st ökat sympatierna för dessa båda per-
ner.
Emellertid kunde det ryska partiets infly-
nde på affärerna ej längre betviflas. Detta
rti, hvilket, som ni vet, sammanflyter med
ndt- och stadsjunkrarne, hade så småningom
tverkat:
1) Att riddaren Bunsen återkallades från
n ministerplats, derföre att han tagit på all-
ar regeringens liberala politik före den 5
lars, detta sorgliga datum, som utmärker
et ryska partiets första framgång, Preussens
igran att underskrifva den engelsk-franska,
f Österrike understödda, konventionen.
2) Bonins entledigande, den minister, som
llsammans med prinsen af Preussen verksamt
idragit att gifva en redaktion i bättre anda
t fördraget af den 20 April, och som vär
estämd att bringa det i verkställighet, hvil-
et var just hvad ryska partiet fruktade. Det
iter konungen underskrifva protokoller och
ördrag, med vilkor att de ej sättas i verk-
tällighet, eller åtminstone ej verkställas af
ndra personer än dem, på hvilka ryska par-
et kan räkna.
3) Prinsens af Preussen afresa och provi-
oriska nedläggande af sina militäriska upp-
Irag, till följe af förut anförda orsaker.
4) Afskedandet af hr v. Usedom, Preussens
ednaste minister i Rom, hvilken i detta ögon-
lick befinner sig i Berlin. Mycket liberal,
ych liksom Bunsen öfvertygad att en rysk
lians skulle bringa Preussen i förderfvet,
var han en af den vestliga alliansens mest
nitiska understödjare. De ministeriella kor-
cespondenserna skola sätta i omlopp en mängd
orsaker till denna diplomatiska förändring.
Var öfvertygad, att om hr v. Usedom hade
bättre förstått att foga sig efter den herrskande
politiken, så hade han nog sutit qvar på sin
lats.
5:0) Hr v. Arnims i Wien entledigande
för att sköta sin helsa,, men i sjelfva ver-
ket för att lemna fältet friare åt grefve Al-
versleben, hvars beskickning har gifvit anled-
ning till en massa kommentarier, hvartill jag
straxt skall återkomma.
Oaktadt dessa segrar låter hr von Manteuf-
fel i sina tidningar, erkända eller icke er-
kända (de sednare finnas framför allt inom
den sig 8. k. liberala sidan af pressen) för-
klara att det ryska partiets ansträngningar
blifvit nästan utan resultat. Om man med
detta påstående menar tillvaron af protokol-
let af den 9 April och fördraget af den 20
saroma månad, som icke öppet blifvit sön-
derrifna, så har man rätt. Men då man erin-
rar sig att äfven preussiska konstitutionen ännu
finnes till, att den icke är sönderrifven, att
kamrarne årligen sammanträda, att man i dem
talar och voterar, allt detta utan att det min-
sta genera administrationens och polisens egen-
mäktiga gång; att pressens frihet tre gånger
blifvit högtidligen bekräftad, och att tidnin-
garne vid äfventyr af preventiv qvarstad och
derpå följande indragning icke en gång kunna,
för att anföra ett färskt exempel, omtala prin-
sens af Preussen tvungna tjenstledighet och
hans illa förklädda landsflykt; att vi sett
preussiska unionen energiskt fullföljd, försva-
rad med vapenmakt och slutligen öfvergifven;
att Schlesvig-Holstein först understöddes at
Preussens vapen, sedan lemnades i sticket, och
sist undertrycktes med samma vapen; — när
man i minnet genomgår alla dessa uppenba-
relser af en politik som under mångfaldiga
former alltid rört sig omkring Ryssland så-
som sin medelpunkt, bäfvar man vid den tan-
ken att verktygen för denna politik städse
äro vid makten, att de städse leka med den
allmänna meningen, att de städse säga sig vara
uppfyllda af de bästa afsigter, och att de un-
der denna moderata yta alltid gå Rysslands
och det ryska junkerpartiets ärender.
Denna öfvertygelse, att Manteuffel genom
sitt baskulsystem och sina halfliberala miner
är det farligaste stödet för Rysslands afsigter,
börjar så småningom att vinna äfven våra
mest lättrogna philister och kälkborgare. För-
gäfves söka de officiella bladen och de sig
så kallande liberala bladens ministeriella kor-
respondenser att insöfva allmänheten med den
försäkran, att icke hofvets och kamarillans ka-
priser hindra regeringens politik att fortgå i
samma bana, att protokollet skall respekteras
och fördraget sättas i verket o. s. v. De
sjelfständiga liberala känna värdet af dessa
egennyttiga löften, och frukta dem.
Fördraget af den 20 April blir utfördt! godt
och väl; men i hvilken syftning? Hvem ga-
ranterar oss mot en skenbar verkställighet,
mot ett låtsadt krig, tusen gånger nyttigare
för Ryssland än ett öppet förbund, emedan
detta under ett öppet förbund vid ett och annat
tillfälle måste betäcka Preussens gräns mot
Frankrike, något hvarmed det nu icke be-
höfver besvära sig. Om några veckor, kan-
hända om några dagar, skola vi se de öster-
rikiska truppernas mobilisering eftergöras af
de preussiska. Det kommer att bli ett stort
väsen, ett starkt krigiskt sorl, som kanske
kan tjena att ännu ytterligare nedtysta pres-
sen; det blir marscher, proklamationer, upp-
fordringar till fosterlandskärleken, och först och
sist penningbevillningar! — Och sedan, skall
mensklighetens, den goda rättens, det natio-
nella oberoendets sak finna sig deraf en hårs-
mån befordrad? Man vågar i sanning icke
hoppas det. Man mobiliserade på samma sätt
i November 1850, och hvad blef frukten deraf?
Fördraget i Olmätz kastar sin skugga på sist:
nämnde års historia, och tillåter ingen att öf-
verlemna sig åt tilliten till de ministeriella
programmerna och invagga sig i förtröstan til
protokollerna.
Se heldre på Alverslebens beskickning! De
är bestämdt säkert, att han är skickad för at
hejda Österrike och göra dess handling kraft
lös. Fördraget förbinder de båda makterne
att uppfordra Ryssland att utrymma Donau
furstendömena. Om denna uppfordring bli
fruktlös, såsom det är säkert att den blir, s
anses enhälligheten mellan de båda tyska stor
makterna ega bestånd, och om Österrike aktif
deltager i kriget, har det rätt till Preussens bi
stånd i hvad angår betäckande af dess område
Det är der öre som Preussen så mycket frukta
1 mm oo: os nn au LAB,