motivera förvägrandet af kaparebref åt enskilda; men det är klart, att samma grundsatts strider mot förstörandet af privat egendom till lands, som icke inbringar någon verklig fördel. Amiral Plumridge medgaf också verkligen i sin egen proklamation vid Uleåborg, att det var hans pligt och afsigtatt icke tillfoga privata personer eller deras egendom skada eller förlust, utan blott att förstöra kejsarens af Ryssland fästningar oeh försvarsverk, skepp och egendomar,. Den fråga, hr Gibson framställde och som snarare undveks än besvarades af sir J. Graham, var: om de skepp och sjömagasiner, som förstördes genom denna brand, voro privategendom eller om de hörde till den kejserliga regeringens marinetablissenenter. Några af berättelserna från de anställda officerarne vittna uttryckligen om att de tjärtunnor o. s. v., som förstördes vid Brahestad, voro märkta med den kejserliga kronan och att mjölförrådet, som man man ansåg för privat egendom, skonades. Vi vilja derför icke tillägga dervarande officerare någon önskan att på ett lättsinnigt sätt förorätta inbyggarne på Finlands kust eller öfverskrida amiralens instruktioner; men vi kunna ej utan förbehåll vara ense med första amiralitetslorden deri, att uppbrännandet af timmerstaplar, som betäckte två mils utsträckning, var strängt taget ett rättmätigt förstörande af krigsförråd; ty efter samma regel måste nästan alla varuförråd, som äro hopade till utförsel i Rysslands handelsstäder, lemnas åt förstörelsen. Finlands öde är särdeles hårdt. Det är knappt ett halft århundrade sedan denna provins frånslets Sverge i ett krig, som till en stor del hade sin orsak i konungens af Sverge trohet mot vårt land, och nu straffa vi finnarne för det de äro ryssar, i det vi ödelägga deras kuster i en strid, hvars anledning och kanske till och med tillvaro sannolikt är obekant under Europas nordligast bebodda breddgrader. Det Uleåborgska cirkuläret har följande lydelse: Berättelse om en afdelnings af Engelska flottan härjande framfart i Uleåborgs stad och dess omgifningar oen I, 2 och 3 Juni 1854. Den 30 Maj kl. 3 e. m. varsnades stark rök uppstiga frän trakten af Brahestad. Om natten ingick underrättelse, att en engelsk eskader under amiral Plumridge, bestäende af ångfartygen Leopard, Odin och tvenne andra dylika, om tillsammans trettio 68pundiga och tjugufyra 32-pundiga kanoner och med besättning af ett tusen tio man, inlupit i hamnen, utan vidare omständigheter utlagt båtar och stuckit eld på beckbruket, skeppsvarfven, magasinerna och nis större fartyg, af hvilka fem varande under byggnad. Väl hoppades man, att den qvarliggande isen ännu skulle skydda Uleåborg, men om eftermiddagen den 1 Juni hade isen skingrats, och förenämnde eskader syntes sträfvande hität. Af Brahestads sorgliga öde uppmanad, utskickade nu staden en parlamentär med förfrägan om hvad amiralen ämnade vidtaga med vär i alla afseenden försvarlösa stad? Till svar Jemnades en kungörelse i fem exemplar af innehåll: Engelska amiralen skall icke skada eller förstöra aenskilde personer eller deras egendom. Han ämnar endast förstöra befästningar, försvarsverken och egendom tillhörig Ryska Kejsaren. Så länge invänarone förblifva stilla i sina boningar skola de blifva beskyddade, men skulle de bispringa ryska trupper na, skola de behandlas som fiender. Engelska amiralen önskar, att qvionor och barn skola skickas utom staden. FEennes Brittiska Majestäts skepp Leopard. Uleåborg den 1 Juni 1854. Thomas Plumridge, contre amiral. Vid äterkomsten afgaf parlamentären följande b sked: Efter kungörelsens genomgående anförde ja som hvarken kejserlig rysk egendom eller befästnin, icke heller nägon rysk milivär finnes i staden, så to de den intet ondt vederfaras! Amiralen invände köpmännens magasiner skola undersökas, huruvida d: ionehafva krigskontraband; staden eger dessutom et: betydligt antal skepp under byggnad och ett stort upplag af bjelkar, plankor, sparrar, stockar, tjära och bräder, hvilka skola förstöras. Parlamentären: men allt detta är enskild, således af hr amiralen fri förklarad egendom; den är ingalunda ämnad för krigsbruk, men tvertom till export på England, hvarmed staden sedan urminnes tider stätt i detvänskap ligaste: handelsförhållande; en stor del deraf tillhörer dessutom engelsmän, hvilka densamma betalt, och skeppen äro till en betydlig del af våra yngre köpmän byggda med engelska förskotter. Amiralen: allt detta gör mig ondt, men jag måste uppfylla min skyldighet, och om mina landsmän här ega något, som förstöres, kunna de hos sin regering derföre söka ersättning. Mina operationer begynna efter tio minuter! vi hafva båtar i mängd: j skolen snart få erfara det. Klockan 12 om natten utsändes, utom 12 åt annat håll, 17 väl bemannade och ibland dem 8 med kanoner försedda båtar, hvilka i linie uppställdes 30 : 40 alnar från stadens strand. Vakter utsattes af det nu landsatta manskapet och detachementer utskickades för att inhemta kunskap om sanningen af parlamentärens uppgifter. Tvenne af fattiga sterbhus ut hyrda gårdar, den ena till bostad för länets guvernör, den andra, der tjugu st. kosacker varit inqvarterade, ämnade man uppbränna; af fruktan för att staden kunde råka i fara afstod man dock från detta dåd med vilkor, att nödig proviant inom 3 timmar skulle, emot erhållande af ersättning derföre, aflefvereras till eskadern och, om detta icke uppfylldes, skulle sta den, på gifven signal, bombarderas. Klockan omkring 2 om morgonen den 2 Juni lössläpptes mordenglarne, och snart stodo 13 st. fartyg, af hvilka 6 större skepp å stapeln, 7 skeppsvarf med å dem befintligt virke, bostäder, kaserner med maste-trä, smedjor m. m., tjärhofvet med omtrent 15,000 tunnor tjära, hela sundsbacken med 15 å 20 skeppsjaster bjelkar, plankor och stockar, 60 magasiner med i dem befintliga egodelar, flere tusen famnar kastved och hela den kostsamma hamnpålningen med sina bråbänkar m. m. i ryslig brand. Denna förfärliga brasa, som likt ett af storm uppjagadt haf dref sina svallande vågor upp öfver skyarna, var också i den fjesa nordiska vårnatten lika fasaväckande som med förskräckelse föresedd, helst som stadens oundvikliga förstörelse deraf, under den utomordentligt torra väderleken syntes vara en gifven följd; men Försynen Jade annorlunda beslutat. Vinden, som hela föregående dagen och ännu före antändningen ifrån nordvest skulle hafva öfversvämmat staden med eld, kastade sig i ett tu till nordost och växte till storm. Mörka, vattendigra skyar ilade derjemte, drifoa af stormen, öfver staden, och nedstörtande regnskurar med snöslagg bidrogo, om icke att qväfva, åtminstone att hedja den allt härjande elden, som ifrån hiskliga rökstoder emellanåt uppflammade och ännu i 14 dagar rufade på det förstördas lemningar. rt ÅR RR RR RR RR RR RR RR ne