STOCKHOLM, den 3 Juni.
Inom fera af riksstånden hafva motio-
ner väckts om statsbidrag till utförande af ett
arbete, hvilket, ehuru egentligen till fördel för
en särskild provins, likväl synes förtjena att
af representationen varmt behjertas, isynner-
het som riksens stän ler redan för 30 år till
samma ändamål anslogo samma summa som
nu begäres, fastän denna summa genom sär-
skilda bearbetningar ej blef för det afsedda
ändamålet använd. Vi mena det gamla, vid
denna riksdag ånyo väckta förslaget om un-
derstöd af allmänna medel för anläggning af
slussar vid Dejefors- och Forshaga-fallen i
Klarelfven, hvarigenom en oafbruten segelled
skulle tillvägabringas från detta vattendrags
utlopp i Venern vid Carlstad till Elfdals hä-
rad, på en sträcka af 6 mil, och denna trakt
öppnas för en trafik, som skulle blifva en
verklig välsignelse för dess talrika, idoga,
men fattiga befolkning.
Vi meddela längre ned i bladet en berät-
telse om de tidigare planerna för denna sluss-
anläggning, utgifven på föranstaltande af det
bolag som bildat sig för att, under förutsätt-
ning af understöds erhållande, öfvertaga och
utföra arbetet. Deraf synes att 1824 års stän-
der, med afseende på den allmänna nyttan af
en förbättrad båtfart å Klarelfven, hos Kongl.
Maj:t utverkat ett anslag af 100,000 rdr bko
att utgå med en femtedel hvart år från 1827
års slut. Det för anläggning bildade bolaget
kom emellertid endast i åtnjutande af 5000
rdr af dessa medel, hvilka användes till in-
köp af jord, kostnadsersättningar, o.s. v., då
chefen för då varande storamiralsembetets
tredje afdelning, framlidne grefve von Platen,
hos Kongl. Maj:t anmälde sin åsigt att detta
arbete borde ställas i förbindelse med vid-
lyftigare af honom planerade kommunikations-
arbeten, som skulle erfordra nära 8 gånger den
anslagna summan, hvarefter företaget fick för-
falla och de beviljade medlen användas till
andra ändamål, och då efter förnyade under-
sökningars anställande Kongl. Maj:t ytterli-
gare vid 1840—41 års riksdag aflät pro-
position om ett anslag af 95,000 riks-
daler bko, som skulle betäcka omkring hälf-
ten af. anläggningskostnaden, hvaremot den
andra hälften skulle tillskjutas af det för än-
damålet bildade bolaget, så blef denna pro-
position genom votering i förstärkt statsutskott
afslagen; måhända fruktade man att, om med-
len beviljades, de äfven denna gång skulle
blifva använda för främmande ändamål.
Sedan den tiden har denna för en hel lands-
ort så vigtiga fråga hvilat, intilldess den af
enskilda motionärer vid innevarande riksda
ånyo blifvit bragt å bane. Den har nu också
blifvit i Wermland omfattad med det intresse,
att ett bolag på nytt bildat sig, som till ar-
betets utförande tecknat 100,000 rdr bko, un-
der förutsättning att en lika summa skulle af
nu församlade ständer beviljas, på de vilkor,
naturligtvis, att bolaget, i händelse kostna-
derna skulle öfverstiga den ursprungligen be-
räknade anläggningssumman, tillskjuteråtersto-
den och lemnar full garanti för arbetets utfö-
rande i enlighet med den plan, som af Kgl.
Maj:t kan komma att fastställas.
Framlidne grefve Platens tanke att, på sam-
ma gång man utvidgade segelfarten i Klar-
elfvens egen dal, äfven med densamma för-
binda den andra af Wermlands vidsträckta
och tätt bebyggda dalgångar, som genom de
med hvarandra sammanhängande smala och
flodlika Fryk-sjöarne eger ett eget, högst dyr-
bart kommunikations-element, var i sig sjelf
vacker och riktig, ehuru man måste rätt myc-
ket beklaga att lusten att göra allt, här som
i mycket annat, fick lägga hinder i vägen för
möjligheten att: göra mycket. Emellertid finnes
för motståndet mot saken ej ens denna före-
vändning längre qvar. Wermlands invånare
hafva på egen hand, utån annat biträde från
statens sida är ett lån, på de aldra sista åren
åstadkommit :n jernväg från Frykens sydli-
gaste punkt, om träffar Klarelfven nedanom
fallen vid Dejefors och Forshaga. I förbin-
delse med jenvägen är inrättad ångbåtsfart
på Fryksjöarne, och en lätt väg af circa 9
mils längd öppnad till den förut otillgängliga
öfre Fryksdalen, hvilken för ortens inbyggare
verkat i högsta grad välgörande; en omständig-
het, som tydligare än någon annan ådagaläg-
ger nyttan och nödvändigheten af att äfven
öppna Klarelfvens öfra dal för trafiken.
Alltsedan saken först bragtes å bane har
K. M:t förklarat sig lifligt öfvertygad om
den stora vigten att genom slussleder vid de
förenämnde platserna öppna en lättare förbin-
delse med en stor och öppen fioddal, med
en betydlig näringsidkande befolkning, som
med en ej ringa andel bidrager till landets
export af jern och trävaror. Vi kunna ej
inse att kommunikationsanstalter voro oum-
bärligare för en menniskoålder sedan än de
äro nu, och ehuru man visserligen hört att
på högre ort sskall herrska mycken missbelå-
tenhet med vallet af en och annan bland ortens
representanter, på hvilkas voteringsberedvillig-
het man missräknat sig, och att de tjenstvillige
i statsutskottet blifvit förständigade att straffa
det obehagliga landskapet genom afstyrkande
af alla sådana anslagsfrågor, hvaraf detta kun-
de draga någon större fördel; och oaktadt
vidare alla de hinder, som enskilda intressen
kunna lyckas uppstapla i vägen, — ehuru den
åberopade berättelsen åt dem lånat nog myc-
ken vigt, och dervid inslagit en ton af bitter-
het, som kunde hafva varit borta; — så trc
vi likväl ej dessa enskilda motiver tillräcklig
starka att i någon väsentlig grad imponera p:
representationems öfvertygelse, isynnerhet som
må aflan Akalla Ara ha dan ctara inductrier
a mA mm pe — 0 om t AA MM