stone i pekuniert hänseende är deltagande i
saken.
Det nya kejserliga gardets soldater få som
bekant är icke vara gifta. Man har derföre
från de två bataljoner af mobila gendarmeriet,
som i framtiden skola utgöra det kejserliga
gardets gensdarmer, aflägsnat alla gifta och in-
stuckit dem bland provins-gensdarmeriet.
ENGLAND.
I öfverbusets session den 26 Juni bestridde
lord Aberdeen, att man vore berättigad attat
hans i sessionen den 19 i allmänhet yttrade
åsigter draga slutsatser angående hans afsig-
ter i afseende på den turkiska frågan. Han l
anmärkte att Ryssland, genom traktaten i
Adrianopel, vunnit blott ringa territorialförde-
lar, men samma traktat var likväl i politiskt
hänseende af största vigt. Sedan kriget blifvit
förklaradt hade han aldrig tänkt på att åter-
komma till detta fördrags status quo. Freds-
vilkoren, om de af England framläggas i Pe-
tersburg, skola blifva annorlunda än dem,
som man skulle underhandla om med Ryss-
land, i fall denna makt vore i besittning afl.
Konstantinopel. Allt sådant består till största
delen af händelsernas gång; från dem ensamt
kunna oumbärliga garantier hemtas. Möjligt,
att han förr uttalat några tvifvel om Ryss-
lands aggressiva afsigter; deremot måste han
uttryckligen förklara, att han anser ett ryskt
anfall på Turkiet högst betänkligt. Konstan-
tinopels besittningstagande af ryssarne måste
han anse såsom en fara för Europa. Men
eljest hyste han ingen fruktan för Ryssland,
ty han ansåg Frankrike mäktigare än Ryss-
land och Österrike tillsammans. Oafsedt
Rysslands inflytande på Turkiet, hade han
icke ringaste bekymmer för allt hvad Ryss-
land kunde företaga emot England eller Frank-
rike eller emot Österrike och Preussen. Der-
med trodde han sig kunna afsluta sina för-
klaringar, men ville likväl gifva en närmare ut-
redning. Angående de illvilliga beskyllningar
af personlig art, som man framställt emot
honom, så voro de så löjliga och osmakliga,
att han ansåg det under den värdighet, som
tillkom hans ställning, hans kolleger eller
honom sjelf, att nedlåta sig till vederläggning
deraf. Han hade efter bästa förmåga sökt
uppfylla sina pligter emot Gud och menniskor
genom fredens upprätthållande och hans enda
bekymmer var, att han kunde förbisett några
medel för detta syftemåls vinnande. Han vill
föra krig för ett vinna fred, och för detta
ändamål måste kriget föras på det eftertryck-
ligaste sätt. Ingen har mer än han varit per-
sBonligt verksam vid anordnandet och afsän-
dandet af de brittiska stridskrafterna, då de
skulle med Englands allierade afgå till den
tappre Omer Paschas läger. Det är just hans
kärlek för freden som gifver honom skäl att
nu, sedan ett fullkomligt rättvist och nödvän-
digt krig är börjadt, fortsätta det på ett sätt,
som bäst försäkrar om varaktig och ärofull
fred. Den ädle grefven satte sig under högt
bifall.
I underhuset förklarade lord John Russell,
att icke någon officiel underrättelse ankommit
till regeringen att Ryssland förklarat sig vilja
af aktning för Österrike utrymma furstendö-
mena. — Times, hade i en tredje upplaga
innehållit en uppgift om ett sådant svar på
Österrikes framställningar; men väl hade re-
geringen emottagit en depesch om upphäfvan-
det af Silistrias belägring. Vidare förklarade
lorden sig icke känna något om ön Elba blif-
vit ockuperad af österrikiska trupper, hvilket
hr Otway satt i fråga.
Huruvida den mot Aberdeen högst ogynn-
samt stämda allmänna meningen blir tillfreds
med ofvanstående . hans nyaste förklaringar
synes ganska ovisst. Såsom betecknande för
sinnesstämningen kan anföras, att i klubbarna
har man hällit höga vad att lord Aberdeen
före veckans slut skulle ha utträdt ur kabi-
nettet, ooh lord John Russel intagit premier-
ministersplatsen. Enligt en af Advertiser upp-
ställd ministerlista skulle äfven hertigarne at
Newcastle och Argyle, sir Charles Wood och
sir W. Molesworth afgå, och lord Palmerston
blifva krigsminister. .
;Times förklarar sig äfven bestämdt emot
de åsigteri den orientaliska frågan, som Aber-
deen den 19 gifvit tillkänna och emot hvarje
återvändande till status quo ante bellum. Den
fordrar total revision under de öfriga euro-
peiska makternas medverkan af hittills emel-
lan Turkiet och Ryssland gällande fördrag
och isynnerhet fri skeppsfart på Donau samt
garanti att Donaumynningarne skola hållas
öppna eller en segelbar kanal anläggas tvärt
igenom Dobrudscha, att Rysslands herravälde
öfver Svarta hafvet må upphöra och att tscher-
kessernas sjelfständighet blir erkänd.
Gateshead Observer meddelar, att Kossuth
var opasslig, så att han icke kunde efter-
komma inbjudningen till ett meeting i New-
castle.
Amiralitetet skall till Plymouth hafva med-
delat den underrättelsen, att läkaren och 7
matroser från Tiger, blifvit utlösta mot ett
lika antal ryska fångar.
TYSELAND.
Såväl från Berlin som Wien berättas sam-
manstimmande, att Rysslands svar på Öster-
rikes uppmaning i afseende på furstendöme-
nas utrymmande ännu icke ingått.
Om Preussiska armeens mobilisering för-
ljudes ingenting bestämdt, men emellertid
uppgifves att man beslutat att redan pu före-
taga uppköp af hästar, isynnerhet för artille-
riets behof.
Nat. Zeit. säger sig från Bayern hafva
erhållit den underrättelse, att samtliga i Bam-
bergerkonferensen deltagande stater enhälligt
beslutat att utan förbehåll biträda det öster-
rikisk-preussiska fördraget af den 20 April.
Såsom för sitnationen ganska betecknande
omförmäles att kejsar Nikolaus afsändtöfver-
ste Isakoff först till Minchen och sedan till
de öfriga i Bamberg representerade hofven,
för att tacka dem för det erkännande som
Rysslands förtjenster om Tyskland funnit, lik-
som i allmänhet för de vid Bambergerkonfe-
rensen uttalade ryska sympatier.
Från Minchen berättas, att den bekante
öfverste v. d. Tann för sitt deltagande i storm-
ningen af Däppelerskansarne uti ordenskapi-
tel erhållit Militär- Max-Josephs-orden, det
högsta militäriska utmärkelsetecken i Bayern.