sjuk och dog kort derpå. Innan han afsom-
nade, sände han likväl efter mig och berät-
tade för mig på sin dödsbädd att han sjeli
och två andra soldater, hvilka sedan båda
blifvit dödade, hade i en viss kyrka i Com-
postella nedgräft ett stort byte, som de hade
gjort i Portugal; det b:stod af guldmoidorer?;
och ett paket stora diamanter från Brasilier;
alltsamman låg i en stor kopparkittel. Jas
lyssnade med giriga öron och från detta ögon-
blick har jag ej, kan jag säga, haft någon
ro hvarken dag eller natt, så har der Schat.
legat i mina tankar. Den är mycket lätt at
finna, ty den döende mannen var så noggran.
i sin beskrifning på stället, der den ligger,
att om jag blott vore i Compostella, skulle
jag ej hafva någon svårighet att få reda på
den; flere gånger har jag varit nära att rese,
men någonting har alltid kommit emellar,
som hindrat mig. Detta är min historic.
Lieber Herr,.
Det var först i Compostella jag sedan åter-
såg Benedikt Mol; jag promenerade sent en
natt ensam på stadens alameda (promenad),
öfvervägande i hvilken riktning jag nu skulle
inställa min resa, ty jag hade redan varit
io dagar i denna stad; månen sken klart och
ipplyste hvarje föremål rundt omkring miz
vä ett ansenligt afstånd. Alamedan var all-
leles folktom. Jag satte mig ned på en bänk
och fortsatte mina reflexioner; men de blefvo
mnart afbrutna afetttungtstampande. Då jag
vände mina ögon i riktningen efter ljudet,
märkte jag först blott en oformlig klump,
som nalkades långsamt; den kom allt närmare
och närmare och jag kunde nu urskilja ge-
stalten af en man, klädd i grofva bruna klä-
ler, ett slags andalusisk hatt och begagnande
en lång, afbarkad träidgren som k pp. Då
personen kommit midt framför bänken, på
vilken jag satt, stannade den af, tog sin
natt och bad om en almosa med grof stäm-
ma och på en besynnerlig rotvälska, som
ade någon likhet med catalonska. Månen