vårt folk från Portugal, kom med smugglarne
hit för att träffa sina stackars zil (systrar) här.
Låt honom då gifva mig något tobak, sade
mannen, jag förmodar han har fört någo
med sig.n
Han har ingen tobak,, sade den svarta Cal-
lee, han har intet utom gammalt jern. Denns
cigarr är den enda tobak som finnes i huset;
tag den, rök den och gå bort!
Derpå framtog hon en cigarr ur sin sko och
gaf den åt alguazilen.
Detta duger icke, sade mannen, tagande
cigarren, jag måste hafva något bättre; dei
är nu tre månader sedan jag mottog någo!
från eder; den sista gåfvan var en halsduk.
som dugde till intet; derföre gif mig någo
som är värdt att emottaga, eller jag skall förs
eder alla till fängelset.
Busnen (den kristne) vill sätta oss i fän-
gelse, sade den svarta Callee, ha! ha! hab
Chinel vill sätta os i fängelse, skrattade
den unga flickan, hi! hil hil!
Bengni vill föra oss alla till estaripel, grym-
tade zigenarmormodren, ho! ho! hol
De tre qvinnorna stego upp och gingo lång-
samt omkring mannen, fästande sina ögon
oafbrutet på hans ansigte; han syntes rädd
och önskade tydligen att komma undan.
Hastigt bemäktigade sig de två yngsta hans
händer, och, under det han bemödade sig att
komma lös, utropade den gamla: Du behöf-
ver tobak, hijo (son) — du kommer till zi-
genarhuset att förskräcka Callees och den
fremmande Caloro från deras plako — san-
nerligen, hijo, vi hafva ingen för dig, och
jag är rätt ledsen; vi hafva likväl en mängd
stoft å su servielo.n
Derpå tog hon i sin ficka, och kastade se-
dan en handfull af något slags stoft eller snus
i mannens ögon. Han stampade och skrek,
men blef en stund fasthållen af de båda Cal-