och för denna sambhällighet:t, som är så väl familjens som statens kraft och beståtånd? Tycka svenska slöjdföreniningens ledamöter att det icke är rätt hedrande, icke genthtlemanlike, i det rika Sverge, att infinna sig för att få rereda på hvarthän en årsafgift af lumpna 1,:dels rikiksdaler tagit vägen? Eller anse de denna ärsafgift såsisom en allmosa, ett nädebröd fallet från den rikes I bord ät den hungrige för dagen, och icke hellre säsoom ett frö, länadt af välsignelsens hand, att läggas; ned till grodd för ljuset i den äker der arbetets svettt är den friska dagg som faller öfver idogheten, och i hvars perlor andens eller tankens mödor komma att spegla sin syskonglädje? Mena rikets fäder, att ingen annan räkenskap finnes till för statsanslagen, än papperet och siffran; ingen annan säkerhet för ändamälets tjenande, än den siste revisorns öga på det sista runstycket; ingenting annat att se än detta nödvänadiga men liflösa register? Finna statsmän intet skkäl att särskildt uppmärksamma, att oaflätligt och f.förökadt hylla de goda anlagens utveckling hos masssan, af folket till förståndig, utvidgad, förädlad och inbriringande verksamhet? Finna de ej att de angelägnast bödöra framkalla detta understöd af förständsverksamhetet der, hvarest ingen annan egendom finnes än handensas förvärf, men denna hand kan, ända från näfrättens r råhet, på många sätt användas, allt efter som den blififver förd af ett upplyst förstånd ? Den andliga kraften, bryryter den sig icke med denna hand fram vild, när den icke Bk blifvit förädlad? Ettsådant vildhetstillstånd blifver det t för den okunnige ej naturligare, och nödens, ju mera etett odladt begrepp fått insteg hos alla näringar och gjort t dem konstmässigare omkring oss? Är det icke på detta sätt som den, hvilken icke gär med civilisaticionen framåt, måste gå tillbaka? De, som; önska de gaamla tiderna tillbaka, då den upplysning som de frukta änrnu ej hade begyntsittarbete, glädjas de nu, med hjertat fullt af känslor för vikingatidens enkelhet och kraft, när de se svensken midti civilisationens tidehvarf öfvergå till roffogel, attlura på pestiljoners lif för postväskans skull? Glädas de att drver allt i landet uppvexa palatser åt dessa roffoglar, dessa vikingar i eget land, sedan civilisationen derutom stängt hafven för röfvaren ? Tro icke statsmännen attt specialskolor för kunskap och konst i handarbetet åt sjelfva arbetarne, är för vår tid en statsangelägenheet af första rangen; att en vägledning i sådana skolor : för den nu mera oumbärliga själsodlingen till yrkennas bedrifvande, är en oafvislig nödvändighet, är ett bbröd lagdt i handen på den obemedlade; men ett bröd som icke förtäres säsom allmosan, icke försvinner nmed ögonblicket, utan följer lifvet åt och gifver förvvärf i en tid då den råa kraft:n allt mera lemnas åt maachinen, och memniskoarbetet icke skall eftersökas eller blifva lönande med mindre det är bygdt på innsigt och snart på matematisk noggrannhet; insiggt och noggrannhet desto oumbärligare, ju mera huskhållning med råämnet blifvit en lifsfråga för industricien, som fordrar att allt användes till den allra störstaa nytta, för hvilket ändamål ock sjelfva affallen tillllvaratagas att på vetenskapliga vägar blifva ny matericiel, att äter med ny hushållning användas för än vividare industri? Är då icke den första skkola som öppnats för arbetaren, att på de tider han: kan hafva ledighet, undervisa honom, leda hans fförstånd och hans ögon för händernas verk, icke förtjennt af allmänt deltagande och understöd på ekonomislk och moralisk väg? Skulle det så illa hafva prydt landets fäder att här räcka handen till bistånd så som bistånd behöfves, och att en dag elevernas fest kundie firas under skolans eget tak? Summan, som till en byggnad begärdes, var ungefär en tredjedel af hvad Stockholms cellfängelse hittills kostat, och något kunde väl gifvas för Sveriges heder att motväga dess skam P Svaret på alla dessa frägor skall gifvas af fosterlandskärleken. Måtte derföre en allmän anda uppenbara sig ibland oss; måtte alla kastäsigter, alla mer eller mindre små interessen upplösa sig i andan för allmänt väl, till en bättre allmän uppfostran, i ledning till verksamhet med nu vanvårdade andliga krafter och de anlag naturen gifvit oss med säkert lika mild hand som åt andra nationer. I anseende dertill, att ordinarie ordföranden hr statsrådet grefve B. v. Platen var från staden frånvarande, och vice ordföranden hr rådmannen C. G. Gustafsson låtit anmäla förfall, förde sllöjdskolans föreståndare hr kaptenen B. Cronstrand, effter uppdrag af direktionen, ordet vid sammankomsten. Sekreteraren uppläste förrst den af direktionen till utsedde revisorer afgifna boerättelse om direktionens verksamhet och föreningenas fortgång under sistförflutna är, det åttonde sedann föreningen bildades, äfvensom revisorernas, efter slutad revision, deröfver afgifna utlätande. Nämndee berättelse redogjorde dels för de inkomster och utgiffter, som: nästlidne år egt rum, dels för den undervissning, som: under samma är meddelats i slöjdskolan, hvars elever under äret uppgått till icke mindre äm 315, och det oaktadt en stor del icke besökt skolan i anseende till den sistlidet är här i staden gängse kolerafarsoten. Af de serskilda eleverne voro till yrkena: 1 bagare, 1 bergsman, 3 betjenter, 16 ildhuggare, 2 bokbindare, 3 boktryckare, 2 byggmästre, 1 cigarrarbetare, 5 elever vid technologiska institutet, 1 färgare, 1 förgyllare, 2 gelbgjutare, 1 gipsgjutare, 2 glasmästare, 6 guldsmeder, 6 handlande, 1. inspektor; 2 musikaliska, 2 matematiska och 1 kirumgisk instrumentmakare, 2 kopparstickare och litograferr,. 1 korgmakare, 1 korkskärare, 1 kypare, 2 landtbbrukare, :2 machinister, 5 mekanici, 2 metallarbetare;, 1 mjölnare, 19 murare, 29 målare, 1 pistolsmed, 11 sadelmakare, 1 sjöman, 12 smeder, 42 snickare, 1 sockerbagare, 3 svarfvare, 1 skomakare, 1 strumpväfvare, 1 tapetserare, 17 trädgårdsmästare, 2 urmakare, 3 vagnmakare, 1 vaktmästare och 5 veterinärelever, jemte 97 gossar som ännu icke ingått i nägot visst yrie. Enligt samma berättelse sade under loppet af 1853 H. K. H. Kronprinsen täxts till föreningen förära en högst dyrbar samling af icke mindre än 44 s. k. kartoner, eller teckningar i hel storlek till målningar, utförda i Italien, hvilka kartoner nu upptaga väggarna af 3 skolsalar och gifva eleverna de yppersia föredömen till teckningars utförande i stort. Med samma huldrika gäfva följde flera hundrade dels arbetsritningar och handteckningar till. dekorationsmålning frän Gustaf III:s tid, dels gravyrer från Frank rike och Italien af samma tid, hvilka alla intaga ett utmärkt rum bland skolanss samlingar för elevernas undervisning. Härförutan : hade dels ifrån Kongl. Maj:ts kansli blifvit säsomi gåfva till föreningen öfverlemnad en karta öfver SSverge, dels äfven följande personer gifvit ytterligare prof på välvilja för föreningen, i det de till slöjdsskolan skänkt, svenska och norska ministern i Paris, hi. exc. grefve Löwenhjelm 22 plancher, svenska och noorska: ministern i London; friherre von Rehausen en fäärglåda och 2 cirkelbestick såsom prof, hr boktryckareen Beckman 5 böcker, hr landskapsmälaren Palm 244 plancher, hr fabrikören Lamm (på Heleneborg) 483 rdr 16 sk. bko till inköp af 6 band böcker med 1033 plancher; och hr doktor Soldin 52 rdr bko, med det af direktionen jemväl iakttagna vilkor, att deraf 50 rdr bko skulle oörskingrade bibehållas och räntan derä användas till inköp och årlig utdelning af en praktisk moralitet befrämjande lärobok, säsom belöning åt nägon vid skolan studerande yngling. Föreningens inkomster och utgifter finnas, i enlighet med direktionsberättelsseen, omnämnda uti revisorernes, så lydande Utlåtaande. Undertecknade, som erlrhällit uppdrag att i egenskap af revisorer granskaa direktionens för Svenska Slöjdföreningen förvaltniogg är 1853, få derom till föreningen afgifva följandee berättelse: