et en del af dem har att tacka för sin exi-
tens (se Wirtembergs historia), än på Ryss-
and. Nu äro de naturligtvis inspirerade af
lenna sistnämnda makt. Saxiska ministern,
r v. Beust, hade redan utarbetat flera me-
noirer i rysk anda och kringsändt dem till de
ärskilda hofven. I Bamberg skall han hafva
räckt motion om att vid anslutningen till det
reussisk-österrikiska — fördraget Tysklands
måstater skulle uttrycka sin tacksamhet mot
Ryssland för de rika tjenster som denna makt
dan äldre tider bevisat Tyskland.
Om detta andragande verkligen blifvit fram-
stäldt, och osannolikt är det ingalunda, så
örtjenar hr v. Beust en ärestod, på hvilken
lessa ord borde inristas till erinring för alla
kommande tider. Våra efterkommand , hvilka
om Tysklands skickelser tillåta, och den inre
rösten icke bedrager, ej skola åtnöjas med ett
trettiofaldigt söndersplittradt Tyskland, kunna
då lära sig begripa hvilka frukter bibehållan-
det af de mellersta af våra feodalstater måste
bringa till mognad. På de dystraste bladen
af vår historia äro Rysslands tjenster uppteck-
nade. Denna makt haribrodden förqväft vår
utveckling, krossat våra fri- och rättigheter, sy-
stematiskt förgiftat vår allmänna anda. Tackl
vare Ryssland, äro blommorna af frihetskrigen
1813, hvilka förenat nationer och furstar i
i en odödlig nationell hänförelse, trampade
under fötterna, så att af denna ärorika tid
intet är öfrigt, utom det bittra uppvaknandet
till den nakna verkligheten som nu tärer på
nationens hjerta. Hvem har befästat och gif-
vit kraft åt den långa restaurationen till 1848,
denna restauration hvilken lik en blylast tyng-
de på folkets bröst och hämmade hvarje lif-
gifvande andedrag? Hvem har sedan 1848,
då regeringar och folk hade närmat sig hvar-
andra, underblåst elden och låtit grannstaterna
sönderslita hvarandra, till dess han ensam
skördade vinsten? Hvem har nedsparkat kej-
sarkronan i stoftet, och prisgifvit unionen af
1849 åt samtidens åtlöje? Hvem har gjort
allt detta, om icke vår sannfärdiga arffiende
vid Newa? Och hr v. Beust vill låta Tysk-
land votera honom tacksägelse! Här måste
Frankrike, som fann behag i ett tredje Tysk-
land, tydligen se hvad man hade att vänta
af detta intrignät, som kallas de tyska mel-
lanstaterna. Utlandet gör i detta ögonblick
grundliga studier rörande det geografiska be-
greppet som man vid Wienerkongressen fästa-
de vid Tyskland. Dessa studier skola i rät-
tan tid komma till nytta...
Emellertid äro Bambergskonferenserna slu-
tade den 30 Maj. Såsom alltid, har koalitio-
nen visat mer lust att skada än den verkli-
gen gjort skada. Ormen endast hväser, men
hans tänder äro slöa. Såsom man säger,
vilja mellanstaterna blifva hörda vid freds-
slutet och äfven vid den uppfordring, som
enligt fördraget af den 20 April skall aflåtas
till Ryssland. Med fredsslutet har det nu in-
gen brådska, och herrar ministrar i Småtysk-
land skola hafva tid att nedstämma sina for-
dringar. Hvad åter angår deras lust att ha
ett ord med i uppfordringen till Ryssland, så
kom Bayern dermed något sent. Österrike
har uppfyllt sin förpligtelse, utan att afvakta
Bambergs-areopagenis välvisa utlåtande.
I allmänhet ser den politiska och diploma-
tiska ställningen ej illa ut. Motsägelsen mel-
lan detta och mitt sista bref skall ni icke
tillskrifva er korrespondent. Den ligger i
händelserna, icke i uppfattningen. I Preussen
kunde det ej finnas en mindre noggrann hi-
storieskrifvare för dagens händelser, än den
som ville skrifva systematiskt. Spiritus fat
ubi vult, heter på preussiska: nycken regerar
verlden. För öfrigt måste man ej förgäta att
den öfversta officiella strömningen alltid gick
emot Ryssland, men att en undre och dju-
pare kämpar med den och flyter i motsatt
riktning. Till slut måste endera af dem båda
segra. Det ryska partiet lofvar sig lagrarne.
Det har i de personliga frågorna haft stor
framgång och hoppas öfver hufvud, såsom
Preussische Wochenblatt en gång uttryckte
sig, att personerna skola åter ställa sakerna
till rätta. Denna sida af situationen har jag
utvecklat i mitt förra bref och kan derpå åbe-
ropa mig. Låtom oss vänta och se för hvem
segern bestämmer sig i det afgörande ögon-
blicket. Detta ögonblick är kanske närmare
än mången föreställer sig. I alla fall är ni
tillräckligt underrättad om båda de krigförande
partiernas chancer. Det ena åtnjuter ett mäk-
tigt inflytande och stöder sig på häfdvunna
förbindelser och på materiella medel till makt;
det andra har för sig nationalandan, den en-
hälliga offentliga meningen och till och med
de af regeringen sjelf öfvertagna förpligtelser,
hvilkas betydelse jag i föregående rader sökt
utveckla för edra läsare. E.
dess
— H. M. Konungen och H. K. H, Kron-
prinsen, åtföljda af sin uppvaktning, gingo i
dag kl. half 8 på morgonen från Skeppshol-
men ombord på ångfartyget Walkyrian för att
anträda resan till Gottland. Underståthålla-
ren, polismästaren och ett stort antal office-
rare, äfvensom en talrik folksamling, hade in-
FE a a AL 1T MT
yr
2
- 0 — rm Ph MM M