EEE ATEN S SNUTEN NNE sd sken på gråa lockar och ett rödt, väderbitet ansigte, som jag nu med ens igenkände. Benedikt Mol, sade jag, är det möjligt att jag ser dig i Compostella ? Ach mein Gott, es ist der Herr! svarade Benedikt. Ack hvilken lycka att der Herr är den första person jag träffar i Compostella ! Jag. Jag kan knappast tro mina ögon. Menar du att du först nu ankommer hit? Benedikt. O, ja; jag kommer detta ögonblick. Jag har gått hela den långa vägen från Madrid. Jag. Hvad bevekelsegrund har kunnat förmå dig att gå en så lång väg? Benedikt. .O, jag kommer för schatzens, för den dolda skattens skuld. Jag sade eri Madrid att jag skulle komma och nu då jag träffade er här, tvisar jag ej på att jag skall tinna den schatzen. Jag. På hvad sätt har du lefvat under vägen? Benedikt. OO, jag tiggde, jag bad och lyckades få ihop några cuartos och då jag kom till Poro, arbetade jag i min profession att göra tvål tills folket sade att jag kunde ingenting och drefvo mig ut ur staden. Jag gick då vidare och tiggde tills jag kom till Orense, som ligger i Galicien. Ö, jag tycker ej alls om detta Galicien. Jag. Hvarför icke? DBenedikt. Evad! Emedan ju alla tigga här och hafva knappast något åt sig sjelfva, mycket mindre åt mig, som de veta är en fremling. O, detta eländiga Galicien! Då jag om natten kommer till en af deras svinstior, som de kalla posadas och beder om bröd i Guds namn och halm att ligga på, förbanna de mig och säga att hvarken bröd eller halm finnes i Galicien, och hvad som är säkert är att scdan jag kowmit till Galicien har Jag settintetdera, endast något, som de kalla broa och ett slags säf på hvilket hästarne ligga. Alia mina ben äro upplösta, sedan jag kom in i Galicien. Jag. Och dock har du kommit till detta