förhindra detta krypskytteri; han patrullerade
derföre ofta i skogen, och lyckades också flera
gånger gripa dessa objudna gäster samt skrämde
derigenom de öfriga. Slutligen uppnådde han
äfven sitt mål: fred i skogen och fruktan hos
tjufvarne.
Den listigaste och slugaste af alla dessa
krypskyttar var en liten obetydlig person, som
hette Jens Nörholm, eller i dagligt tal Jens Un-
dermåling. Detta tillnamn hade han fått af
sin korta växt; ty han var så liten, att han
förklarades oduglig att tagas till soldat, eller,
som det den tiden hette, för undermåling.
Jens bodde i ett litet hus nere på slätten och
hade under Gregers företrädare flera år drif-
vit krypskytteri på herrgårdens egor. Han
gällde för den bästa skytticke allenast i Re-
strups granskap, utan äfven i de närmaste
städerna, der man slutligen nekade honom
tillträde till de offentliga skyttgillena; ty hvar
gång han deltog deruti, tog han alltid de fle-
sta priserna. Gregers var den ende som al-
drig ville erkänna undermålingens skicklighet
Han förföljde honom också med större ifve
och stränghet, än de andra krypskyttarne.
En natt var han nog lycklig att gripa Jens
just som denne längs skogsbrynet smög sig
hemåt med en skjuten råbock öfver axlarne
Bi litet, Undermåling,, ropade Gregers,
det han sprang fram till honom öfver gärdet
Jens nedkastade bocken, spände hanen pi
sin bössa och vände sig om mot Gregers
hvilken, oaktadt denna hotande åtbörd, lugn
gick emot honom. Jens betänkte sig, ned
spände hanen och sänkte sin bössa.
Har jag icke ofta sagt dig, lilla pyssling
att låta bli jagten,, började Gregers.
Det har ni visst, svarade undermålinge
med en suck. Men mins ni äfven hvad n
lofvade mig, då vi taltes vid i fjol vid mi
chaelitiden.