YvYIL UPPplUBLe
RIKSDAGEN.
Ridderskapet och Adeln.
Plenum d. 12 Juli, kl. 6 e. m.
Den på förmiddagen började diskussionen öfver
konstitutionsutskottets memorial n:o 11 — innehällande
förslag till ändring af ätskilliga stadganden i rege
ringsformen och riksdagsordningen, genom hvilken
grundlagsändring en del af de regeringsärenden, som
nu afgöras af konungen i statsrådet, skulle öf-
verflyttas på en för detta ändamäl inrättad s. k.
regeringsrätt — fortsattes och afslutades nu. Vi redo
göra nu i ett sammanhang för bäde förmiddagens
och eftermiddagens diskussion öfver detta ämne.
Hr Stjerngranat, G., hade ej varit närvarande då
denna fräga förevar i konstitutionsutskottet och der-
före ej kunnat läta anteckna sin reservation emot
utskottets beslut. Instämde i konstitutionsutskottets
yttrande, i afseende på den stora vidden och mång-
falden af de göromål som tillhöra ledamöterna af
konungens statsräd, men trodde likväl icke att det:a
berättigade till bildande af en sådan embetsmanna-
kär, som här föreslagits. Talaren ansåg att en ltt
nad i statsrådens betungande göromål skulle kunna
vinnas så väl derigenom, att hvarje departements-
chef ej behöfde vara närvarande vid andra mål,
än dem i hvilka han sjelf är föredragande, som
ock derigenom att statsrädspersonalens antal ökades.
Hr Printzensköld. Allt sedan det lyckades 1840 ärs
män att ändra konseljens skick till det den nu har,
har den klagan försporis att departementscheferna blif-
vit öfverhopade med alltför många göromäl för att de
skulle kunna medhinna att bereda målen med erforder-
lig noggranhet och fullständighet. Till afhjelpande af
denna svärighet hade ocksä konungen vid en föregå-
ende riksdag afgifvit förslag, nemligen att förstärka
högsta domstolen, hvilket förslag dock ej af Ständerna
blifvit bifallet. Talaren trodde icke att konstitutions-
utskottet genom sitt nu framlagda förslag lyckats på
ett tillfredsställande sätt lösa detta problem! Det för-
sta och största lytet i utskottets förslag vore, att det
helt och hället strider emot det system som genom-
gär hela vår regeringsform, nemligen att konungen
skall allena styra riket. Konungen är enligt grund-
lagen allena beslutande; han är, åtminstone i konsel-
jen, öfver lagen: han kan meddela beslut som äro
emot lagen, när ban finner dem vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande. Derför heter det
ofta, att konungen funnit. ett beslut vara lagligen
grundadt, men af förekommande bevekande omstän-
digheter har han funnit för godt o. s. v. Efter kon-
stitutionsutskottets förslag skulle konungen mista sin
allena beslutanderätt; han skulle ej ens ega rösträt-
tighet i den nya regeringsrätten. Ett annatlyte iut-
skottets förslag är, att det alls icke är bestämdt hvem
som dervid skall vara föredragande. Detta borde väl
departementscbefen vara, och han borde väl också
kunna inverka på mälens afgörande, ej — såsom ut-
skottet föreslär — blott få vara närvarande och del-
taga i öfverläggningarne, utan äfven i besluten. Om
departementschefen anser ett eller annat besvärsmål
vara af den vigt, att han vill föredrag. det för att
göra, sin mening gällande, borde det väl ej förme-
nas. För öfrigt må det bero på honom sjelf att af-
stå frän de ärenden, som han ej anser särdeles vig-
tigt att sjelf öfvervara. Enligt utskottets förslag skulle
dessa regeringsråd vara inamovibla, och likväl fästas
vid deras utnämnande intet annat vilkor än att de
skola vara kunnige, erfarne, redlige och all-
mänt aktade män, då det likväl för erhållan-
de af andra inamovibla befattningar är stadgadt
att hafva fullgjort vissa prestanda. En person
skulle kunna bli regeringsräd, utan att ens ha full-
gjort de prestanda, som fordras för att blifva anta-
gen till extraordinarie tjensteman i embetsverken.
Ett regeringsräd borde vara sä dokumenteradt i af-
seende på kunskaper och praktisk skicklighet, att han
på ett värdigt och ändamälsenligt sätt kunde upp-
fylla den vigtiga plats han erhållit. Talaren anhöll
derföre att ridderskapet och adeln som sin gemen-
samma tanke skulle uttrycka den åsigten, att detta
från konstitutionsutskottet utgångna förslag, ehuru
visserligen till syftningen godt, likväl i dess närva-
rande skick vore alldeles oantagligt.
Friherre Rehbinder hade äfven åtskilligt att an-
märka emot utskottets förslag. Först och främst att
konungen ej skulle ega ringaste rätt att inverka på
de mäl, som till regeringsrätten komme att hänskju-
tas. Detta borde sä afhjelpas, att konungen skulle
vara ensamt beslutande, när han vore närvarande.
Talaren fann det äfven orimligt att en rätt, der ko-
nungen ej finge vara närvarande, likväl finge utfärda
beslut i hans namn och med hans underskrift. Vi-
dare: finge departementschefen, ehuru vid öfverlägg-
ningarne närvarande, ej deltaga i besluten, så skulle
han troligtvis ej mycket infinna sig. Han borde väl
åtminstone ega rösträtt. Ehuru talaren således i flera
afseenden ej vore nöjd med utskottets förslag, ville
han likväl heldre hafva det än intet och anhöll der-
före att det mätte bli hvilande till nästkommande
riksdag.
Hr v. Hartmansdorff. Första frågan är, om en
förminskning i de ärenden som tillhöra statsräde:
är af nöden. Talaren besvarade denna fräga med
ja. Andra frågan är: är det sätt som utskottet
föreslagit antagligt? Detta ansäg talaren det icke
vara. Första skälet dertill vore (såsom hr Print-
zensköld redan andragit) den inskränkning i ko-
nungens makt, som derigenom skulle uppkom-
ma. Vidare: då säsom bekant är konungen
är enväldig i den ekonomiska lagstiftningen, vore det
då lämpligt att tvister som angå dessa författningar
ej skola afgöras af den som stiftat lagen och bäst bör
veta, hvilken lagens ursprungliga mening varit, utan
af en annan myndighet? Konungen förlorade derige-
nom också kännedom om de lagars verkningar som
han sjelf stiftat och om sättet huru dessa af hans
underlydande tjenstemän tillämpas och handhafvas.
Nu då konungen afgör besvärsmålen, kan han genast
rätta de misstydningar som egt rum. Om konungen
skulle finna, att regeringsråden ej motsvarade hans,
eller landets förväntan, huru skulle han kunna blifva
af med dem? Justitieräden äro blottställda för opi-
nionsnämden, men regeringsråden voro endast ätkom-
liga för riksrätten, och så försigtiga äro vanligen
embetsmän att de akta sig för uppenbara lagöfver-
trädelser. I det föreslagna nya momentet af 26 g
R. F. heter det att två regeringsräd skola i stats-
rådet närvara vid frågor om stiftande, förändring,
förklaring eller upphäfvande af lagar ech författnin-
gar, som röra rikets allmänna hushållning, med skyl-
dighet att dervid sig yttra. Hittills har det varit
vanligt, att konungen infordrat förslag och yttranden
från kollegierna, enär i dem den egentliga sakkun-
skapen väl i främsta rummet stär att hemta. Ftt
sådant förfarande kunde väl ej heller hädanefter und-
vikas. Men hvartill skulle det då tjena att de två
regeringsräden voro närvarande i statsräden? Genom
utskottets förslag finge visserligen statsrädets ledamöter
mindre att göra, men de blefvo också mindre skickliga,