rån den första posteringen. Efter flera dasars mödlosam marsch genom bergspassen, stod mani ändtligen vid foten af den klippa, oå hvilkeen Schamyls borg reste sig. Icke ett öss-skottt lossades under tåget; de i Achulko församladle tschetschenzerna afbidade fienden med lugm fasthet. Ryssarne hade trott att deras mörsare och kanoner skulle göra dem spelet lätt. Visserligen blefvo fästningens ringmurar snart nedskjutna, men tschetschen2erna hade dervid lidit så godt som ingenting. Under skydd af minor och källare, hade ddet säkraste skotthåll. Ve den ryss, som vågade låta se sig bakom förskansningen; en kula från en osynlig skarpskytt sträckte honom på stället till marken. Den första storm-. ningen stod Grabbes kolonn dyrt nog; af femtonhundra man, som uppklättrade på stormstegarne, kommo blott hundrafemtio tillbaka. General Grabbe förlorade icke modet. Ett andra och tredje anfall, mindre mördande än det första, försäkrade ryssarne om besittningen af tvenne vigtiga punkter. Pe begynte nu att underminera klippan. Förvånade öfver fiendens skenbara orörlighet och förskräckta af det hemlighetsfulla sorlet under sina fötter, hade de belägrade framkrupit ur sina hålor, för att se efter hvad man hade i sinnet emot dem; ryssarne begagnade sig af tillfället och en kraftigt ledd stormning lemnade fästningen den 22 Augusti 1859 1 deras händer efter en rära fyra månaders belägring. Förbittrade öfver det länga motståndet, gåfvo ryssarne: mgen pardon. Då blodbadet var förbi, siökte man öfverallt Schamyls lik — men förggäfves. I de underjordiska hålor, som till stor mängd funnos i bergen, hade profeten medl några af de sina dragit sig undan, för att härifrån nedgöra mer än en otrogen. Långt rmotstånd eller flykt var omöjligt, då alla utgsångar voro spärrade, Hvad skulle nu