emligen Ryssland icke efterkommer Öster-
kes fordran, af den förut med Preussen upp-
jorda öfverensstämmelsen. Men sjelfva den
fensiva handlingen förblifver Österrike i alla
ändelser fri och obetagen.
Vidare äro som bekant införlifvandet af
)Jonaufurstendömena och angreppet på Balkan
tydliga ord uppställda såsom krigsanlednin-
ar för båda parterna, äfven för Preussen.
fven härvid har en delaf oppositionspressen
ått så långt, att den påstått angreppet på
alkan såsom krigsanledning icke hafva nå-
on praktisk betydelse. Derigenom lättas
gonskenligen det ryska partiets spel, och
nan arbetar det dugtigt i händerna. Angrep-
et på Balkan vore ingen praktisk krigs-
nledning! De, som så resonera, antaga att vi
vafva att göra med en militärisk promenad,
ned en på skämt företagen revy, hvarvid
warje fram- och återmarsch låter noga på
örhand beräkna sig som på ett schackbräde.
Enhvar, som är öfvertygad att vi befinna oss
vid början af ett långt och vexlingsrikt krig,
ör kunna begripa att de närvarande förhål-
andena förr eller sednare kunna undergå en
otal omstörtning; att det följaktligen kommer
in på att för Ryssland göra dess första posi-
ioner så svåra som möjligt, och icke tillåta
let rycka längre fram, och att det således förr
ller sednare blir af största vigt att se Ryss-
ands angrepp på Balkan uppstäldt såsom of-
ensiv krigsorsak både för Preussen och Öster-
ike.
Oppositionspressens sunda taktik eller rät-
are sagdt enda förnuftiga politik måste, en-
igt min åsigt (och denna delas lyckligtvis
if flertalet bland våra politiska vänner), gå ut
på att fasthålla de tyska regeringarne vid de-
vas högtidligt åtagna förpligtelser, och icke
lätta deras frisägande från dem, hvartill de,
enligt de gjorda erfarenheterna, endast äro
alltför benägna. Man skall visserligen icke
betrakta fördraget af den 20 April såsom nå-
got evangelium, som under alla omständighe-
ter skulle kunna skydda oss mot hvarje tra-
kasseri, mot hvarje illasinnad uttolkning. Men
fördraget har i sin offensiva del en deciderad
antirysk sida, och vi hafva intet intresse vid
att försvaga och fördunkla denna dess egen-
skap.
Emellertid är den i fördraget fastställda upp-
fordringen till Ryssland att utrymma Donau-
furstendömena å Österrikes sida på väg till
S:t Petersburg, eller kan i hvarje ögonblick
dit expedieras. Enligt öfverensstämmande un-
derrättelser har noten dit afgått den 2 Juni,
ehuru jag i detta ögonblick ej kan gå i bor-
gen för det. Denna uppfordring är visserli-
gen intet ultimatum, på hvilken en krigsför-
klaring kan omedelbart följa. Så långt hafva
vi ännu icke kommit. Men den är dock all-
tid det första steget till utförande af fördraget
af den 20 April, och så till vida har noter
sin betydenhet. Politici sysselsätta sig nu if-
rigt med hvad Ryssland skall svara och hvilkn
följder dess svar kan komma att medföra
Jag vet ej om man hos er älskar att fördjup:
sig i spekulationer öfver sådana eventualiteter
hvilka endast alltför lätt slå öfver i politisk
kannstöperi. Men för kuriositetens skull må.
ste jag dock säga er, huru en del af den di
plomatiska verlden gör sina beräkningar, vor
det än endast derför att beräkningen så yp
perligt karakteriserar bemälde herrar.
Man tror således att Ryssland svarar: Jag
är beredd att utrymma Donaufurstendömena
om de allierade flottorna på samma gång ut
rymma de haf som de nu innehafva. Mer
då jag icke längre underhåller några diploma.
tiska förbindelser med de vestra makterna, så
kan ni fråga dem. Dermed hade vi såleder
helt sakta åter inlupit i noternas och depe:
schernas grunda farvatten, som man sedar
krigsförklaringen trodde sig hafva lemnat bak:
om sig, och så komme vintern, och kanon
dundret finge lemna rum åt det för dessa her
rars nerver mindre skakande bullret af diplo
matiska underhandlingar.
Till all olycka för de fredsifrande herra
diplomaterne, och till all lycka för den god:
saken och Europas rätt, hafva allt ifrån frå
gans begynnelse sådana planer jemnt och stän
digt blifvit bortspolade af händelsernas ström
Hvilka förhoppningar had- man ej byggt på
den förra vintern? Och likväl fördes krige
friskt hela vintern igenom. De goda herrarni
kunna riktigt nog gissa hvad Ryssland kom
mer att svara; men hvad derefter kommer at
ske, ligger i de närmaste veckornas sköte
Och sådana händelser hafva mer än en gånj
under årets lopp öfverraskat de värda stats
männen. Händelserna komma dem alltid an
tingen för bittida eller för sent. Men de m
erkänna eller icke erkänna de nya fostren så
som kött af sitt kött och ben af sin ben, s
måste de i alla fall hålla till godo med dem
Emellertid har det mellersta Tyskland hål
lit råd i Bamberg. Man vet att sedan hrr v
d. Pfordten, v. Beust och v. Hassenpflug re
gera verldshistorien från Munchen, Dresden oc
Kassel, kan intet stort uträttas utan dessa her
rars deltagande, i jemförelse med hvilka Grek
lands sju vise endast voro skolpojkar. Hi
storien har dem att tacka för den ryktbar
konventionen i Darmstadt, hvilken skulle upp
fånga Tysklands handelsintresse uti småstats
väsendets nät, och slöt, som alltid, med at
låta lura sig af de båda stormakterna. Denn
koalition, alstrad af träsken som .uppkomm
efter 1848 års öfversvämning då den upp
torkades af reaktionens heta rötmånadssol
slingrar sig kring Tyskland såsom en gifti
rankvext, och söker alltid i betydande ögon
blick att hämma dess rörelser. Deras vilj
är i sådana sträfvanden alltid stark, men kraf
ten är svag, och så måste de stödja sig Pp
atländska makter för att genomdrifva sin
landsförrädiska planer, än på Frankrike, hvil