Borgareständelt. Diskussion angående dechargebetänkandet. (Fortsättn. från lördagsbladet). Hr Ekholm: Man har satt i fråga, huruvida ut skottets minoritet hade rättighet att vidfoga betän kandet en reservation. Talaren kände ej någon S i grundlagen som förbjuder densamma; tvertom vore en sådan rättighet helt naturlig. Då, såsom konsti wtionsutskottet nu är sammansatt, tvenne diametral motsatta åsigter der finnas, hvar för sig lika starka, huru skulle de anmärkningar, som genom lotteriet med den förseglade sedeln tallit, på annat sätt blifva kända. Dessa aovmärkningar, ehuru de ej vunnit pluralitet, äro lika vigtiga, ja, stundom svårare än de förra. Det har talats om anmärkningarnes lum: penhet. Talaren ville ej påstå, att hvarje punkt för sg vore af särdeles betydenhet; men anmärknings anledningarne sammanlagde utgöra sannerligen en svår anklagelse mot rädgifvarne. Genom förordnin sen om hemmansklyfningen ensamt, hade de förversat nationens förtroende. Denna är en inkräktning på representationens rätt att deltaga i lagstiftningen; ty den är ej en ekonomisk lagstiftningsfråga, son tillkommit regeringen ensam att handlägga. Talaren yrkade derföre, i likhet med brr Björck och Sehwan, en underd. skrifvelse om de uppgifne konseljledamö sernes föra!skedande Tilläggande talaren, att reakionen, som nu en tid burit hufvudet högt, ej hade lång framtid, ty, för hvarje bomb, som nedslår på en rysk fästning, springer äfven en sträng på kon servatismens lyra.v : Hr Henschen — som på f. m. dels af 107 Reg.ormen sökt visa att nu vore fråga egentl ger om personer, ej om saker, hvarföre regeringssystemet i dess helhet, ej så mycket detaljerna, borde bebandlas, deis ck avhållit avi särskild omröstning måtte företaga m hvarje statsradsledamot, mot hvilken yrkades titlAmpniog af åberopade 6, — upptog nu till vederiggning de invändningar, som mot förra delen af hi0s yttrande gjorts, och utvecklade förhallandet melan saker och personer, detaljer och systemet. Tal, som icke bade ämnat ingä i striden, men dertill föruledts af hr Iudebetous. ej af avdras på f. m. veerlagda yttranden, erinrade ock, att, enär konungens eslut om enskilda personers och korporationers rätigheter härvid icke eos få nämnas, men kunna till en del bestämma representantens votum, lätt inträffade att icke alla representanter kunde uppgifva alla skälen, för hvilka de önskade tillämpning af 107 4. Här vore dessutom fråga endast om hvad rikets väl kräfvers, d. V8. hvad som tros komma att ske, e gentligen hvad rådgifvarne redan gjort, ty det kunde icke ändras eller hje!pas. Således vore fragan huf vudsakligen om ett förtroende. eller misstroende-vowum mot regeringssystemet och dess inom konseljen mest ramstående representanter; hvaremot, vid tillämpniog if 106 S, fråga vore blott om hvad som skett, juri diska förhållanden, och rättegång, grundad på suppenharar bevis. Med erinran om hvad gjorts: å ena sidan, från d. 3 Mars 1844 till medlet af år 1848, genom upphafvande af 1812 års förbud emot umgänge med den afsatta dyvastien, lagberedniogens förökande med Sverges yppersta rätt.-lärde, strafflagsförslagets öfverlemnande till ständerna, mildring i försvarslöses be