jemte mindre skickliga dertill. — Förbudet för de-
partemebtschef att deltaga i besluten skulle troligtvis
ha till följd att han ej heller infunne sig för att del-
taga i öfverläggningarne. Gjorde han likväl det, så
skulle möjligtvis regeringsrättens ledamöter kunna
föreställa sig att han ditkommit för att imponera på
dem och för att få sin vilja fram och just deraf för-
anledas att fatta ett motsatt beslut mot den mening
han yttrat. Tege han åter, torde man säga: han
kommer för att skaffa sig undervisning i sitt em-
bete,. — Talaren trodde, att utskottets goda afsigt
kunnat vinnas på annat cch bättre sätt. Först och
främst derigenom, att man från statsrädet afsöndrade
en mängd ärenden. Mångfaldiga mål, som nu -in-
komma från landshöfdingeembetena m. fl. och gå
kollegierna förbi, skulle troligen stanna i kollegierna
om de dit först hänvisades (ett ecklesiastikkollegium
borde då också inrättas). Ett annat sätt vore det
(som hr Stjerngranat anfört , att departementsche-
ferna blott skulle vara skyldiga att föredraga sina
egna besvärsmål, men blott berättigade, ej skyldiga,
att Ööfvervara de andra. Men, siger man, då
blefve statsrådet ej fulltaligt.. Detta kunde hjelpas
lerigenom, att an:alet af konsultativa statsråd ökades
från 3 till 5. Genom en sådan förändring bereddes
ifven departementscheferna möjlighet att få någon
ledighet från sina ansträngande göromäl. Kan nägon-
uing vara orimligare än att de, som nu sker, skola
.r ut och är in släpa i sitt tunga kall? Hvarker
den ene eller den andre departementschefen eger nu
nägonsin den ringaste tid att med egna ögon taga i
betraktande mycket gom för honom vore af stor
vigt att hafva närmare reda på. Ecklesiastik-
ministern t. ex. medhinner aldrig att närmare under
rätta sig om tillståndet af landets skolor och undervis-
ningsverk. På samma sätt med de andra departements-
cheferna. Kostnaderna för ett sådant ökande af stats
rådspersonalens antal blefve ej heller så särdeles be-
tydliga. Beräknadt efter 6000 rdr för hvar och er
af de tre nya konsultativa statsråden, blefve kostna-
den 18,000 rdr, säledes mindre än hälften af hvad
den föreslagna regeringsrätten skulle komma att kosta.
Tal. anhöll, på anförda skäl, att ridderskapet och adeln
ville förena sig om den åsigten, att R. och A. vis-
serligen erkände behofvet af att minska antalet af de
besvärsmål, som böra af konungen i statsrådet afgö-
ras, men anser icke det af utskottet framställda för-
slag antagligt.
Frih. Cederström, R., upptog och genmälde de af
föregäende talare gjorda invändningar mot utskottets
förslag. Den förnämsta invändningen har varit den
att utskottets förslag syftade att inskränka konunga-
makten. Denna invändning är dock af en mera sken
bar än verklig halt. Konungen kan omöjligen med-
hinna att pröfva allt och skulle ej heller göra det om
statsrådens antal förökades. Det har vidare anmärkts
säsom en oformlighet att undersätarne ej finge vända
sig till konungen med sina bekymmer, utan skulle
hänvisas till en af honom oberoende regeringsrätt.
Men sådant måste alltid inträffa i hvarje konstitutio-
naelt samhälle. Motsatsen är blott. möjlig der en au-
tokrat är statens öfverhufvud. Hvad det beträffar att
det skulle vara konungen ensam, som med anledning af
förekommande bevekande omständigheter kunde i vissa
fall ändra lagens bud, så vore detta ett misstag. När
konungen t. ex. är i Norge, kan den tillförordnade rege-
ringen afgifva samma svar, som konungen skulle ha gjort.
Beträffande den af en talare anmärkta bristen i förslaget,
att ej tillräckliga qvalifikationer i afseende på kun
skaper och praktisk skickligtet blifvit bestämda för
dem som skulle kunna till regeringsråd utnämnas, så
insäg tal. att det ej varit serdeles mycket vunnet
dermed att examina o. s. v. föreskrifvits. En känd
sak vore att statsråd funnits, som varit serdeles ut-
märkta i sitt embete, men skulle likväl ej kunnat
blifva kanslister på riddarhuset. Ett stadgande i
detta hänseende skulle hafva bundit händerna på re-
seringen och försvärat för henne möjligheten att er-
hålla dugliga personer. En anmärkning af större
vigt anser tal. den vara, att konungen bort ha rät-
tighet att inträda i regeringsrätten, när han så ville,
och der ega två röster. Denna anmärkning är dock
mera illusorisk. Konungen eger rätt att iofinna sig
i högsta domstolen och der hafva två röster, men har
aldrig tid att deraf begagaa sig. Man har ock sagt
att departementscheferna borde vara föredragande i
cegeringsrätten. — Detta är ej heller förbjudet i för
slaget. Att de också skulle ega rösträtt, kunde ej
sal. anse som någon fördel. Det skulle säkerligen
icke gagna deras anseende, om de nägongång blefve
Sfverröstade. Så vida ej grundiigare anmärkningar
sjordes emot förslaget, anhöll tal. att detsamma mätte
blifva hvilande till nästa riksdag.
Frib. Ugglas. I afseende på behofvet af en minsk
ding uti statsrådets göromöäl, är det väl blott en tan-
se; i afseende på sättet deremot äro meningarne de
lade. Konstitutionsutskottet har noga öfvervägt de
olika sätt som härför erbjudit sig. Det första, att
hänskjuta en del af dessa göromal till högsta dom
stolen, har ej i utskottet vunnit någon sympati.
Man har ansett att det fordras andra egenska-
per för att vara en utmärkt domare än för att
zara en utmärkt administratör. Ett annat sätt hade
vurit, att öfverlemna en del af dessa mål ät kolle-
gierna. Detta skulle dock hafva medfört en alltför
stor omstöpning af de närvarande förhållandena och
alltför stora kostnader för att kunna komma i fråga.
Ej heller hade det ansetts lämpligt att förstärka stats
radet, ty förnämsta ändamälet är ju att befria ko-
nungen från den mängd af underordnade mäl hvaraf
han är öfverhopad, och deta skedde ej derigenom
att statsrädens antal ökades. För utskottet fanns sä-
ledes intet annat sätt att gå tillväga, än att öfver-
lemna dessa mäl ät en särskild rätt. Den vigtigaste
anmärkning som blifvit framställd, vore enligt tala
rens äsigt den, att lagstiftande makten i ekonomiska
frågor komme att skiljas från den förvaltande. Denna
svårighet vore dock undanröjd dels derigenom att,
enligt 24 , 2 mom. i utskottets förslag, ärendena
skulle beredas i det departement dit de höra, dels
derigenom att departementsehefen egde närvara i re-
geringsrätten och på sädant sätt erhälla kännedom
om der förevarande mäls beskaffenhet. Man har på-
stätt att utskottets förslag skulle innebära en in-
skränkning af konungamakten. Talaren bestred detta
helt och hället. Konungamakten vinner ingenting
dermed att den sysselsätter sig med en hop detaljer,
som ej ega någon gemenskap med de högre ärenden,
som framför allt tillhöra regeringen. Detär isynnerhet
för närvarande af särdeles mycken vigt att regeringen
befrias härifrån, för att få någon tid öfrig för mera
omfattande frägor. Det har äfvenledes yrkats att ko-
nungen skulle kunna infinna sig i regeringsrätten och
der ega beslutande rätt, så ofta han så funne för
sodt. Det skulle dock, enligt talarens tanke, på ett
betänkligt sätt minska regeringsrättens anseende, om
den ej oftare egde beslutande rätt än konungen funne
för godt att ej infinna sig der.
Grefve Lagerbjelke. Fordom var det konungen, som
i sista instansen afgjorde alla ärenden. Men när
dessa med tiden smäningom tillväxte i myckenhet,
afskiljdes justitieärendena frän de öfriga, och högsta
domstolen inrättades. Det har numera blifvit nöd-
vändigt att äfven afskilja besvärsmålen, sä vida re-
genten ej skall, för att så säga, drunkna i småsaker.
Tal. hade säsom ledamot af konstitutionsutskottet, vid
granskningen af statsrådets protokoller, haft godt till-
fälle att se med hvilka lumpenheter konungen och
statsrådet nö:gas sysselsätta sig. Ibland andra mål
af liknande beskaffenhet hade konungen t. ex. måst
a göra, om ett fönster skulle få finnas på ett plank
nere i Norrköping! Tal. genomgick derefter de olika
örslag till ändring af dessa förhållanden, som varit
bane. Hvad det beträffar att öka antalet af hög-
sta domstolens ledamöter, för att till dem hänskjuta
en del af dessa frågor, så hade vid 1844 ärs riksdag
en proposition i denna syftning blifvit gjord af rege-
ringen, men då blifvit af ständerna afslagen. Och
det med rätta; ty besvärsmål äro af en helt annan
beskaffenhet än justitiesaker. Det borde dä i högsta
domstolen också finnas administrativa förmågor, hvil-
ket de rena juristerna ej alltid äro. Man har: sagt,
Ult mamntnlagt AF lhanoosas 0 IA - ..
-— NR AR mm RR ÅR AV RA ÅA mA HA mom Am som mos mL
- 0
- - - AR AA fv -
UV MR oe er m— ÅR AM - IR
mA mm AA MM —- mu FA ot