vl uOadlva IURC pe UCL alldg Slaste ellLvyut Hag Ol
anmärkning i afseende på deras enskilda ka-
rakter eller deras ställning inom privatlifvet;
men då vi omsorgsfullt undvikit detta, så sy-
nas vi äfven ega rätt att icke anklagas för
orist på grannlagenhet, eller för partiandap,
då vi framställa våra erinringar emot deras
politik och deras embetsutöfning. Samma
rätt tillkommer i ännu högre grad majorite-
terna inom de riksstånd, der diskussionerna
öfver ministeren blifvit förda, med en hof-
samhet och ett lugn, som äro lika mycket
skiljda från partisinnets öfverdrifter och het-
sighet, som från något slags personlig ovilja
eller missaktning. Det är denna karakter af
diskussionen, hvilken i vår tanke åt de fattade
besluten gifva ett stort både moraliskt och po-
Htiskt värde, som deremot i ringa mån sy-
nes kunna tillmätas försvaret för ministrarna,
hvilket icke grundat sig på några politiska
fakta, som vederlägga anklagelserna eller ens
lätta deras tyngd.
Sv. Tidn. har sagt att domen öfver vissa
af konungens rådgifvare icke blifvit afkun-
nad med anledning af de 18 anmärknings-
punkterna i konstitutionsntskottets decharge-
memorial, utan att det varit med anledning
af dessa hrr statsråders förment reaktionära
åsigter oeh åtgöranden, som de blifvit före-
mål för misshag. Sv. T. hade heldre kunnat
tillsäga: mindre för deras reaktionära åsigter,
än för deras overksamhet och bristande nit,
skicklighet och drift, som vållat att en stor
mängd vigtiga samhällsfrågor, t. ex. frågorna
om förbättring i vår representativa samman-
sättning, 1 civillagstiftningen, kriminallagstift-
ningen, kyrkolagstiftningen, unvervisningsvä-
sendet, m. fl. blifvit nästan nermyllade, samt
att de förslag, hvilka i de större frågorna från
regeringen utgått, t. ex. i tullfrågan, bränvins-
bränningen, skatteregleringen, varit behäftade
med så stora fel, att två af dessa förslag re-
dan blifvit af rikets ständer förkastade, och:
att det tredje, ännu mer bortfuskadt af stats-
utskottet, endast kan antagas såsom en nöd-
hjelp, i afbidan på något bättre. Lägges nu
bärtill den af ständerna enhälligt förkastade
regeringspropositionen om inskränkning i rikets
ständers beskattningsrätt i afseende på tullbe-
villningen samt om utstrykandet ur grundlagen
af den vigtigaste konstitutionela rättighet
svenska folket eger, nemligen tryckfriheten, så
erfordras det i sanning en större partiskhet
än vi ens tilltrodde den ministeriela tidnin-
gen, för att förebrå de oprivilegierade klas-
sernas representanter att de begagna en grund-
lagsenlig rätt att åtminstone — för att tala
med Sv, Tidn. — bortönska ministrar, hvilka
gjort sig skyldiga till så stora politiska syn-
der, och det är fördenskull föga bättre än ett
hån mot både grundlagen och svenska folket
att, såsom 5. T., påstå, det de representanter
som begagnat en sådan önskningsrätt handlat
i barnalättsinnighet eller att de på åtlöjets
område indragit den dyrbara gåfva af 1809
års lagstiftare, som finnes i grundlagens 107
eller att detta stadgande derigenom blifvit
bragt i missaktning !
Men i missaktning blir detta stadgande
verkligen bragt, om, säsom ministerens organ
förutspår, ett så stort antals af svenska folkets
representanter meningsyttring icke kommer
att till någonting leda,; det är likväl då icke
representationen, utan någon annan, som derför
visat en sådan uppenbar missaktning.
Man har sagt, att 107 regeringsformen
vore ett vapen, som man borde spara till
farans stund och som vore af det högsta
värde att ega i helgd, om enrådiga och mot
rikets sannskyldiga nytta uppenbart stridande
beslut skulle en dag utgå från Sverges tron.
För det första erinra vi härvid, att det
vapen, som aldrig begagnas, i afbidan
på en öfverhängande fara, under tiden för-
rostar och blir odugligt att då det behöfs
användas eller handtera såsom sig bör, li-
kasom vi äro fullt öfvertygade att då kon-
stitutionsutskottet fått sig af grundlagen ålagdt
att vid hvarje riksdag hos Rikets Ständer ptill-
kännagifva om utskottet funnit en eller flera
af statsrådets ledamöter icke hafva i sina
rådslaz om allmänna mått och steg iakttagit
rikets sannskyldiga nytta, eller någon före-
dragande med oväld, nit, skicklighet och
drift sitt förtroendeembete utöfvat,, grund-
lagstiftarens mening också varit den, att Ri-
kets Ständer skulle kunna till konungen
frambära sin önskan om aflägsnande äf-
ven af sådane rådgifvare, som, utan att till-
styrka. några rent af våldsamma eller grund-
lagsstridiga åtgärder, i afseende hvarå 106 8
eger tillämpning, i öfrigt åsidosatte en råd-
gifvares pligter eller visade sig sakna för ut-
öfningen af rådgifvarekallet erforderliga egen-
skaper af skicklighet, nit och drift. Denna
vår öfvertygelse bekräftas ytterligare af 6 i
den ansvarighetslag för statsrådets ledamöter,
hvilken, vid samma riksdag som regerings-
formen, under den 10 Febr. 1810 utfärdades,
och der det uttryckligen heter, att, om någon
ledamot af statsrådet uraktlåter att honom i
grundlagen uttryckligen föreskrifna, men i
ansvarighetslagen icke särskildt uppräknade
pligter och föreskrifter iakttaga och fullgöra,
, let ankommer på Rikets Ständer att hos
Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107
S RB: F. dem berättigar,. Genom detta stad-
gande belyses, såsom oss synes, klarligen
mesingen af 107 S vara den, att Rikets Stän-
der hvarken äro skyldiga eller böra afvakta
farans stund, för att till Konungen fram-
bära sin önskan om aflägsnandet af någon
sorglös, oskicklig eller genom karakterens
bristande fasthet och sjelfständighet sitt kall
icke vuxen rådgifvare. Och vi skulle för vår
del högeligen beklaga om Rikets Sänder, ge-
nom att i detta hänseende underlåta att be-
gagna den dyrbara gåfvan af 107 S, skuile
stillatigande fördraga en innationel, overksam
eller tilibakagående styrelse, intill dess den
framkallat någon verklig fara för rikets sjelf-
bestånd eller svenska folkets frihet — då det
i allt fall sannolikt blefve försent.
CESTESTD RN NSERSA
— K. M:t har, enligt P. T., beviljat stats-.
rådet och chefen för Jaudiförsvarsdepariementet m.
m. grefve A. F. N. Gyldenstolpe tjenstledighet från
och med den 14 innevarande mänad till och med den
4 nästkommande Augusti, samt förordnat chefen för
mt xförcetAaraddanartAa ma 2 utntorädaot CC MA Tlnar nt