förhindra detta krypskytteri; han patrullerade derföre ofta i skogen, och lyckades också flera gånger gripa dessa objudna gäster samt skrämde derigenom de öfriga. Slutligen uppnådde han äfven sitt mål: fred i skogen och fruktan hos tjufvarne. Den listigaste och slugaste af alla dessa krypskyttar var en liten obetydlig person, som hette Jens Nörholm, eller i dagligt tal Jens Undermåling. Detta tillnamn hade han fått af sin korta växt; ty han var så liten, att han förklarades oduglig att tagas till soldat, eller, som det den tiden hette, för undermåling. Jens bodde i ett litet hus nere på slätten och hade under Gregers företrädare flera år drifvit krypskytteri på herrgårdens egor. Han gällde för den bästa skytticke allenast i Restrups granskap, utan äfven i de närmaste städerna, der man slutligen nekade honom tillträde till de offentliga skyttgillena; ty hvar gång han deltog deruti, tog han alltid de flesta priserna. Gregers var den ende som aldrig ville erkänna undermålingens skicklighet Han förföljde honom också med större ifve och stränghet, än de andra krypskyttarne. En natt var han nog lycklig att gripa Jens just som denne längs skogsbrynet smög sig hemåt med en skjuten råbock öfver axlarne Bi litet, Undermåling,, ropade Gregers, det han sprang fram till honom öfver gärdet Jens nedkastade bocken, spände hanen pi sin bössa och vände sig om mot Gregers hvilken, oaktadt denna hotande åtbörd, lugn gick emot honom. Jens betänkte sig, ned spände hanen och sänkte sin bössa. Har jag icke ofta sagt dig, lilla pyssling att låta bli jagten,, började Gregers. Det har ni visst, svarade undermålinge med en suck. Men mins ni äfven hvad n lofvade mig, då vi taltes vid i fjol vid mi chaelitiden.