och för denna sambhällighet:t, som är så väl familjens
som statens kraft och beståtånd?
Tycka svenska slöjdföreniningens ledamöter att det icke
är rätt hedrande, icke genthtlemanlike, i det rika Sverge,
att infinna sig för att få rereda på hvarthän en årsaf-
gift af lumpna 1,:dels rikiksdaler tagit vägen? Eller
anse de denna ärsafgift såsisom en allmosa, ett näde-
bröd fallet från den rikes I bord ät den hungrige för
dagen, och icke hellre säsoom ett frö, länadt af väl-
signelsens hand, att läggas; ned till grodd för ljuset i
den äker der arbetets svettt är den friska dagg som
faller öfver idogheten, och i hvars perlor andens eller
tankens mödor komma att spegla sin syskonglädje?
Mena rikets fäder, att ingen annan räkenskap finnes
till för statsanslagen, än papperet och siffran; ingen
annan säkerhet för ändamälets tjenande, än den siste
revisorns öga på det sista runstycket; ingenting an-
nat att se än detta nödvänadiga men liflösa register?
Finna statsmän intet skkäl att särskildt uppmärk-
samma, att oaflätligt och f.förökadt hylla de goda an-
lagens utveckling hos masssan, af folket till förståndig,
utvidgad, förädlad och inbriringande verksamhet? Finna
de ej att de angelägnast bödöra framkalla detta under-
stöd af förständsverksamhetet der, hvarest ingen annan
egendom finnes än handensas förvärf, men denna hand
kan, ända från näfrättens r råhet, på många sätt använ-
das, allt efter som den blififver förd af ett upplyst för-
stånd ?
Den andliga kraften, bryryter den sig icke med denna
hand fram vild, när den icke Bk blifvit förädlad? Ettsådant
vildhetstillstånd blifver det t för den okunnige ej naturli-
gare, och nödens, ju mera etett odladt begrepp fått insteg
hos alla näringar och gjort t dem konstmässigare om-
kring oss? Är det icke på - detta sätt som den, hvil-
ken icke gär med civilisaticionen framåt, måste gå till-
baka? De, som; önska de gaamla tiderna tillbaka, då den
upplysning som de frukta änrnu ej hade begyntsittarbete,
glädjas de nu, med hjertat fullt af känslor för vikinga-
tidens enkelhet och kraft, när de se svensken midti
civilisationens tidehvarf öfvergå till roffogel, attlura på
pestiljoners lif för postväskans skull? Glädas de att
drver allt i landet uppvexa palatser åt dessa roffog-
lar, dessa vikingar i eget land, sedan civilisationen
derutom stängt hafven för röfvaren ?
Tro icke statsmännen attt specialskolor för kunskap
och konst i handarbetet åt sjelfva arbetarne, är för
vår tid en statsangelägenheet af första rangen; att en
vägledning i sådana skolor : för den nu mera oumbär-
liga själsodlingen till yrkennas bedrifvande, är en oaf-
vislig nödvändighet, är ett bbröd lagdt i handen på den
obemedlade; men ett bröd som icke förtäres säsom
allmosan, icke försvinner nmed ögonblicket, utan föl-
jer lifvet åt och gifver förvvärf i en tid då den råa kraf-
t:n allt mera lemnas åt maachinen, och memniskoar-
betet icke skall eftersökas eller blifva lönande med
mindre det är bygdt på innsigt och snart på mate-
matisk noggrannhet; insiggt och noggrannhet desto
oumbärligare, ju mera huskhållning med råämnet blif-
vit en lifsfråga för industricien, som fordrar att allt an-
vändes till den allra störstaa nytta, för hvilket ända-
mål ock sjelfva affallen tillllvaratagas att på vetenskap-
liga vägar blifva ny matericiel, att äter med ny hus-
hållning användas för än vividare industri?
Är då icke den första skkola som öppnats för arbe-
taren, att på de tider han: kan hafva ledighet, un-
dervisa honom, leda hans fförstånd och hans ögon för
händernas verk, icke förtjennt af allmänt deltagande
och understöd på ekonomislk och moralisk väg? Skulle
det så illa hafva prydt landets fäder att här räcka
handen till bistånd så som bistånd behöfves, och att
en dag elevernas fest kundie firas under skolans eget
tak? Summan, som till en byggnad begärdes, var un-
gefär en tredjedel af hvad Stockholms cellfängelse hit-
tills kostat, och något kunde väl gifvas för Sveriges he-
der att motväga dess skam P
Svaret på alla dessa frägor skall gifvas af foster-
landskärleken. Måtte derföre en allmän anda uppen-
bara sig ibland oss; måtte alla kastäsigter, alla mer
eller mindre små interessen upplösa sig i andan för
allmänt väl, till en bättre allmän uppfostran, i led-
ning till verksamhet med nu vanvårdade andliga kraf-
ter och de anlag naturen gifvit oss med säkert lika
mild hand som åt andra nationer.
I anseende dertill, att ordinarie ordföranden hr stats-
rådet grefve B. v. Platen var från staden frånvarande,
och vice ordföranden hr rådmannen C. G. Gustafsson lå-
tit anmäla förfall, förde sllöjdskolans föreståndare hr
kaptenen B. Cronstrand, effter uppdrag af direktionen,
ordet vid sammankomsten.
Sekreteraren uppläste förrst den af direktionen till
utsedde revisorer afgifna boerättelse om direktionens
verksamhet och föreningenas fortgång under sistför-
flutna är, det åttonde sedann föreningen bildades, äf-
vensom revisorernas, efter slutad revision, deröfver
afgifna utlätande. Nämndee berättelse redogjorde dels
för de inkomster och utgiffter, som: nästlidne år egt
rum, dels för den undervissning, som: under samma
är meddelats i slöjdskolan, hvars elever under äret
uppgått till icke mindre äm 315, och det oaktadt en
stor del icke besökt skolan i anseende till den
sistlidet är här i staden gängse kolerafarsoten. Af
de serskilda eleverne voro till yrkena: 1 bagare, 1
bergsman, 3 betjenter, 16 ildhuggare, 2 bokbindare,
3 boktryckare, 2 byggmästre, 1 cigarrarbetare, 5 ele-
ver vid technologiska institutet, 1 färgare, 1 förgyl-
lare, 2 gelbgjutare, 1 gipsgjutare, 2 glasmästare, 6
guldsmeder, 6 handlande, 1. inspektor; 2 musikaliska,
2 matematiska och 1 kirumgisk instrumentmakare, 2
kopparstickare och litograferr,. 1 korgmakare, 1 kork-
skärare, 1 kypare, 2 landtbbrukare, :2 machinister, 5
mekanici, 2 metallarbetare;, 1 mjölnare, 19 murare,
29 målare, 1 pistolsmed, 11 sadelmakare, 1 sjöman,
12 smeder, 42 snickare, 1 sockerbagare, 3 svarfvare,
1 skomakare, 1 strumpväfvare, 1 tapetserare, 17 träd-
gårdsmästare, 2 urmakare, 3 vagnmakare, 1 vaktmä-
stare och 5 veterinärelever, jemte 97 gossar som ännu
icke ingått i nägot visst yrie.
Enligt samma berättelse sade under loppet af 1853
H. K. H. Kronprinsen täxts till föreningen förära
en högst dyrbar samling af icke mindre än 44 s. k.
kartoner, eller teckningar i hel storlek till målningar,
utförda i Italien, hvilka kartoner nu upptaga väg-
garna af 3 skolsalar och gifva eleverna de yppersia
föredömen till teckningars utförande i stort. Med
samma huldrika gäfva följde flera hundrade dels ar-
betsritningar och handteckningar till. dekorationsmål-
ning frän Gustaf III:s tid, dels gravyrer från Frank
rike och Italien af samma tid, hvilka alla intaga ett
utmärkt rum bland skolanss samlingar för elevernas
undervisning. Härförutan : hade dels ifrån Kongl.
Maj:ts kansli blifvit säsomi gåfva till föreningen öf-
verlemnad en karta öfver SSverge, dels äfven följande
personer gifvit ytterligare prof på välvilja för för-
eningen, i det de till slöjdsskolan skänkt, svenska och
norska ministern i Paris, hi. exc. grefve Löwenhjelm
22 plancher, svenska och noorska: ministern i London;
friherre von Rehausen en fäärglåda och 2 cirkelbestick
såsom prof, hr boktryckareen Beckman 5 böcker, hr
landskapsmälaren Palm 244 plancher, hr fabrikören
Lamm (på Heleneborg) 483 rdr 16 sk. bko till inköp
af 6 band böcker med 1033 plancher; och hr doktor
Soldin 52 rdr bko, med det af direktionen jemväl
iakttagna vilkor, att deraf 50 rdr bko skulle oör-
skingrade bibehållas och räntan derä användas till
inköp och årlig utdelning af en praktisk moralitet
befrämjande lärobok, säsom belöning åt nägon vid
skolan studerande yngling.
Föreningens inkomster och utgifter finnas, i enlig-
het med direktionsberättelsseen, omnämnda uti reviso-
rernes, så lydande
Utlåtaande.
Undertecknade, som erlrhällit uppdrag att i egen-
skap af revisorer granskaa direktionens för Svenska
Slöjdföreningen förvaltniogg är 1853, få derom till
föreningen afgifva följandee berättelse: