et en del af dem har att tacka för sin exitens (se Wirtembergs historia), än på Ryssand. Nu äro de naturligtvis inspirerade af lenna sistnämnda makt. Saxiska ministern, r v. Beust, hade redan utarbetat flera menoirer i rysk anda och kringsändt dem till de ärskilda hofven. I Bamberg skall han hafva räckt motion om att vid anslutningen till det reussisk-österrikiska — fördraget Tysklands måstater skulle uttrycka sin tacksamhet mot Ryssland för de rika tjenster som denna makt dan äldre tider bevisat Tyskland. Om detta andragande verkligen blifvit framstäldt, och osannolikt är det ingalunda, så örtjenar hr v. Beust en ärestod, på hvilken lessa ord borde inristas till erinring för alla kommande tider. Våra efterkommand , hvilka om Tysklands skickelser tillåta, och den inre rösten icke bedrager, ej skola åtnöjas med ett trettiofaldigt söndersplittradt Tyskland, kunna då lära sig begripa hvilka frukter bibehållandet af de mellersta af våra feodalstater måste bringa till mognad. På de dystraste bladen af vår historia äro Rysslands tjenster upptecknade. Denna makt haribrodden förqväft vår utveckling, krossat våra frioch rättigheter, systematiskt förgiftat vår allmänna anda. Tackl vare Ryssland, äro blommorna af frihetskrigen 1813, hvilka förenat nationer och furstar i i en odödlig nationell hänförelse, trampade under fötterna, så att af denna ärorika tid intet är öfrigt, utom det bittra uppvaknandet till den nakna verkligheten som nu tärer på nationens hjerta. Hvem har befästat och gifvit kraft åt den långa restaurationen till 1848, denna restauration hvilken lik en blylast tyngde på folkets bröst och hämmade hvarje lifgifvande andedrag? Hvem har sedan 1848, då regeringar och folk hade närmat sig hvarandra, underblåst elden och låtit grannstaterna sönderslita hvarandra, till dess han ensam skördade vinsten? Hvem har nedsparkat kejsarkronan i stoftet, och prisgifvit unionen af 1849 åt samtidens åtlöje? Hvem har gjort allt detta, om icke vår sannfärdiga arffiende vid Newa? Och hr v. Beust vill låta Tyskland votera honom tacksägelse! Här måste Frankrike, som fann behag i ett tredje Tyskland, tydligen se hvad man hade att vänta af detta intrignät, som kallas de tyska mellanstaterna. Utlandet gör i detta ögonblick grundliga studier rörande det geografiska begreppet som man vid Wienerkongressen fästade vid Tyskland. Dessa studier skola i rättan tid komma till nytta... Emellertid äro Bambergskonferenserna slutade den 30 Maj. Såsom alltid, har koalitionen visat mer lust att skada än den verkligen gjort skada. Ormen endast hväser, men hans tänder äro slöa. Såsom man säger, vilja mellanstaterna blifva hörda vid fredsslutet och äfven vid den uppfordring, som enligt fördraget af den 20 April skall aflåtas till Ryssland. Med fredsslutet har det nu ingen brådska, och herrar ministrar i Småtyskland skola hafva tid att nedstämma sina fordringar. Hvad åter angår deras lust att ha ett ord med i uppfordringen till Ryssland, så kom Bayern dermed något sent. Österrike har uppfyllt sin förpligtelse, utan att afvakta Bambergs-areopagenis välvisa utlåtande. I allmänhet ser den politiska och diplomatiska ställningen ej illa ut. Motsägelsen mellan detta och mitt sista bref skall ni icke tillskrifva er korrespondent. Den ligger i händelserna, icke i uppfattningen. I Preussen kunde det ej finnas en mindre noggrann historieskrifvare för dagens händelser, än den som ville skrifva systematiskt. Spiritus fat ubi vult, heter på preussiska: nycken regerar verlden. För öfrigt måste man ej förgäta att den öfversta officiella strömningen alltid gick emot Ryssland, men att en undre och djupare kämpar med den och flyter i motsatt riktning. Till slut måste endera af dem båda segra. Det ryska partiet lofvar sig lagrarne. Det har i de personliga frågorna haft stor framgång och hoppas öfver hufvud, såsom Preussische Wochenblatt en gång uttryckte sig, att personerna skola åter ställa sakerna till rätta. Denna sida af situationen har jag utvecklat i mitt förra bref och kan derpå åberopa mig. Låtom oss vänta och se för hvem segern bestämmer sig i det afgörande ögonblicket. Detta ögonblick är kanske närmare än mången föreställer sig. I alla fall är ni tillräckligt underrättad om båda de krigförande partiernas chancer. Det ena åtnjuter ett mäktigt inflytande och stöder sig på häfdvunna förbindelser och på materiella medel till makt; det andra har för sig nationalandan, den enhälliga offentliga meningen och till och med de af regeringen sjelf öfvertagna förpligtelser, hvilkas betydelse jag i föregående rader sökt utveckla för edra läsare. E. dess — H. M. Konungen och H. K. H, Kronprinsen, åtföljda af sin uppvaktning, gingo i dag kl. half 8 på morgonen från Skeppsholmen ombord på ångfartyget Walkyrian för att anträda resan till Gottland. Underståthållaren, polismästaren och ett stort antal officerare, äfvensom en talrik folksamling, hade inFE a a AL 1T MT yr 2 0 — rm Ph MM M