STOCKHOLM, den 3 Juli. Bland de särskilta delar, som dechargebetänkandet med dervid fogade reservationer innefattar, är ingen af så märklig beskaffenhet, som den af borgareståndets vice talman hr Brinck afgifna reservation, hvaruti borgareoch bondeståndets samteliga ledamöter inom konstitutionsutskottet instämt. Denna reservation är af så mycket större betydelse, som man nu vid denna riksdag för första gången lyckats, att från utskottet erhålla en allmän öfversigt af regeringens politiska system. Det är naturligt att af det rika förråd till anmärkningsanledningar mot konungens rådgifvare, som varit att tillgå för dem af utskottets ledamöter, hvilka ansett sin pligt vara att bilda sig ett sjelfständigt omdöme om regeringens verksamhet under den tid som utgjort föremål för granskning, mycket måst lemnas å sido; men hvad som blifvitaf borgareoch bondeståndens ledamöter anmärkt, lemnar dock tillräcklig ledning för regeringssystemets bedömande, och den åsigt borgareoch bondestånden derom uttalat, lärer icke kunna jäfvas af någon, som icke är h It och hållet förblindad af fördomar och ståndsintressen. Vi äro också öfvertygade att då dechargebetänkandet inom borgareoch bondestånden förekommer till behandling, dessa stånd skola lika med reservanterna inse det på en gång nedslående och förödmjukande, som för sven-. ska nationen ligger deruti, att, på sätt erfarenheten under senaste tiden ådagalagt, styrelsen icke söker sitt stöd i någon öfvervägande mening inom landet eiler ens inom representattonen, utan är beroende af reaktionens tgöranden i utlandet. Vi inskränka oss i dag till att göra början med reservationens meddelande. Den lyder sålunda : Då jag ansett det utlåtande, som det åligger konstitutionsutskottet att, efter fulländad granskning af de i statsrådet förda protokoller, till Rikets Ständer afgifva, böra, såsom anmärkningsanledningar mot konungens rådgifvare, upptaga åtskilliga förhållanden, dem utskottets majoritet icke funnit för godt att inför Rikets Ständer framställa, och jemväl i öfrigt närmare utreda beskaffenheten af rådslagen och deras betydelse för omdömet öf ver styrelsesystemet i dess allmänhet, har jag uppfattat min, från utskottet afvikande mening i det förslag till yttrande, hvilket härmed såsom reservation aflemnas, för att utskottets betänkande bifogas; dervid de i betänkandet förekommande och utvecklade anmärkningar blifvit vid framställningen här nedan inskränkta till möjligaste korthet. Om det får anses tillhöra konstitutionsutskottets bestämmelser att inför Rikets Ständer framlägga en utredning af de grundsatser, som af konungens rådgifvare vid deras rådslag blifvit följde, och att lemna en ledning för omdömet, huruvida dessa rådslag verkat till rikets sannskyldiga nytta, så vänder sig blicken naturligen först tillbaka till styrelsens ställning äfven under den petiod, som närmast föregått den tid, hvars företeelser inom regeringsområdet utskottet haft pligt att granska, Den som uppfattat andan at de grundsatser för styrelsen, hvilka framträdde icke mindre i det högsinnade upphäfvandet af 1812 års förbud emot gemenskapen med f. d. kongl. familjen, i införandet af den lika arfsrätten, i flera delar af näringslagstiftningen, i tillförordnande af skatteförenklingskommitten samt i propositionerna om brottmålslagstiftningen och om tullbevillningen vid 1847 års riksdag, än ock i flera andra åtgärder för undanröd ande af gamla missbruk och tillvägabringande af enkelhet och ordning i förvaltningen, undgår det icke, att redan vid början af 1550 års riksdag förhållandena visat sig väsendtligen förändrade. Med undantag at den rådgifvare som inträdt i konungens råd, innan 1848 års verldshändelser syntes anvisa en ny rigtning åt staternas politik, hade omedelbart derefter en helt och hållet ombytt konselj blifvit bildad, hvars första bandlingar tycktes egnade att vilja ingifva landet den föreställningen, att den erkände behofvet af genomgripande förändringar och sin pligt att framför allt söka bereda en högre betydelse åt folkets representation, genom att dels deri inrymma nu uteslutna medborgareklasser, d-ls på ett enklare sätt ordna den nuvarande bristfälliga och invecklade riksdagsorganisationen, hvarom allt jemväl en kongl. proposition af den nya ministeren omedelbart framlades. Men i den mån den allmänna reaktionen i Europa grep omkring sig, blef det snart uppenbart för enhvar, som med närmare uppmärksamhet följde styrelsen, att denna reaktion verkade till förändrade åsigter äfven hos våra maktegande, och att man stod tillreds att här både efterfölja och fullfölja densamma. Resultatet häraf blef jemväl icke blott en märkbar, först passiv och sedan retrograd riotnine haa receringan I allmänhet. utan ock