Presteståndet. Plenum d. 7 Juni, kl. 10 f. m. Ridderskapets och Adelns samt Bondeståndets af låtne inbjudningar att med dem förena sig i fattade beslut om bosättningsrätt för mosaiske trosbekännare lades till handlingarne, sedan ståndet förklarat sig vidblifva sitt beslut i denna fräga. Bevillningsutskottets betänkande angäende postreformen förekom härefter och upptog hela förmiddagen. För bifall till grefve Björnstjernas vid betänkandet fogade reservation talade doktör Säve, som ville hafva ett medelporto af 4 sk. för hela riket, hvarigenom stora fördelar såsom minskad afgift för de betalande, lättare expeditionssätt, i längden för staten ökade inkomster komme att blifva resultaterna. Doktor Sandberg, ehuru han önskade att landet mätte komma i ätnjutande af dessa fördelar, fruktade dock att uppoffringen för statsverket af de 115,000 rdr postverket gifver vore för stor för att reformen nu kunde bifallas. Komminister Beckman var egentligen den som försvarade utskottets afstyrkande af samma reform. Han ansäg att ett medelporto endast skulle medföra fördel åt de förmögnare, som dock hafva räd att betala hösre porto, och ät köpmansklassen, som redan i allmän bevillning förstår att lätta för sig skattebördorna. Vid de 115,000 rdr statsverket skulle gå miste om genom ett medelporto, och på hvilka talaren för klarade sig ej så mycket hålla, trodde han ej att upp offringen skulle komma att stanna. Han beräknade förlusten till 215,00) rdr, och upptog som andelar i denna summa 40,000 rdr at de små postmästare eller postmästarinnor, som utmed alla vägar skulle mottaga bref och aflemna dem till postföraren, 32,000 rår t:ll anskaffande af lådor; i hvilka dessa bref skulle in läggas. Dessutom trodde talaren att utskottets beräkning af sportelersättning ät postmästarne var allt rör liten; den skulle vida öfversiiga detta belopp: ty vid ett sådant tillfälle skulle nog postmästarne, hvad de ej göra till taxeringen, krypa fram med sina extra inkomster, och för att hålla dessa öfverstar, öfverstelöjtnanter och majorer, som nu sitta vid de stora postkontoren, skadeslöse, behöfdes ej ringa summor. I England har postreformen ökat utgifterna från 7—14 millioner sterling (!!), och det i ett land som har så många jernvägar och vatterkommunikationer. Hvad frimärkena beträffar, skulle de utan tvifvel, efter talarens förmodan, komma att förfalskas, hvaremot kontroll ej kan finnas, och det vore blott att öppna en ny bedrägerigren; han ville säledes hafva betänkandet bifallet. För samma mening talade äfven biskop Bergman, som fann en orättvisa i principen att somliga skulle betala mera för att bereda lättnad åt andra. Den ökade korrespondensen skulle blott bewunga de postskjutsskyldige, för hvilka man då, med förlust för statsverket, mäste bereda ersättning. Professor Carlsson. Något mätte väl ändä ligga i denna reform, som förorsakat dess rund kring verlden, ty intet kristet land finnes, utom Sverige, som j vidtaget denna förbättring; och hvad är posten annat än ett förmedlingsmedel mellan länder och menniskor, och skall man ej söka bereda lättnad derät så mycket som möjligt? Man säger att handeln skul!e af förbättringen draga den största vinsten, men denna är ju den lifsprincip, som gifver näring ät civili sationen, hvilken sammanbinder folken. Det oriktiga uti lika afgift för olika väglängd finnes redan uti portot för den utrikes brefvexlingen. Genom denna postreform skulle samma fördel beredas landet som städerna nu ega, att få aflemna sina bref hvar debehaga. Man betvifar korrespondensens stigande; andra länders erfarenhet har vederlagt detta tvifvel. I England har antalet af bref efter portonedsättningen fyrdubblats och postverkets inkomst stigit till samma be.opp som under förra höga portosatser: skälet till de dryga afgifter postverket der vidkännes är de täta postafsändningarne, så att post afgär t. ex. två gänser om dagen, jemte de stora uppoffringar England gör för kolonierna i brefbefordringsväg. Korrespondenter på de mindre afständen skola ej få någon lindring för det kortare afständet, der portosatsen nu understiger 4 sk.; men denna fördel kommer dem till goda vid de längre afständen hvarpå brefvexlingen i allmänhet är störst. Korrespondensen har allaredan stigit under nuvarande höga afgifter, så att postverkets öfverskott för detta år kan beräknas till 127,000 rdr; är det då ej troligt, jo säkert, att inom några få år den skall hafva hunnit till den höjd, att postverket äfven med lägre afgift kan påräkna lika stora inkomster som nu, ehuru förändringen i sin början kan medföra någon förlust, bvilken dock kommer den skattdragande till godo? — Biskop Genberg, prosten Tranceus, hofpredikanten Hasselrot, med flere instämde. Doktor 4. Nordström önskar ett medelporto, men att det öfriga af brefbeforäringen måtte tillgå som hittills. Riksarkivarien Nordström. Hvad som är nyttigt för samhället, blir äfven nyttigt för den enskilde; ty statens vinst kommer alltid samhällsmedlemmen til godo, derför då det är gagneligt för samhället att ett medelporto finnes, beredes den enskilde äfven fördel leraf; ty at härvid tala om fördel för den ene till den andras skada är att neddraga frågan. Talaren visade härefter att invånarne på de korta distanserne ej begagna sig af posten, utan skicka muntliga helsningar eller bref med resande, hvadan för dem ej aågon skada uppstår genom medelportot, då de tvertom för de distanser, der de ej kunna begagna detta melelvägssätt, hafva af reformen en positiv vinst. Det finnes behof, föreskrifpa af civilisationen, och detta är ett af dem, som intet land kan motsätta sig. Ständerna hafva begärt någon förbättring. Konungen har lätit utreda frägan; men bevillningsutskottet bar ej fästat afseende vid någondera. För sin del önskade talaren bifall till grefve Björnstjernas reser vation i hvad den afser första punkten, eller ivedelporto af 4 sk., ehuru vid de öfriga punkterna en och annan anmärkning kunde göras, säsom vid franke-ingsrätten, der föreskriften att den, till hvilken bref vet är frankeradt, skall betala portot, är olämplig, 1å det alltid beror på hans fria vilja att emottaga detsamma eller vägra mottagandet. Domprosten Thomander fann frågan hvarken skandinavisk, germanisk eller europeisk, utan internatiooell. Det är vigtigt att den förekommer och när den förekommer, att den ej sättes tillbaka, under pästände att tiden för utförandet ännu ej är kommen. Om nägot förslaget hufvud uppgjort denna plan, hvarom ingen förut hört talas, kunde möjligen jag och mängen med mig draga öronen åt oss af komminister Beckmans dubier. Hela den civiliserade zerlden har dock vederlagt dem och ehuru uppoffringen kunde blifva förlust för statsverket af 100,000 rdr, kunna vi allt hafva räd att en gång göra nägot som är riktigt, då vi förut haft räd att göra sä mycket på fusk. Doktor Gumelius framställde en teckning af huru det i allmänhet går till med reformer hos oss; man begär undersökningar, fär ett förslag, går och tittar på detsamma. 1 början skyggar man för det, men efter att i äratal hafva tittat på och skyggat för bilden, blir man omsider förtrogen med densamma och hyser ej mera fruktan för den. Talaren hemställer om det är nödvändigt att göra så äfven med denna reform, som har verldens erfarenhet för sig. Talaren utvecklade härefter den åsigten, att posten är till för kommunikationens skull, och ej för att bereda inkomst åt staten. Härefter replikerade ätskillige talare hvarandra. Vid anställd votering äterremitterades betänkandet med 24 röster mot 11. Bondeståndet. Plenum den TI Juni f. m. Lekberg anmälde att han, för att belysa en af hr Ekholm i borgareståndet väckt motion, som Lekberg anser gå ut på att tillintetgöra tackjernstillverkningen genom förslaget att byggnadsoch varmnings