nen erfarenheten har ett annat språk, och för detta
får fosterlandsvännen icke tillsluta sina öron.
2:0 Den förändring af Handelsordningens 25 , som
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Stin-
ders vid sista riksdagen fattade beslut, skett genom
Kongl. kungörelsen den I Februari 1852, saknar icke
ammanbang med här ofvan närmast framställda frä-
20r, och torde derföre här böra förekomma. Nämnde
ongl. kungörelse innefattar, att rättighet till idkande
handel på landet skall bero af landshöfdingens
oröfning. Den förut gällande grundsatsen, att ett
ofligt förvärf stod enhvar frivi att efter egen urskill-
ipg försöka hvar bonom bäst syntes, är således upp-
äfd och dermed jemväl principen af den så kallade
:äringsfriheten väsendtligen förnärmad samt väsen
ppnad för ett tillbakagående till föråldrade äsigter
om näringslifvets rätta natur och behof. Anledning
ull detta förfarande har visserligen förefunnits i Stän-
ernas framställning; men deras åsigter i dessa frå-
sor skulle lika litet tillåtit näringsfriheten att nägon-
in erkännas, som de medgifva att den ostörd får
visa sina välgörande verkningar. Den högsinta upp-
attning af den enskildes rätt och samhällets verkliga
fördel, som genomgär författningarne af 1846, förstod
act göra sig gällande, oaktadt allt det motständ som
1å förefanns; och ett rådslag, som i sjelfva verket
hyllar på en motsatt uppfattning i förenämnda hän-
eende, synes särdeles lämpa sig för att ädagalägga
att utvecklingen äfven i detta fall befinner sig på
återtåg.
Upplysande i samma afseende, om ock icke i lika
män, är jemväl det förhållande, att afgifter för vin-
nande af burskop å handtverk blifvit förhöjde, såsom
ex. genom Kongl. Maj:ts resolution den 15 Aug.
1851, i Kalmar.
Bland de hinder, som wunder skråordningarnes be-
ständ lades i vägen för burskap, utgjorde betungande
fgifter ett bland de väsendtligaste; och bestämmande
sf afgiften för burskaps vinnande var säledes ett vig-
gt föremål för den nya lagstiftningen, som jemväl
syntes hylla der grundsats, att, om ytterligare
nedel för handtverksföreningarnes ändamäl erfor-
!rades, dessa medel ingalunda skulle anskaffas på det
sätt, att de, som ännu icke egde något förvärfsmedel,
!erigenem skulle belastas, utan tvärtom att de, som
redan vors i åtojutande deraf, fingo tillskjuta hvad
ie åtminstone lättare borde kunna umbära. Utom det
utt den förändrade åsigten ådrsger sig uppmärk-
ambheten, bör denna jemväl fästa sig dervid, att äf-
ven inom det regeriogen förbehållna ekonomiska lag-
stiftningsområdet afvikelser i enskilda fall från all-
mnänt gällande bestämmelser ingalunda afses i vår
srundlag, och knappast under någon regeringsform
anses tillåtne; hvarföre, äfven från denna sida be-
raktade, konungens rådgifvares förhål:ande i dessa
hänseenden måste anses särleles betecknande. Den
större verksamhet, skråordningens vänner i sednare
ider utvecklat, torde hafva sin förklaringsgrund :ust
i. den inskränkning, handelsfribeten erfarit; och följ-
ierna af ett vacklande i dessa frågor kunna kappast
peräknas, helst de oligenheter, som agitationen mor
säriogsfriheten framkailar, lätt nog torde bäde till
sitt ursprung och sin verkan kunna missförstäs.
3:o Då erfareuhetea nogsamt visat, hvad, som också
igger i sakens natur, att ett befordringssystem, som
illåter, att den framstående förtjensten tillbakasättes,
af anledningar, hvilka åtminst ne synas outransaklige,
medförer olägenheter, som först efter flera generatio-
er kunna afhbjelpas, hafva afsteg från grundlagens
md i afseende på tjenstetillsättniogar, så vidt samma
fsteg förekommic utskottet uppenbara, blifrit af ut-
skottet anmärkta. Ett tidigt aktofrvande på dessa
fsteg, hvilka härflyta frän rådgifvarnes tillstyrkan
oller stillatigande, bar varit en pligt för a utskottet,
siväl som för representationen.
4:0 Såsom företrädesvis egnade att leda omdömet
vesräffande herrar rådgifvares uppfattning af sin pligt
ed hänsigt till statshushållningen, dess ordnande och
rörvaltning , torde följande regeriogsåtgärder böra
komma under betraktande:
a) Såsom utgångspunkt för bedömande af herrar
ssatsråders uppfattning af grunderna för statshushåll-
ningen, enligt vära grundlagar, lämpar sig särdeles
leras af utskottet fullständigt framlaggda yttrande till
protokollet den 10 Oktober 1851 vid anmälan hos Kongl.
vaj:t af Ständernes beslut om nedsättning i anslaget
för kongl. bergskollegium med ett belopp, motsva-
rande presidentens lön.
Från -konstitutionel synpunkt måste detta rådslag
anses vara af den mest betänkliga beskaffenhet. Och
iet torde icke ligga någon öfverdrift i den farhåga,
:tt hela vårt statsskick till sitt bestånd äfrentyras, om
icke Rikets Ständer, på det sätt grundlagen anvisar,
p;emöta det angrepp på folkets beskattningsrött, som
letta rådslag otvifvelaktigt innebär.
d) Konungens rädgifvares äfven anmärkta underlå-
snbet att i underdånighet afstyrka tillsäitningen af
songl. bergskollegii president innefattar en sädan afvi-
else från Ständernas åsigt om regleringen af detta
-mbetsverk, att Ständerna måste göra anspråk på
.ch bruk af den rätt, som dem tillkommer att fast-
ställa hvarje utgift och hvarje lön. TI stället att det
förtroende, som i andra konstitutionella stater befriar
epresentationen från all befattning med dylika de-
ciljer, skulle mera och mera ökas för att äfven hos
ess skjuta i bakgrunden tvisterna om statsmakternas
inbördes rättigheter och framkalla ett sannt konstitu-
Lionelt statsskick, skola följderna af ett sådant kand-
iogssätt å konungens rädgifvares sida, som det an-
märkta, icke underlåta att visa sig i ett utsträckt reg
ementerande af Ständerna, till hinder för styrelsens
verksamhet. Det skulle i ännu högre mån, än förut,
vlifva en sanning, att den ena som den andra stats-
makten föga kan uträtta, och att ingendera af dem,
lika litet som statsmaschinen i det hela, kommer ur
stället.
Vid regleringen af bergslagsstaterna, i afseende hvarpå
jerrar rädgifvares åtgärder blifvit af utskottet an-
märkte, visar det sig, att Ständernas begäran, den
egna äsigten om rätta behandlingen af saken och
grundlagens bud, i afseende på utgifterna, fått vika
för ett nära nog oförklarligt nit att visa oberoende
af den andra statsmakten, hvars medverkan i det
fall, der den för framtiden måst tagas ianspräk, blif-
vit med visshet på förhand påräknad, oaktadt allt det
sörbiseende af dess rätt och dess värdighet, som råd-
sifvarne lätit komma sig till last.
d) Oaktadt Kongl. Maj:ts vid sista riksdag fram-
s:ällde förslag om upprättande af en särskild väg- och
vattenbyggnadskår icke godkändes af Rikets Ständer,
som ansågo att det dermed äsyftade ändamälet kunde
vionas utan av någon dylik kär å stat uppfördes el-
ler med fasta löner förseddes, har regeringen likväl
under den 22 December 1851 utfärdat beslut om in-
rättande af en under väg- och vattenbyggnadsstyrel-
sen ställd väg- och vattenbyggnadskär, organiserad
vå militärisk fot. Ständernas vägran, att å stat upp
söra kåren och med fasta löner den förse, har ansetts
cke utgöra hinder för att tilldela tjenstegrader åt
personer, som äro i saknad af all deremot svarande
anställning i statens tjenst, om anslaget till deras af-
löning icke af Ständerna förnyas; och i stället att af-
öningen borde andvänd såsom godtgörelse för en
nera eller mindre sjelfständig verksamheti styrelsens
ppdrag, fioner man stadgadt, att undersökningar el-
ler andra allmänna uppdrag, skola särskildt godtgöras
Cem, som af styrelsens anslag erhålla aflöning, un
der namn af arfvode, och att således extra arfroden
emte dagtraktamente och reseersältningar komma att
af andra allmänna medel utgå.
Det oförvillade omdömet skall i Konungens rädgif-
vares förhållande härutinnan icke undgå att finna ett
utla doldt öfverträdande af Ständernas beslut; och stad-
sandet om extra arfvode för förrättningar i styrel-
sens uppdrag för det allmännas bebsf skall dessutom
klart öfvertyga en hvar, att genom denna orgwmisa-
on vållats staten särskilda utgifter, hvilka just med
oslaget bordt betäckas. Frän hvilken synpunkt räd-
sifvarnes förhållande än må betraktas, ställer det-
:amma sig på samma linie med regleringen af bergs-
iags-staterna.
En särskild uppmärksamhet ådrager sig otvifvelak-
igt COorpsens ordnande på militärisk fot. Nyttan deraf
hemtas endast derifrån, att arbetskomminderingar
från armeen skulle lättare hällas till lydnad utan bi-
irila Of ArmMÅANA AM Am Am RR