emligen Ryssland icke efterkommer Österkes fordran, af den förut med Preussen uppjorda öfverensstämmelsen. Men sjelfva den fensiva handlingen förblifver Österrike i alla ändelser fri och obetagen. Vidare äro som bekant införlifvandet af )Jonaufurstendömena och angreppet på Balkan tydliga ord uppställda såsom krigsanledninar för båda parterna, äfven för Preussen. fven härvid har en delaf oppositionspressen ått så långt, att den påstått angreppet på alkan såsom krigsanledning icke hafva nåon praktisk betydelse. Derigenom lättas gonskenligen det ryska partiets spel, och nan arbetar det dugtigt i händerna. Angrepet på Balkan vore ingen praktisk krigsnledning! De, som så resonera, antaga att vi vafva att göra med en militärisk promenad, ned en på skämt företagen revy, hvarvid warje framoch återmarsch låter noga på örhand beräkna sig som på ett schackbräde. Enhvar, som är öfvertygad att vi befinna oss vid början af ett långt och vexlingsrikt krig, ör kunna begripa att de närvarande förhålandena förr eller sednare kunna undergå en otal omstörtning; att det följaktligen kommer in på att för Ryssland göra dess första posiioner så svåra som möjligt, och icke tillåta let rycka längre fram, och att det således förr ller sednare blir af största vigt att se Ryssands angrepp på Balkan uppstäldt såsom ofensiv krigsorsak både för Preussen och Österike. Oppositionspressens sunda taktik eller rätare sagdt enda förnuftiga politik måste, enigt min åsigt (och denna delas lyckligtvis if flertalet bland våra politiska vänner), gå ut på att fasthålla de tyska regeringarne vid devas högtidligt åtagna förpligtelser, och icke lätta deras frisägande från dem, hvartill de, enligt de gjorda erfarenheterna, endast äro alltför benägna. Man skall visserligen icke betrakta fördraget af den 20 April såsom något evangelium, som under alla omständigheter skulle kunna skydda oss mot hvarje trakasseri, mot hvarje illasinnad uttolkning. Men fördraget har i sin offensiva del en deciderad antirysk sida, och vi hafva intet intresse vid att försvaga och fördunkla denna dess egenskap. Emellertid är den i fördraget fastställda uppfordringen till Ryssland att utrymma Donaufurstendömena å Österrikes sida på väg till S:t Petersburg, eller kan i hvarje ögonblick dit expedieras. Enligt öfverensstämmande underrättelser har noten dit afgått den 2 Juni, ehuru jag i detta ögonblick ej kan gå i borgen för det. Denna uppfordring är visserligen intet ultimatum, på hvilken en krigsförklaring kan omedelbart följa. Så långt hafva vi ännu icke kommit. Men den är dock alltid det första steget till utförande af fördraget af den 20 April, och så till vida har noter sin betydenhet. Politici sysselsätta sig nu ifrigt med hvad Ryssland skall svara och hvilkn följder dess svar kan komma att medföra Jag vet ej om man hos er älskar att fördjup: sig i spekulationer öfver sådana eventualiteter hvilka endast alltför lätt slå öfver i politisk kannstöperi. Men för kuriositetens skull må. ste jag dock säga er, huru en del af den di plomatiska verlden gör sina beräkningar, vor det än endast derför att beräkningen så yp perligt karakteriserar bemälde herrar. Man tror således att Ryssland svarar: Jag är beredd att utrymma Donaufurstendömena om de allierade flottorna på samma gång ut rymma de haf som de nu innehafva. Mer då jag icke längre underhåller några diploma. tiska förbindelser med de vestra makterna, så kan ni fråga dem. Dermed hade vi såleder helt sakta åter inlupit i noternas och depe: schernas grunda farvatten, som man sedar krigsförklaringen trodde sig hafva lemnat bak: om sig, och så komme vintern, och kanon dundret finge lemna rum åt det för dessa her rars nerver mindre skakande bullret af diplo matiska underhandlingar. Till all olycka för de fredsifrande herra diplomaterne, och till all lycka för den god: saken och Europas rätt, hafva allt ifrån frå gans begynnelse sådana planer jemnt och stän digt blifvit bortspolade af händelsernas ström Hvilka förhoppningar hadman ej byggt på den förra vintern? Och likväl fördes krige friskt hela vintern igenom. De goda herrarni kunna riktigt nog gissa hvad Ryssland kom mer att svara; men hvad derefter kommer at ske, ligger i de närmaste veckornas sköte Och sådana händelser hafva mer än en gånj under årets lopp öfverraskat de värda stats männen. Händelserna komma dem alltid an tingen för bittida eller för sent. Men de m erkänna eller icke erkänna de nya fostren så som kött af sitt kött och ben af sin ben, s måste de i alla fall hålla till godo med dem Emellertid har det mellersta Tyskland hål lit råd i Bamberg. Man vet att sedan hrr v d. Pfordten, v. Beust och v. Hassenpflug re gera verldshistorien från Munchen, Dresden oc Kassel, kan intet stort uträttas utan dessa her rars deltagande, i jemförelse med hvilka Grek lands sju vise endast voro skolpojkar. Hi storien har dem att tacka för den ryktbar konventionen i Darmstadt, hvilken skulle upp fånga Tysklands handelsintresse uti småstats väsendets nät, och slöt, som alltid, med at låta lura sig af de båda stormakterna. Denn koalition, alstrad af träsken som .uppkomm efter 1848 års öfversvämning då den upp torkades af reaktionens heta rötmånadssol slingrar sig kring Tyskland såsom en gifti rankvext, och söker alltid i betydande ögon blick att hämma dess rörelser. Deras vilj är i sådana sträfvanden alltid stark, men kraf ten är svag, och så måste de stödja sig Pp atländska makter för att genomdrifva sin landsförrädiska planer, än på Frankrike, hvil