höra omtslas äfven sjelfva lärarnes egeorådighet och olydnad mot öfverheten, då har man illa börjat. Hvad bar regeringen sedan sista riksdag uträttar för den allmänva uppfosran? — förmodligen allt hvad som kuunat atsöras, ty blind de 18 puukterna fones ingen aumåärkving för underlåtenhet i sådan hänseende. Kongl. Maj:ts nådiga trontil, som jar har i min hand, omfermäler icke helier i detta hävseende någon brist som behöfde afhjelpas. — Likväl ättöljes ko .siwrionsutskouets betänkande af en re servaiion, h ai sidan 77 yttras: Att konungens rädgifvare uvderlåtit verksamhet för undervisuinsen: vordvande, enligt en af den föregående styrelsen framlsgd af Rikets Ständer gillad plao, derföre be tydliga medel blifvit anvisades. — En stor del at utskottets ledamöter, deribland alla af två riksständ, hafva instämt i detta omdöme. I hvad mon de hem tat det ur statsrådets protokoller kan jag icke veta. Jag bot: känner de tryckta protokoll, som fördesbsr i Stockbolm vid rikets första, äfven af mig bevistade allmtnna liraremöte år 1749 och — för att börja med folkskolan — äfven grefve Th. Rudensköla officiella beröt else till Skara konsistorium samt denn: skollärares och seminariiförestävdare Ekendahts allmänt tilg ngliga trycka skrifter om svenska folkskolan. Deraf vet jag, att fastän skollagen föreskrifver en allmän skolgång, så är det minsta delen af det uppväxande slägtet som sig derat begagnar: att folkskolau saknar tillsyn af dem som dertill enligt lag äro skyldige och att, allt i allmänhet taladt, man anser samt särskildt grefve Rudeoschöld förklarat det mästadels sä stå till med folk skolan ait de barn äro lycklige som kunnat undandraga sig henne. — Det sedoare är värst. Hvad elementarläroverken beträffar, så hafva mer än 6 år förflutit sedan Rikets ständer, med ett tredubbelt anslag emot hvad Konungen äskat, besvarade hans nädiga proposition om deras förändrade erganisation. Ännu är dock denna ombildning ofulländad. Blott ett utkast till skolordning har utgätt frän den näst siste föredraganden för ecklesiastikärenden, efter utfardande hvaraf hans verksamhet blef lika kort son hans företrädares. Han kallades nemligen frän radsbordet till biskopsstolen i Calmar. Märkeligt vore det. om den förut omordade löneförbättrivgen derstäde: skulle utgjort en lockelse för honom att frängå sitt föresatta maål och derigenom underläta det goda han eljest kunnat genom sitt qvarblifvande uträtta Emellertig är väl den gamla skolordningen bruten, men någon utförlig ny, som kan kallas ordning har icke kommit i stället — Följden är: olika tydning och verkställighet af hvad stadgad: är för att icke säga olydnad deremot, ofta allt detta inom samma stift. Missaktning för gällande föreskrifter mäste säledes uppstå. Å sidan 97 skönjes något af egen beskaffenhet, son föregåut inom sjelfva regeriBgen, då hon bemyndigat chefen för eckles astikdepartementet: att med biträde af nägot mindre antal sakkunnige män sami en ledamot af statskontoret uppgöra de för Iäroverkens reglering nödiga förslag till skollag och skolstat. Denna skrifvelse meddelades för 2:ne år sedan utan att hafva haft någon Rikets Ständer veterlig påföljd. Om än regeln: bygga upp ej rifva nedes, är en kristens, och således äfven en regeringsledansots, pligt och heder, står fast, så kan dock ick: allom vara kända de hinder som mött föreskriften: utförande. Jag blott beklagar att under 3:ne depar tementschefers successiva bebandliog af läroverksoch undervisvingsväsendet, oredan sparare synes hafva tillän aftagit. Matte emellertid något godt hafva vunnits så att man under valet mellan olika metoder må sluteligen finna den bästa. En af samhällets vigtiga ehuru mindre ingripande angelägevheier omförmäles aå sidorna: 79, 80 och 82. nemligen i kongl förorduingen den 13 Juli 1853 angeude hemmausklyfning och jordafsöndriog, hvilket at Kongl. Maj:t utfärdade påbud ansetts innefatta högst väsendtliga ändringar i lagens ätskilliga rum såsom: 1 kap. 1 S och 4 kap. 1 jordabalken och kong. förordningen den 13 Juni 1800; hvarigenom uppståt: säsom det vidare heter, en osäkerhet i äganderätten, som, i den mon författniogen hinner utöfva sina verkniovgar, skall fruktavsvärdt förvilla rättsbegreppet och öka rättegängarne,. Svårigheterne vid bosattninr som genom denna förfauninog blifvit ökade på de; miudre bemedlade komma också att någon gäng föranleda, efter hvad är till befarandes, utflyttning frav riket. Äfven i denna fråga äro reservationerna talrika och, bland dem, alla från det riksständ som frägan mest rörer. Reservanterna hafva begagnat tillfället att vid deehargebetänkandets afgifvande uttala sin mening öf ver ätskilliga allmänna avgeläxenheter samt gifvs vigt deråt förmedelst sin ställning såsom koustiwtionsutskottets medlemmar. Då tvenne Konungen: rådgifvare här ädelsinnadt öppnat öfverläggningarne, så hade jag önskat, hvad des förste angår, att har i stället att anmärka det konstitutionsutskottet härigeoom missbrukat sitt äliggande, heldre öfversett om det verkeligen inträffat, och om den sednare, då han öfrerlemnade sitt handlingssätt till andras bedömande att han icke inskränkt dessa andra endast till ridder skapet och adeln. Om ä ena sidan oegennytta och oväld varit utmärkande drag hos vår regering, sä hafva, å den andra, vid ingen riksd:g så enhälligt som vid denna de at henne äskade allmänna anslag blifvit beviljade. Blot fäderneslandets bästa bafrämjas si betyder det min dre genom hvem det sker. Godt för en hvar som undgär det tunga ansvaret för rikets sannskyldiga nytta. Verkningarne af rädgifvarnes täta ombyte har jag sökt skildra för den styrelsegren hvarom jag egentligen nu yttrat mig. Att strängheten i vissa riksdagsmäns yttranden mera härrörer från ifver ati vilja något uträtta än frän önskan att några rådgifvare måtte entledigas tyckas de hafva på förhand Kdlagalagt, då icke ett enda sä kalladt misstroendevotum under denna riksdag ägt rum ens inom de styrelsegrenar, der ett tillbakagäende eller stillastående misshagat dem som bevilja de rundeliga anslagen. Den, som lika med mig är öfvertygad att så väl i närvarande ögonblick som för Sveriges framtid största makt ligger uppå ett nitiskt cch kraftfullt handhafvande af de angelsgenheter som röra kyrkan ech skolan, kan icke annat än öaska en närmare ut redning af orsakerna hvarföre frågan om rikets undervisningsväsende synes ligga nere sedan Rikets Ständer gjort allt för att det måtte kunna ga framåt, och på det konstitutionsutskottet åter mätte sättas i tillfälle, sin grundlagliga pligt likm tigt, att i detta afseende lemna besked ifrän sig äfvensom i öfrigt uppfylla hvad som vid jemförelse af reservationerna med betänkandet synes i det sednare brista eller böra rättas, anhäller äfven jag om återremiss af betänkandet. Frib. Raad förklarade sig vilja afstå från propositionen om återremiss af betänkandet, så vidade de ledamöter, hvilka begärt ogillande deraf, villederifrår afsiå. Frih. Stjernstedt, 4. W. Man hade klandrat ut skoitet derföre att det ej uttalat ettallmä tomdöme men frih. trodde ett motsatt förfaranae hafva vari vida mer klandervä-dt, emedan det frutsatt att vi skulle ega e:t pariamentari kt regeringssätt, hvartil grund ej finves i vär koustitution. Uiskottet egdåc blost granska och framlägga hvad det funne anmserk niogsvärdt. På Rikets Ständer avkomne det derefte: att pröfva hvad afseende derpå berde göras. Frih hade biträdt anmärkningarne i 1:a, 4:e och 10: punkterna, men ansåge likväl dessa vara allt för obe. tydliga att föarnleda någon Rikets Ständers åtgärd. De öriza anmärkniogarve hade sskoat befogeubet. Mo den memorialet bilagda reservation erinrade ial. att de: vore i formen olagiig och att reservanterna derigenon kommit i tillfalie att motivera sina ä:igier mot sådan mojoritetens beslut, för hvilka den sednare varit betaget att anföra sina motiver. Denna reservation kunde i öfrigt icke föranleda till något grundlagsenligt beslut. Sludigen ansäg friherren det vara klart, att rådgifvarne i allmänhet gjort sig förtjenta af konungens och nationens förtroende, då, oaktadt ett särdeles nitiskt klanderbegär, anmärkningar af ringa vigt kunnat framställas endast i 18 mil. Fann således betänkandet endast böra läggas till handlingarnpe. 4 I x k , t I a i