deras sammanhäng, ulan äfven i öfrigt af detta läro-
ämne hemta all den frukt för sin bildning, som det-
samma kan och bör gifva? Månne icke fäderneslandets
kistoria för detta ändamål borde inom elementarläro-
verken göras mera tll hufvudsak än den för mnärva-
rande är f
Öfver denna fråga yttrade sig först
Prof. Carlson, Undervisningen i historien kan utan
tvifvel ställas vida mer ändamålsenligt än nu sker i
vära skolor. Man skiljer ej nog mellan detta läro-
ämnes egna. natur och de andras. Såsom omfattande
hela menrniskan och stäende på gränsen till konsten
lämpar den sig efter ohka uppfattningssätt under olika
utvecklingsstadier. Häraf det första felet: Man fä-
ster ej nog afseende på den olika mottagligheten un-
der olika äldrar. I stället att under dess spädare är
vända sig till barnets fantasi, sätter man ii dess hand
ett torrt och magert skelett, och döddar derige-
nom sinnet, så att det sedermera ej med frisk-
het uppfattar händelserna. Man bör derrföre börja
med det biografiska eller sagolika, som talar till
fantasien, sedan anlita minnet, och på det si-
sta stadiet ej spara att vända sig till diet morali-
ska omdömet. — Ett annat fel ligger deruti, att
läraren alltför mycket litar på lärobokem. Läraren
måste här mera framträda, isynnerhet på första sta-
diet såsom berättande, och äfven sedermera allt fram-
gent. Den tredje anmärkningen rör ett missförhål-
lande som sammanhänger med hela vär litteraturs
osjelfständiga ställning till den utländska. Fäder
neslandets historia kommer derigenom at: ligga un-
der, och vi se händelserna ur en synpukt, som ej
är vär egen. Vår kultur är äfven jemfrelsevis så
ung, att vi ej derur kunna få en bild det hela.
En följd häraf är att man på mänga stälen uteslu-
tande drifver allmänna historien, men ur wlänsk syn-
punkt, hvarigenom man förbiser den roll Sverge spe-
lar deri. — Om vid den första undervisningen vigten
uteslutande lades pä fäderneslandets historia och den
på ett lifvande sätt föredroges, skulle gossen outplån
ligt bibehälla de fosterländska intryck som häraf
väckts. Först senare, när latinet börjar, bör Gamla hi-
storien företagas och isamband med läsningen af detta
spräk. Efter Gamla historien kunde den Svenska änyo
förekomma, sedan Medeltidens, och först på det all-
dra sista äret den Nyare tidens. — Mycket öfrigt att ön-
ska lemna dessutom vära historiska läroböcker; isyn-
nerhet ville tal. varna för de ibland dem, som äro
utdrag ur tyska kompendier. — Säsom ett: medel att
stärka undervisningen tillstyrkte tal. att lärjungen
vänjes att skriftligen bearbeta sina historiiska insig
ter, hvarigenom de tillika vinna i klarhet.
I samband med denna fräga yttrade sig prof. Carl-
son äfven öfver den 77:de: Huru bör em skolkarta
öfver fäderneslandet vara beskaffad för attt motsvara
behofvet i elementar-läroverken!?
Den geografiska undervisningen har i Sinnu högre
grad än historien lidit af ofvannämnda missförhäl
lande. Man har äfven här hemtat underrättelser om
fäderneslandet utrikes ifrån, på samma gång man mest
sysselsatt lärjungen med den allmänna geografien. —
Detta ämne har framför de flesta fördelen att i äskåd-
ningen ha en mäktig häfstäng. En skolkarta är der-
före vigtig. Men vi ha ännu ej en gäng en full
ständig vetenskaplig karta öfver värt land, mycket
mindre en på en sådan bygd skolkarta. — Den bör
ej framställa hela landet på en gång, hvaraf de mera
befolkade provinserna skulle för mycket samman-
trängas, då Norrland ensamt upptager me än hälf-
ten, utan sönderfalla i tvä kartor, af hvilla den ena
innehåller den norra, cen andra den sölra delen.
Likaledes böra de fysiska förhällanderna rams ällas
på olika kartor, för att göra bilden redigre och för
att tillika kunna genom olika färgläggnig ge be-
grepp om olika nivä. — Man förebrär svnsken att
han föredrar främmande länder framförsit eget, men
detta förbiseende af sitt eget lands värde torde till
en ej oväsentlig del ha sin grund i den första un-
dervisningen i historien och geografien.
Lektor Alander ansäg att åtskilliga händelser ur
Medeltidens och Nyare historien kunna sä skildras,
att de blifva lämpliga för den första äldern. — Man
borde ej heller på detta stadium alldeles utelemna
fakta och namn. Tal, hade lätit sina ynggsta lärjun-
gar samtidigt med berättelserna inlära kornungaläng-
den, hvaraf de fått tillfälle att så smäningoom inhemta
begreppet om historisk tidsföljd.
Lektor Elfving och mag. v. Feilitzen, öönskade att
skildringen af den yttre kulturen måtte nmer ingä i
den historiska undervisningen och genom 1 berättelser,
hvari den afspeglade sig, äfven i den alldraförsta.
Den sednare talaren ansäg derjemte, att vext- och
djurgeografien, som nu så obetydligt läses i skolorna,
men förtjenade stort afseende, borde läras i samman-
hang med naturvetenskaperna, och att grunden till
dessa lades just genom den.
Öfverste Hazelius. Det är en allmänt kind sak att
skolkartorna gifva en oriktig bild af värtland. De
framställa Sverges bergsystem som ett bemangel, der
alla benen hänga tillsammans, Sä ärdikväl ej verk-
liga förhällandet. Bergen ligga i grupper, som ej
ha något sammanhang med hvarandra. Systemet är
uppgjordt på grund af hydrografien. Påi vattendel-
ningslinien drar man nemligen: berg, der offta nog en-
dast låga kärrtrakter finnas. Man kallar: äfven vårt
land ett högland, då det tvärtom-till sin i höjd öfver
hafvet jemförelsevis och till sin största dell är ett låg-
land. Skolläraren bör fästa sina elevers upppmärksam-
het på denna vanställande bild, som kartaan ger.
Sedan derefter den 68:e frägan: Vore ddet icke önsk-
ligt, att den latinska och grekiska språkunadervisningen
måtte behandlas med större likformighet iän hos oss
skert. af lektor Rabe, som hänvisade tilll ett af ho-
nom öfver detta ämne utfärdadt program, !blifvit med
ja besvarad, afhandlades den 82:a frågan: Hvar-
före föredragas af naturvetenskaperna vanligen endast
botanik och xoologi vid våra läroverk? Aro de väl
mera bildande än fysik och kemi? Eller äro de nyt-
tigare?r
Mag. Wahrenberg yrkade att, om man verkligen
vill en särskilt linie för den reala bildningen, man
skall göra allvar af den. Man fär då ej nöja sig
med litet botanik och zoologi, utan äfven meddela
fysik och kemi såsom vida vigtigare än dessa. Sprä-
ken, som på den humanistiska linien hafva första
latsen, böra här först i andra rummet tförekomma.
ill man en helsobringande bildning på dienna linie,
måste man tidigt börja med realvetenskapperna.
Mag. Bergius. Så länge studentexamnen finnes,
kunna ej fysik och kemi så som de böra meddelas i
skolan. — De äro ej heller så passande fför det läg-
sta stadiet som botanik och coologi, somm egna sig
mera för uppfattning med äskådningen. Nybörjaren
kunde visserligen inhemta de allmännastee af de för-
ras fenomener, men först på ett högre stadium grund-
ligare.
Ellag. Sädbom, lärare i Örebro skola, vitsordade af
egen erfarenhet naturvetenskapernas meddelande re-
dan i första klassen såsom särdeles tacksamt.
Rektor Rabe. På begge linierna mäste språken an-
ses säsom det hufvudsakligen bildande. Naturveten
skaperna ega ej deras etiskt bildande element. An-
såge för öfrigt den reala linien för lika humanistisk
som den så kallade humanistiska. Skiilnaden låge
endast deri, att den ena hade en mera nmodern, den
andra en mera antik prägel.
Lektor Elfving ville inlägga en protestt mot rektor
Rabes yttrande om språkens mera bildamde förmåga
än andra ämnens.
I sammanhang med 45:e frågan, om bildningelinier-
nas förening, redogjorde rektor Sommelius och mag.
winckeg af det förfärlivaste larm innunder. medl