, om icke med
bäfvan, skola se den hittills allsmäktige cza-
rens välde hotadt, då högstdensamme och
dess politik åtminstone under det sista fjerde-
dels seklet utgjort deras föresyn, att ej säga
deras politiska afgud. Det är ju helt natur-
ligt, att Rysslands förödmjukelse och möjliga
styckande, framkallar farhågor för en förän-
drad politik i Europa, hvilken alltid måste
blifva mer eller mindre misshaglig och för-
ödmjukande för aristokratien och konserva-
tismen, samt i samma mån gynnande för de
liberala åsigternas och folkfrihetens utveck-
ling. Månne icke läsaren i det ofvan anförda
utdraget ur Svenska Tidningens artikel vars-
nar spår af detta föreställningssätt, då han
så uppenbarligen bemödar sig att hos våra
landsmän sprida misstroende till Englands och
Frankrikes afsigter och tro på Rysslands oöf-
vervinnelighet? För någon tid sedan framställ-
des ett fruset Ålands haf, såsom en buse att
skrämma Sverge från all delaktighet i Ryss-
lands kufvande; det förutsattes då såsom en
absurditet, att Frankrike skulle sända trupper
till Östersjön! Det sednare har likväl nu skett,
i trotts af Sv. Tidningens spådom. Hvad du-
ger derefter argumentet om det frusna Alands-
hafv, om fransmännen taga fast fot på
Åland och således utgöra ett temligen tryggt
avantgarde för Sverge. Och när Frankrike
gålt i spetsen med öfversändandet af en landt-
armåe, kan man väl icke längre betvifla, att
afsigten är att icke blott göra en promenad
till sjös fram och tillbaka, eller att, om Sverge
biträder förbundet; öfverlemna vårt land och
vår armå åt sig sjelfva, äfven om, för att min-
ska våra uppoffringar, subsidier skulle å vår
sida betingas. Må det vara Sv. Tidn. förbe-
hållet att åt en sådan folkrättsenlig öfverens-
kommelse gifva den hånfulla titeln, att man
köpt Sverge; att då Sverge fordrade uppfyl-
lelsen af sina anspråk på någon af kriget ga-
ranterad fördel, England och Frankrike skulle
kunna till oss säga: Vi hafva betalt edert bi-
träde, Hvad viljen j mera? I sanning, är detta
de konservativas politiska moral, så beklaga
vi den som får dem till bundsförvandt, vare
sig i det ena eller det andra.
Sv. Tidn. fortfar: Kan man tro att vestmakterna
skulle göra Finlands öfverlemnande åt oss till ett oef-
tergifligt vilkor vid en fred? Då skall man hafva
stark tro i politiken, men svag kunskap i historien.
Man må kunna garantera ett lands ryckande från en
svag stat, såsom Ryssland, England, Österrike och
mm Aa an mjnrda AN 1Q12 raranterade Narces rveC-