väckes af det förfärligaste larm inunder, med hvilket blandade sig strödda utrop af: Hvadd är dett? Hvadd är dett? En stund trodle jag mig förflyttad till barndomens fruktansdigraste scener — en husförhörslokal; men då snart derjemte ropet skallade: Gif mig mjelk and bred, så förstod jag att det var mina engelsmän, begagnande sig af erinringen af mina lektioner, sig till föga gagn, men mig till mycket störande. När sedan skjutsen ej kom fram så snabbt deras propellernatur önskade, satte de sig i marsch fotledes till det 1 mil aflägsna Fåhrösund, der de, 14 tilll antalet, inqvarterade sig under den kyliga morgonen på golfvet i en förstuga, men hade? lika roligt för det. Sådana och ännu flera äro de muntra tidsfördrif, hvarmed de allvarliga, här vistande engelska officerarne ofta roa sig på Gotland, och hvarifrån de säkert skola hemtaga ett varaktigt minne af den för dem sorglustiga ön. Redan af detta nu varande begagnande af Fåhrösund inser man att platsen är vigtig för engelsmännen, och att om en gång de skulle önska sig eller fordra ön, det vore här och ej annorstädes man skulle hafva attt möta angrepp, hvilka möjligen skulle kumna om ej afslås, dock hämmas genom befässtningar på Skarfven eller Bunga ör snarare iän på Enholmen. Men härom mera framde:les. Då man nu sett, huru litet är gjordt för skyddet af Fåhrösund, lyster det säkert den resande att se huru mycket är gjordt för det påstådda skyddet af Gotland genom befästningarne vid Slite. Från det förra till det sednare stället har man att färdas trenne mil, hvaraf den förra hälften — till Angelbos — redan förut blifvit tillryggalagd. Den sednare är väl något litet vackrare, mera fylld af löfträdsdungar, men ändå på det hela taget så