Presteståndet.
Plenum d. 7 Juni, kl. 10 f. m.
Ridderskapets och Adelns samt Bondeståndets af
låtne inbjudningar att med dem förena sig i fattade
beslut om bosättningsrätt för mosaiske trosbekännare
lades till handlingarne, sedan ståndet förklarat sig
vidblifva sitt beslut i denna fräga.
Bevillningsutskottets betänkande angäende postre-
formen förekom härefter och upptog hela förmiddagen.
För bifall till grefve Björnstjernas vid betänkandet
fogade reservation talade doktör Säve, som ville hafva
ett medelporto af 4 sk. för hela riket, hvarigenom
stora fördelar såsom minskad afgift för de betalande,
lättare expeditionssätt, i längden för staten ökade in-
komster komme att blifva resultaterna. Doktor Sand-
berg, ehuru han önskade att landet mätte komma i ätnju-
tande af dessa fördelar, fruktade dock att uppoffringen
för statsverket af de 115,000 rdr postverket gifver vore
för stor för att reformen nu kunde bifallas.
Komminister Beckman var egentligen den som för-
svarade utskottets afstyrkande af samma reform. Han
ansäg att ett medelporto endast skulle medföra fördel
åt de förmögnare, som dock hafva räd att betala hö-
sre porto, och ät köpmansklassen, som redan i all-
män bevillning förstår att lätta för sig skattebördor-
na. Vid de 115,000 rdr statsverket skulle gå miste
om genom ett medelporto, och på hvilka talaren för
klarade sig ej så mycket hålla, trodde han ej att upp
offringen skulle komma att stanna. Han beräknade
förlusten till 215,00) rdr, och upptog som andelar i
denna summa 40,000 rdr at de små postmästare eller
postmästarinnor, som utmed alla vägar skulle mottaga
bref och aflemna dem till postföraren, 32,000 rår t:ll
anskaffande af lådor; i hvilka dessa bref skulle in
läggas. Dessutom trodde talaren att utskottets be-
räkning af sportelersättning ät postmästarne var allt
rör liten; den skulle vida öfversiiga detta belopp:
ty vid ett sådant tillfälle skulle nog postmästarne,
hvad de ej göra till taxeringen, krypa fram med sina
extra inkomster, och för att hålla dessa öfverstar, öf-
verstelöjtnanter och majorer, som nu sitta vid de stora
postkontoren, skadeslöse, behöfdes ej ringa summor.
I England har postreformen ökat utgifterna från 7—14
millioner sterling (!!), och det i ett land som har
så många jernvägar och vatterkommunikationer. Hvad
frimärkena beträffar, skulle de utan tvifvel, efter ta-
larens förmodan, komma att förfalskas, hvaremot kon-
troll ej kan finnas, och det vore blott att öppna en
ny bedrägerigren; han ville säledes hafva betänkan-
det bifallet. För samma mening talade äfven biskop
Bergman, som fann en orättvisa i principen att som-
liga skulle betala mera för att bereda lättnad åt an-
dra. Den ökade korrespondensen skulle blott be-
wunga de postskjutsskyldige, för hvilka man då, med
förlust för statsverket, mäste bereda ersättning.
Professor Carlsson. Något mätte väl ändä ligga i
denna reform, som förorsakat dess rund kring verl-
den, ty intet kristet land finnes, utom Sverige, som
j vidtaget denna förbättring; och hvad är posten
annat än ett förmedlingsmedel mellan länder och
menniskor, och skall man ej söka bereda lättnad derät
så mycket som möjligt? Man säger att handeln skul!e
af förbättringen draga den största vinsten, men den-
na är ju den lifsprincip, som gifver näring ät civili
sationen, hvilken sammanbinder folken. Det oriktiga
uti lika afgift för olika väglängd finnes redan uti
portot för den utrikes brefvexlingen. Genom denna
postreform skulle samma fördel beredas landet som
städerna nu ega, att få aflemna sina bref hvar debe-
haga. Man betvifar korrespondensens stigande; an-
dra länders erfarenhet har vederlagt detta tvifvel. I
England har antalet af bref efter portonedsättningen
fyrdubblats och postverkets inkomst stigit till samma
be.opp som under förra höga portosatser: skälet till
de dryga afgifter postverket der vidkännes är de täta
postafsändningarne, så att post afgär t. ex. två gän-
ser om dagen, jemte de stora uppoffringar England
gör för kolonierna i brefbefordringsväg. Korresponden-
ter på de mindre afständen skola ej få någon lin-
dring för det kortare afständet, der portosatsen nu
understiger 4 sk.; men denna fördel kommer dem
till goda vid de längre afständen hvarpå brefvex-
lingen i allmänhet är störst. Korrespondensen har
allaredan stigit under nuvarande höga afgifter, så att
postverkets öfverskott för detta år kan beräknas till
127,000 rdr; är det då ej troligt, jo säkert, att inom
några få år den skall hafva hunnit till den höjd, att
postverket äfven med lägre afgift kan påräkna lika
stora inkomster som nu, ehuru förändringen i sin bör-
jan kan medföra någon förlust, bvilken dock kommer
den skattdragande till godo? — Biskop Genberg, pro-
sten Tranceus, hofpredikanten Hasselrot, med flere in-
stämde. Doktor 4. Nordström önskar ett medelporto,
men att det öfriga af brefbeforäringen måtte tillgå
som hittills.
Riksarkivarien Nordström. Hvad som är nyttigt
för samhället, blir äfven nyttigt för den enskilde; ty
statens vinst kommer alltid samhällsmedlemmen til
godo, derför då det är gagneligt för samhället att ett
medelporto finnes, beredes den enskilde äfven fördel
leraf; ty at härvid tala om fördel för den ene till
den andras skada är att neddraga frågan. Talaren
visade härefter att invånarne på de korta distanserne
ej begagna sig af posten, utan skicka muntliga hels-
ningar eller bref med resande, hvadan för dem ej
aågon skada uppstår genom medelportot, då de tvertom
för de distanser, der de ej kunna begagna detta me-
lelvägssätt, hafva af reformen en positiv vinst. Det
finnes behof, föreskrifpa af civilisationen, och detta
är ett af dem, som intet land kan motsätta sig.
Ständerna hafva begärt någon förbättring. Konungen
har lätit utreda frägan; men bevillningsutskottet bar
ej fästat afseende vid någondera. För sin del
önskade talaren bifall till grefve Björnstjernas reser
vation i hvad den afser första punkten, eller ivedel-
porto af 4 sk., ehuru vid de öfriga punkterna en och
annan anmärkning kunde göras, säsom vid franke-
-ingsrätten, der föreskriften att den, till hvilken bref
vet är frankeradt, skall betala portot, är olämplig,
1å det alltid beror på hans fria vilja att emottaga
detsamma eller vägra mottagandet.
Domprosten Thomander fann frågan hvarken skan-
dinavisk, germanisk eller europeisk, utan internatio-
oell. Det är vigtigt att den förekommer och när den
förekommer, att den ej sättes tillbaka, under pästä-
nde att tiden för utförandet ännu ej är kommen.
Om nägot förslaget hufvud uppgjort denna plan,
hvarom ingen förut hört talas, kunde möjligen jag
och mängen med mig draga öronen åt oss af kom-
minister Beckmans dubier. Hela den civiliserade
zerlden har dock vederlagt dem och ehuru uppoff-
ringen kunde blifva förlust för statsverket af 100,000
rdr, kunna vi allt hafva räd att en gång göra nägot
som är riktigt, då vi förut haft räd att göra sä
mycket på fusk.
Doktor Gumelius framställde en teckning af huru
det i allmänhet går till med reformer hos oss; man
begär undersökningar, fär ett förslag, går och tittar
på detsamma. 1 början skyggar man för det, men
efter att i äratal hafva tittat på och skyggat för bil-
den, blir man omsider förtrogen med densamma
och hyser ej mera fruktan för den. Talaren hem-
ställer om det är nödvändigt att göra så äfven med
denna reform, som har verldens erfarenhet för sig.
Talaren utvecklade härefter den åsigten, att posten
är till för kommunikationens skull, och ej för att
bereda inkomst åt staten.
Härefter replikerade ätskillige talare hvarandra.
Vid anställd votering äterremitterades betänkandet med
24 röster mot 11.
Bondeståndet.
Plenum den TI Juni f. m.
Lekberg anmälde att han, för att belysa en af hr
Ekholm i borgareståndet väckt motion, som Lekberg
anser gå ut på att tillintetgöra tackjernstillverknin-
gen genom förslaget att byggnads- och varmnings-