Borgareständelt.
Diskussion angående dechargebetänkandet.
(Fortsättn. från lördagsbladet).
Hr Ekholm: Man har satt i fråga, huruvida ut
skottets minoritet hade rättighet att vidfoga betän
kandet en reservation. Talaren kände ej någon S
i grundlagen som förbjuder densamma; tvertom vore
en sådan rättighet helt naturlig. Då, såsom konsti
wtionsutskottet nu är sammansatt, tvenne diametral
motsatta åsigter der finnas, hvar för sig lika starka,
huru skulle de anmärkningar, som genom lotteriet
med den förseglade sedeln tallit, på annat sätt blifva
kända. Dessa aovmärkningar, ehuru de ej vunnit
pluralitet, äro lika vigtiga, ja, stundom svårare än
de förra. Det har talats om anmärkningarnes lum:
penhet. Talaren ville ej påstå, att hvarje punkt för
sg vore af särdeles betydenhet; men anmärknings
anledningarne sammanlagde utgöra sannerligen en
svår anklagelse mot rädgifvarne. Genom förordnin
sen om hemmansklyfningen ensamt, hade de förver-
sat nationens förtroende. Denna är en inkräktning
på representationens rätt att deltaga i lagstiftningen;
ty den är ej en ekonomisk lagstiftningsfråga, son
tillkommit regeringen ensam att handlägga. Talaren
yrkade derföre, i likhet med brr Björck och Sehwan,
en underd. skrifvelse om de uppgifne konseljledamö
sernes föra!skedande Tilläggande talaren, att reak-
ionen, som nu en tid burit hufvudet högt, ej hade
lång framtid, ty, för hvarje bomb, som nedslår på
en rysk fästning, springer äfven en sträng på kon
servatismens lyra.v :
Hr Henschen — som på f. m. dels af 107 Reg.-
ormen sökt visa att nu vore fråga egentl ger om per-
soner, ej om saker, hvarföre regeringssystemet i dess
helhet, ej så mycket detaljerna, borde bebandlas, deis
ck avhållit avi särskild omröstning måtte företaga
m hvarje statsradsledamot, mot hvilken yrkades titl-
Ampniog af åberopade 6, — upptog nu till veder-
iggning de invändningar, som mot förra delen af
hi0s yttrande gjorts, och utvecklade förhallandet mel-
an saker och personer, detaljer och systemet. Tal,
som icke bade ämnat ingä i striden, men dertill för-
uledts af hr Iudebetous. ej af avdras på f. m. ve-
erlagda yttranden, erinrade ock, att, enär konungens
eslut om enskilda personers och korporationers rät-
igheter härvid icke eos få nämnas, men kunna till
en del bestämma representantens votum, lätt inträf-
fade att icke alla representanter kunde uppgifva alla
skälen, för hvilka de önskade tillämpning af 107 4.
Här vore dessutom fråga endast om hvad rikets väl
kräfvers, d. V- 8. hvad som tros komma att ske, e
gentligen hvad rådgifvarne redan gjort, ty det kunde
icke ändras eller hje!pas. Således vore fragan huf
vudsakligen om ett förtroende. eller misstroende-vowum
mot regeringssystemet och dess inom konseljen mest
ramstående representanter; hvaremot, vid tillämpniog
if 106 S, fråga vore blott om hvad som skett, juri
diska förhållanden, och rättegång, grundad på suppen-
harar bevis.
Med erinran om hvad gjorts: å ena sidan, från d.
3 Mars 1844 till medlet af år 1848, genom upphaf-
vande af 1812 års förbud emot umgänge med den
afsatta dyvastien, lagberedniogens förökande med
Sverges yppersta rätt.-lärde, strafflagsförslagets öfver-
lemnande till ständerna, mildring i försvarslöses be-