STOCKHOLM, den 13 Juni.
Den kungliga propositionen om tryckfrihets-
förordningens uteslutande ur antalet af Svea
rikes grundlagar, för att med undantag afen
intetsägande fras i regeringsformen nedsättas
till rangen af allmän lag, är en handling af
så utomordentlig betydelse, att vi, äfven med
fara att trötta några läsare, måste dertill åter-
komma. Vi skola i dag närmare betrakta
frågan ur en synpunkt, hvilken vi hittills en-
dast i förbigående berört.
Hvad är tryckfrihet? Är den endast en yr-
kesrättighet för individen, liksom rättigheten
att göra skor eller idka annat handtverk?
Om så är, så är det visserligen tillräckligt
att denna, liksom hvarje annan borgerlig nä-
rings utöfning, är skyddad af den allmänna
lagen. Också hafva de, som här i landet gå
maktens ärenden, städse bemödat sig att vilja
frånkänna den offentliga pressen all högre be-
tydelse än framläggandet i tryck af någon
skriflysten menniskas enskilda tankar, åsigter
och önskningar. Denna uppfattning af pres-
sen, förberedd genom idkeliga bearbetningar
från den halfofficiella sidan, finna vi till fullo
uttalad i den kungliga propositionen. Kongl.
Maj:t synes hafva med tryckfrihet förstått in-
genting annat än rättigheten för den enskilde
att utöfva en yrkesverksamhet, utan hinder af
föregående censur och utan att kunna lagli-
gen straffdömas förr än hans skrift blifvit af
jury förklarad stridande mot viss lag. På detta
sätt är också pressen i Frankrike och Preus-
sen temligen fri, och franska konstitutionen af
1852 uttala till och med uttryckligen dess
frihet såsom grundsats. Att deremot tryck-
friheten är en rätt ej blott för den enskilde
att yttra sina tankar i tryck; utan fastmel
en rätt för samhället att se alla sina vigtiga
frågor offentligt diskuterade, och således en
af de väsentligaste garantierna för samhällets
frihet och grundlagarnes upprätthållande, det
är något som våra allvarsamma statsmän, vis-
ligen akta sig för att omtala, ehuru, eller
kanske rättare sagdt, emedan de inom sig så
väl veta det; och skulle alla tio konungens
rådgifvare verkligen vara enfaldiga nog at
icke. veta det, så är deras skuld endast si
mycket större.
Tryckfriheten är samhällets rättighet, de
konstitutionella samhällets dyrbara och oaf.
ytterliga rättighet, att se offentliga handlinga:
framlagda, alla sina angelägenheter offentlig
behandlade, att veta förvaltningen i alla gre.
nar, representationens öfverläggningar och be-
slut, lagskipningen i alla instanser, samt all:
öfriga angelägenheter af sumhällig vigt vare
med uppmärksamhet följda och kontrollerade
af den allmänna pressen. Om denna rättighe
för folket, att icke behöfva sitta i mörkret utar
kunna följa och bedöma de allmänna ärendena:
ledning, kontrollera sina representanters åtgö-
randen och rättvisans skipande genom domsto:
arne, erhålla kännedom om landets ekonomi: