Professor Bring ville från paragrafen utesluta universitetslärare, af hvilka ingen borde finnas som ej bekände sig till lutherska läran, och framställde huru vådligt det skulle blifva om fremmande trosbekännare släpptes till professorsplatserna. Professor Lindgren hyste ej samma religiösa farhåsor. Vetenskapsmannens uppgift är att ej blott stå au nivau med sin vetenskap utan i spetsen för densamma; någ.t sekundärt blir alltid undervisningsskyldigheten och det moraliska inflytande han kan ega på ungdomen. Det ligger i vetenskapsmannens natur att underordna allt sin vetenskap och talaren trodde ej att af en lärare uti de praktiska vetenskaperna, hvilka, då dessa hos oss stå efter andra nationer, företrädesvis behöfva fortkomst af utländske lärde, man vehöfde befara nägot proselytmakeri. Detta yttrande rönte skarpt motstånd af: Biskop Annerstedt, hofpredikanten Lagergren, doktor Wallin med flere, hvilka ej ville gå in på den föregående talarens åsigt. Den religiösa bekännelsen mäste alltid vara det primära och hvad som derefter nånde komma det sekundära. Då man känner hvad inflytande den filosofiska bildningen har på den reiigiösa tron kan man ej annat än frukta och söka ifvärja fremmande trosbekännares inblandning uti ungiomens undervisniog, och den praktiske vetenskapsnannen, t. ex. kemisten, om han är sann vetenskapsman skall allid ur djupet af sin vetenskap söka bevis för sin religiösa tro, och har säledes samma tillfälle att på det unga sinnet inympa sina trosbegrepp. Ståndet stannade i den gemensamma tanke att, jemte återremiss med undanrödjande ef hvad förslage: sfser med föreskriften för akademiska lärare, det må inskränkas till lärare vid tekniska skolor, skön konst, samt läkare. En del ville att den föreskriften skulle införas att sådane lärare skulle tillhöra en kristlig :rosbekännelse; men efter votering med 17 röster mot 16 blef redaktionen sådan den var och ordet kristlig kom ej att inflyta. Eonstitutionsutskottets memorial n:o 13, om val af bondeståndets sekreterare. Professor Lindgren ansåg 2j skäl vara för handen att biträda detta förslag; biskop Annerstedt trodde att en skyldig aktning för konungamakten hade bort hindra framkomsten af detsamma; professor Bring höll det oförenligt med bondeståndets bästa att det skulle få utse sin sekreterare; hvaremot doktor Sandberg förfäktade ståndets rätt. Konstitutionsutskottets memorial n:o 14, om ändring af 11 och 15 S5 BR. O.; n:o 15, om ändring af 39s R. O., angående val af ordförande i utskott af ständernes delegationer; n:o 16, om ändring af 69 s 2. F. N:o 17, om ändring af 14 R. 0.; alla dessa memorialer förklarades hvilande till nästa riksdag. Samma utskotts memorial n:o 18, med förslag till sillägg vid 46 4 R. O., angående gemensamt sammanträde af Rikets Ständer, samt i sammanhang lermed förändring af vissa paragrafer i grundlagen, iterremitterades med 18 röster mot 11 i öfverensstämmelse med biskop Hallströms reservation, som fordrar 3:ne stånds beslut för sådana sammanträdens hällande. Memorialet n:o 19 lades till handlingarne. Doktor Gumelius väckte motion om förändrad dis :osition af anslaget till teknisk skola i Örebro, i och för lokals anskaffande samt materiel för skolan, hvilken motion remitterades till statsutskottet. Ur