rån den första posteringen. Efter flera da-
sars mödlosam marsch genom bergspassen,
stod mani ändtligen vid foten af den klippa,
oå hvilkeen Schamyls borg reste sig. Icke ett
öss-skottt lossades under tåget; de i Achulko
församladle tschetschenzerna afbidade fienden
med lugm fasthet. Ryssarne hade trott att
deras mörsare och kanoner skulle göra dem
spelet lätt. Visserligen blefvo fästningens
ringmurar snart nedskjutna, men tschetschen-
2erna hade dervid lidit så godt som ingenting.
Under skydd af minor och källare, hade d-
det säkraste skotthåll. Ve den ryss, som vå-
gade låta se sig bakom förskansningen; en
kula från en osynlig skarpskytt sträckte ho-
nom på stället till marken. Den första storm-.
ningen stod Grabbes kolonn dyrt nog; af fem-
tonhundra man, som uppklättrade på storm-
stegarne, kommo blott hundrafemtio tillbaka.
General Grabbe förlorade icke modet. Ett
andra och tredje anfall, mindre mördande än
det första, försäkrade ryssarne om besittnin-
gen af tvenne vigtiga punkter. Pe begynte
nu att underminera klippan. Förvånade öfver
fiendens skenbara orörlighet och förskräckta
af det hemlighetsfulla sorlet under sina föt-
ter, hade de belägrade framkrupit ur sina
hålor, för att se efter hvad man hade i sin-
net emot dem; ryssarne begagnade sig af
tillfället och en kraftigt ledd stormning lem-
nade fästningen den 22 Augusti 1859 1 deras
händer efter en rära fyra månaders belägring.
Förbittrade öfver det länga motståndet, gåfvo
ryssarne: mgen pardon. Då blodbadet var
förbi, siökte man öfverallt Schamyls lik —
men förggäfves. I de underjordiska hålor, som
till stor mängd funnos i bergen, hade profe-
ten medl några af de sina dragit sig undan,
för att härifrån nedgöra mer än en otrogen.
Långt rmotstånd eller flykt var omöjligt, då
alla utgsångar voro spärrade, Hvad skulle nu