Nej, det mins jag ej,, svarade Gregers, ,såvida jag ej lofvade dig, att du skulle få stryk, när jag träffade dig härnäst; och i det fallet har jag nu kommit att uppfylla mitt löfte. Ah nej, sade Jens. Då jag kom, för att fria till lilla Karin, er dotter, sa ni, att ni trodde mig vara en dugtig gosse, och jag skulle få henne, när jag samlat tre hundra daler till att köpa ett hus för nere vid qvarnen. Försonad genom den ödmjuka ton hvari Jens talade, sade Gregers: Det är kanske möligt, fastän du är mig alltför liten, att jag skulle kallat dig en dugtig karl; men hvad har det att skaffa med den här saken? Ack jo, hvarifrån skall jag stackare skaffa så mycket penningar, när ni är så sträng mot mig? Gå för fan i våld! ropade Gregers. Tror du att jag, för att skaffa dig utstyrsel, skulle låta dig stjäla herrskapets djur. Nej tack vackert, undermåling. Det är möjligt att jag misstager mig, men jag är öfvertygad att det fins flera karlar i verlden än du, så att lilla Karin nog kan få sig en fästman, utan att hennes far behöfver bli en tjuf i tjensten. Hade du sundt förnuft i dig, så gck du helire öfver på Sonderholms ägor; de höra icke till Restrup; der kan du skjuta så mycket du behagar och du gjorde oss åtminstone den tjensten att skrämma litet vildt öfver till oss. Bäst vore likväl att du slog dig på någotannat än jagten, ty dertill duger du i alla fall ej. Men låt mig se litet på dn bössa. Jens räckte honom den; Gregers framtog ur fickan en fällknif och afskrufvade låset med ryggen af knifbladet. Se så Jens, nu skall jag väl hindra dig att slösa bort krut och hagel åtminstone pi d2 första åtta dagarne. Med dessa ord stoppade Gregers skrat