vårt folk från Portugal, kom med smugglarne hit för att träffa sina stackars zil (systrar) här. Låt honom då gifva mig något tobak, sade mannen, jag förmodar han har fört någo med sig.n Han har ingen tobak,, sade den svarta Callee, han har intet utom gammalt jern. Denns cigarr är den enda tobak som finnes i huset; tag den, rök den och gå bort! Derpå framtog hon en cigarr ur sin sko och gaf den åt alguazilen. Detta duger icke, sade mannen, tagande cigarren, jag måste hafva något bättre; dei är nu tre månader sedan jag mottog någo! från eder; den sista gåfvan var en halsduk. som dugde till intet; derföre gif mig någo som är värdt att emottaga, eller jag skall förs eder alla till fängelset. Busnen (den kristne) vill sätta oss i fängelse, sade den svarta Callee, ha! ha! hab Chinel vill sätta os i fängelse, skrattade den unga flickan, hi! hil hil! Bengni vill föra oss alla till estaripel, grymtade zigenarmormodren, ho! ho! hol De tre qvinnorna stego upp och gingo långsamt omkring mannen, fästande sina ögon oafbrutet på hans ansigte; han syntes rädd och önskade tydligen att komma undan. Hastigt bemäktigade sig de två yngsta hans händer, och, under det han bemödade sig att komma lös, utropade den gamla: Du behöfver tobak, hijo (son) — du kommer till zigenarhuset att förskräcka Callees och den fremmande Caloro från deras plako — sannerligen, hijo, vi hafva ingen för dig, och jag är rätt ledsen; vi hafva likväl en mängd stoft å su servielo.n Derpå tog hon i sin ficka, och kastade sedan en handfull af något slags stoft eller snus i mannens ögon. Han stampade och skrek, men blef en stund fasthållen af de båda Cal