stone i pekuniert hänseende är deltagande i saken. Det nya kejserliga gardets soldater få som bekant är icke vara gifta. Man har derföre från de två bataljoner af mobila gendarmeriet, som i framtiden skola utgöra det kejserliga gardets gensdarmer, aflägsnat alla gifta och instuckit dem bland provins-gensdarmeriet. ENGLAND. I öfverbusets session den 26 Juni bestridde lord Aberdeen, att man vore berättigad attat hans i sessionen den 19 i allmänhet yttrade åsigter draga slutsatser angående hans afsigter i afseende på den turkiska frågan. Han l anmärkte att Ryssland, genom traktaten i Adrianopel, vunnit blott ringa territorialfördelar, men samma traktat var likväl i politiskt hänseende af största vigt. Sedan kriget blifvit förklaradt hade han aldrig tänkt på att återkomma till detta fördrags status quo. Fredsvilkoren, om de af England framläggas i Petersburg, skola blifva annorlunda än dem, som man skulle underhandla om med Ryssland, i fall denna makt vore i besittning afl. Konstantinopel. Allt sådant består till största delen af händelsernas gång; från dem ensamt kunna oumbärliga garantier hemtas. Möjligt, att han förr uttalat några tvifvel om Rysslands aggressiva afsigter; deremot måste han uttryckligen förklara, att han anser ett ryskt anfall på Turkiet högst betänkligt. Konstantinopels besittningstagande af ryssarne måste han anse såsom en fara för Europa. Men eljest hyste han ingen fruktan för Ryssland, ty han ansåg Frankrike mäktigare än Ryssland och Österrike tillsammans. Oafsedt Rysslands inflytande på Turkiet, hade han icke ringaste bekymmer för allt hvad Ryssland kunde företaga emot England eller Frankrike eller emot Österrike och Preussen. Dermed trodde han sig kunna afsluta sina förklaringar, men ville likväl gifva en närmare utredning. Angående de illvilliga beskyllningar af personlig art, som man framställt emot honom, så voro de så löjliga och osmakliga, att han ansåg det under den värdighet, som tillkom hans ställning, hans kolleger eller honom sjelf, att nedlåta sig till vederläggning deraf. Han hade efter bästa förmåga sökt uppfylla sina pligter emot Gud och menniskor genom fredens upprätthållande och hans enda bekymmer var, att han kunde förbisett några medel för detta syftemåls vinnande. Han vill föra krig för ett vinna fred, och för detta ändamål måste kriget föras på det eftertryckligaste sätt. Ingen har mer än han varit persBonligt verksam vid anordnandet och afsändandet af de brittiska stridskrafterna, då de skulle med Englands allierade afgå till den tappre Omer Paschas läger. Det är just hans kärlek för freden som gifver honom skäl att nu, sedan ett fullkomligt rättvist och nödvändigt krig är börjadt, fortsätta det på ett sätt, som bäst försäkrar om varaktig och ärofull fred. Den ädle grefven satte sig under högt bifall. I underhuset förklarade lord John Russell, att icke någon officiel underrättelse ankommit till regeringen att Ryssland förklarat sig vilja af aktning för Österrike utrymma furstendömena. — Times, hade i en tredje upplaga innehållit en uppgift om ett sådant svar på Österrikes framställningar; men väl hade regeringen emottagit en depesch om upphäfvandet af Silistrias belägring. Vidare förklarade lorden sig icke känna något om ön Elba blifvit ockuperad af österrikiska trupper, hvilket hr Otway satt i fråga. Huruvida den mot Aberdeen högst ogynnsamt stämda allmänna meningen blir tillfreds med ofvanstående . hans nyaste förklaringar synes ganska ovisst. Såsom betecknande för sinnesstämningen kan anföras, att i klubbarna har man hällit höga vad att lord Aberdeen före veckans slut skulle ha utträdt ur kabinettet, ooh lord John Russel intagit premierministersplatsen. Enligt en af Advertiser uppställd ministerlista skulle äfven hertigarne at Newcastle och Argyle, sir Charles Wood och sir W. Molesworth afgå, och lord Palmerston blifva krigsminister. . ;Times förklarar sig äfven bestämdt emot de åsigteri den orientaliska frågan, som Aberdeen den 19 gifvit tillkänna och emot hvarje återvändande till status quo ante bellum. Den fordrar total revision under de öfriga europeiska makternas medverkan af hittills emellan Turkiet och Ryssland gällande fördrag och isynnerhet fri skeppsfart på Donau samt garanti att Donaumynningarne skola hållas öppna eller en segelbar kanal anläggas tvärt igenom Dobrudscha, att Rysslands herravälde öfver Svarta hafvet må upphöra och att tscherkessernas sjelfständighet blir erkänd. Gateshead Observer meddelar, att Kossuth var opasslig, så att han icke kunde efterkomma inbjudningen till ett meeting i Newcastle. Amiralitetet skall till Plymouth hafva meddelat den underrättelsen, att läkaren och 7 matroser från Tiger, blifvit utlösta mot ett lika antal ryska fångar. TYSELAND. Såväl från Berlin som Wien berättas sammanstimmande, att Rysslands svar på Österrikes uppmaning i afseende på furstendömenas utrymmande ännu icke ingått. Om Preussiska armeens mobilisering förljudes ingenting bestämdt, men emellertid uppgifves att man beslutat att redan pu företaga uppköp af hästar, isynnerhet för artilleriets behof. Nat. Zeit. säger sig från Bayern hafva erhållit den underrättelse, att samtliga i Bambergerkonferensen deltagande stater enhälligt beslutat att utan förbehåll biträda det österrikisk-preussiska fördraget af den 20 April. Såsom för sitnationen ganska betecknande omförmäles att kejsar Nikolaus afsändtöfverste Isakoff först till Minchen och sedan till de öfriga i Bamberg representerade hofven, för att tacka dem för det erkännande som Rysslands förtjenster om Tyskland funnit, liksom i allmänhet för de vid Bambergerkonferensen uttalade ryska sympatier. Från Minchen berättas, att den bekante öfverste v. d. Tann för sitt deltagande i stormningen af Däppelerskansarne uti ordenskapitel erhållit MilitärMax-Josephs-orden, det högsta militäriska utmärkelsetecken i Bayern.