STOCKHOLM, den 7 Juni.
. .
Utrikes Horrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 29 Maj.
Jag har nyss genomliäst alla vära tidningar,
Deåebats, Constitutionnel, Siecle, Presse, As-
semblee nationale, Union, Garette de France,
Univere, Patrie, Pars; och i afscende på in-
nehållet af de underrättelser de meddela, har
den ena icke ett ord mer än den andra. Lika
enformiga som sjelfva innehållet äro äfven
deras broderier, ithy att ingen ibland dem
tillåter sig någon sådan prydnad, utan alla
inskränka sig att, oftast under reservation
mot tillförlitligheten, aftrycka alldeles ena-
handa telegrafdepescher eller postunderrättel-
ser. Det är ingenting nytt att hos vår press
finna denna karakter. Den existerar sedan
lång tid tillbaka och går ända derhän, att
våra parisertidningar gerna kunde bereda både
sina läsare och sig sjelfva en stor besparing
så i tid som penningar genom att förena sig
om utgifvandet af ett enda blad, med titel:
Alla tidnngars gemensamma innehåll, och detta
blad skulle helt säkert vara i tillfälle att full-
komligt rättfärdiga sitt namn.
Hvad är för närvarande det gemensamma
innehållet i afseende på de tilldragelser som
stå i samband med det stora föremål som ab-
sorberar alla andra?
Ni känner detta innehåll lika väl som jag.
Det är i första rummet det nya Wiener-
protokollet.
Har väl genom detta protokoll de engelsk-
franska och österrikisk-preussiska allianserna
slutligen blifvit förvandlade till en quadrupel-
allians?
Constitutionnel drager detta förhållande
alldeles icke i tvifvelsmäl.
De öfriga tidningarna, äfven de som före-
trädesvis äro regeringens vänner, instimms
icke alldeles i denna triumfsång.
Så mycket kan emellertid knappast betvif-
las, att icke den casus belli, som Österrike
och Preussen uppställt för Ryssland, står så
godt som för dörren.
Ryssarnes plan vid Donau, som i början
kunde förefalla dunkel, synes nemligen nu
framträda fullt klar. — Allt antyder att de
hafva för afsigt att öfverskrida floden vid
Rustschuck, Turtukai och Silistria, der de
koncentrerat betydligaste delen af sina strids-
krafter. Uti en truppkoncentration på ifrå-
gavarande punkter och uti de ansträngningar
som riktas mot den sistnämnda, kan man
svårligen misskänna en afsigt att marschera
mot Balkan. Nåväl, utgör icke detta den af
Österrike och Preussen uppställda casus belli.
Å en annan sida är det säkert att Öster-
rike börjar bedrifva sina rustningar i kolossal
skala, hvilket gifver anledning förmoda, att
detta rike tror sig stå vid ingången till hän-
delser som, enligt dess förklaringar, komma
att inveckla dess vapen i den pågående striden.
Det bör tilläggas, att sedan omkring åtta
dagar finner man i alla bref från Wien de
bestämdaste försäkringar att endrägten mellan
de fyra hofven nu är fullkomligt be-ästad,
och det är en för ögonblicket ganska allmänt
delad åsigt, att de fyra fanorna inom förlop-
pet af en eller tvenne månader skola finnas
förenade på slagfältet. Måtte händelserna
bekräfta denna åsigt! Sakerna skulle då be-
finna sig på den pwrkt der de böra vara, en-
ligt det enklaste rätsbegrepp och de klarast
i ögonen fallande pditiska sanningar.
Emellertid finnas ännu personer som påstå
att Ryssland meddeht den österrikisk-preus-
siska alliansen fullt tillfredsställande förkla-
ringar i afseende på sina strategiska rörelser
på Donaus stränder.
Att Ryssland afgifvit förklaringar är sanno-
likt. Ryssland afger ständigt förklaringar.
Skada blott att de oföränderligen inskrän-
ka sig till det påståendet, att Ryssland
alldeles icke gör hved det gör, att Ryssland
alldeles icke tager hrad det tager. Ryssland
har så för sed; men nan bör hoppas att Öster-
rike icke skall vara dupe af ett förfaringssätt,
som möter oss vid varje blick vi kasta på
Rysslands historia. Im Österrike och Preus-
sen sluta sig till förbundet och aktift ingripa
i händelserna, då har Europa inträdt i sin
sanna roll, och all sannolikhet är för handen
att så skall ske. 1 politiken, liksom i allt
annat, finnes en dold kraft som ganska väl-
betänkt ordnar pjeserna på schackbrädet. Man
finner vid ringaste undersökning, huru den
placerat dem på den europeiska kartan och
hvilken regel som deraf härflyter med afse-
ende på deras nationella allianser. Österrike,
Preussen, Tyskland, äro måhända ganska na-
turliga allierade åt Ryssland, då oredan käm-
par med ordningen; men då det gäller rätt-
visans strid mot orättfärdigheten, eller med
andra ord, civilisationens strid mot barbariet
(ty civilisationen är framför allt rättvisan och
barbariet framför allt dess våldförande), då
det gäller denna strid, säga vi, då se Österrike,
Preussen, Tyskland uiti Occeidenten sin natur-
liga bundsförvandt, först och främst emedan
då hvarken i politiskt eller geografiskt hän-
seende någon neutralitet är för dem möjlig,
och vidare, emedan ett förbund med Ryssland
då skulle vara detsamma som ett förbund
mellan hunden och wvirgen.
I ordningen näst efter det nya Wienerpro-
tokollet och de slutföljder man deraf drager,
kommer, efter hvad jag tror, de grekiska för-
vecklingarne närmast i ordningen i kedjan af
de förhållanden af allmänt intresse som taga
vår uppmärksamhet i anspråk. Att Frankrike
och England under sakernas nuvarande ställ-
ning besätta Pireus, förefaller oss helt na-
turligt, och vi motse att detta steg skall oför-
töfvadt utöfva ett afgörande inflytande.