väckes af det förfärligaste larm inunder, med
hvilket blandade sig strödda utrop af: Hvadd
är dett? Hvadd är dett? En stund trodle jag
mig förflyttad till barndomens fruktansdigra-
ste scener — en husförhörslokal; men då snart
derjemte ropet skallade: Gif mig mjelk and
bred, så förstod jag att det var mina engels-
män, begagnande sig af erinringen af mina
lektioner, sig till föga gagn, men mig till
mycket störande. När sedan skjutsen ej kom
fram så snabbt deras propellernatur önskade,
satte de sig i marsch fotledes till det 1 mil
aflägsna Fåhrösund, der de, 14 tilll antalet,
inqvarterade sig under den kyliga morgonen
på golfvet i en förstuga, men hade? lika roligt
för det.
Sådana och ännu flera äro de muntra tids-
fördrif, hvarmed de allvarliga, här vistande
engelska officerarne ofta roa sig på Gotland,
och hvarifrån de säkert skola hemtaga ett
varaktigt minne af den för dem sorglustiga ön.
Redan af detta nu varande begagnande af
Fåhrösund inser man att platsen är vigtig för
engelsmännen, och att om en gång de skulle
önska sig eller fordra ön, det vore här och
ej annorstädes man skulle hafva attt möta an-
grepp, hvilka möjligen skulle kumna om ej
afslås, dock hämmas genom befässtningar på
Skarfven eller Bunga ör snarare iän på En-
holmen. Men härom mera framde:les.
Då man nu sett, huru litet är gjordt för
skyddet af Fåhrösund, lyster det säkert den
resande att se huru mycket är gjordt för det
påstådda skyddet af Gotland genom befäst-
ningarne vid Slite. Från det förra till det
sednare stället har man att färdas trenne mil,
hvaraf den förra hälften — till Angelbos —
redan förut blifvit tillryggalagd. Den sednare
är väl något litet vackrare, mera fylld af löf-
trädsdungar, men ändå på det hela taget så