STOCKHOLM, den 30 Haj.
Utrikes Horrespondens-artikel
(Från AftonlUadets korrespondent.)
Berlin den 24 Maj.
Vi befinna oss alltj-mt, hvad händelser och
personer beträffar, i en afgjordt rysk period,
ehuru mycket än den officiella och diplomatiska
politiken må angifva sig såsom vesterländsk.
Låtom oss kasta en återblick på månadens
händelser. Den 9 April underskrifver Preus-
gen ett protokoll, som fastställer de stora mak-
ternas öfverensstämmelse efter vestmakternas
krigsförklaring. Den 20 April underskrifver
det ett fördrag met Österrike, antiryskt både
till syfte och ordaldelse. Den 7 Maj med-
delas detta förslag de särskilda tyska regerin-
garne, som uppminas att sluta sig till det-
samma. Man må 10ga lägga märke till data.
Den 4 Maj arbetar krigsministern Bonin med
konungen och får helt oväntadt veta att han
är afskedad. Hofmarskalken grefve Dohna,
som vid nedläggandet af sitt kommando i
Königsberg hade sagt att han hoppades ännu
få inrycka i Paris såsom 18:3, förklarar för
bonom att hans entledigande var en följd af
de politiska åsigter han yttrat i sitt tal uti
kommitteen för kreditbevillningen, hvari han
sade att en allians mellan Preussen och
Ryssland var till den grad omöjlig, att man
ej kunde förutsätta den, liksom en af fornti-
dens lagstiftare ej bestämt något straff mot
fadermord, såsom ett otänkbart brott, samt i
sin i December ingifna promemoria, hvari han
utvecklade nödvändigheten för Preussen att
taga initiativet, anfalla Ryssland och således
sätta sig i spetsen fför rörelsen. På detta sätt
blef en minister, som åtnjöt den mest välför-
tjenta popularitet; och som, troligen till följe
af denna popularitet, gifvit anstöt åt sina in-
flytelserikaste embetsbröder, hvilkas tvifvel-
aktiga förtroende hvilar på andra grunder,
plötsligen afskedad, till trots för den allmänna
rörelsen, och oaktadt det smärtsamma intryck
som denna betecknande förändring ej kunde
fela att göra i utlandet.
Samma dag som det preussisk-österrikiska
fördraget meddelades de andra tyska regerin-
garne (den 7 Maj) betecknades af kungöran-
det af hr Bonins afsättning, hvilken, ehuru
den egt rum tre dagar förut, ej förr
gafs honom tillkänna officiellt, och al
en annan tilldragelse, som är icke min-
dre betänklig och väckte icke mindre sorg-
liga reflexioner. . Den 7 reste prinsen af
Preussen till Baden-Baden, och man erfor
kort derpå, att prinsen efter ett samtal med
högsta vederbörande angående Bonins afske-
dande, som åtföljdes af en temligen het bref-
vexling, erhållit tillstånd att på obestämd tid
företaga en resa utom preussiska området, och
tjenstledighet under denna tid från sina mili-
täriska embeten.
Knappt började ryktet att spridas om denna
utomordentliga händelse, förrän regeringen
började försöka att utplåna intrycket deraf.
Tidningarne fingo befallning att afhålla sig
från allt omnämnande af saken, och framföl
allt från alla kommentarier deröfver. De som
upptagit berättelsen ur icke preussiska tidnin
gar, fingo sig påtvingad en vederläggning,
som emellertid endast hade afseende på några
mindre väsentliga biomständigheter. Besyn
nerliga politik, som i sina tidningar förarga
sig öfver det bonapartistiska enväldet, på sam-
ma gång den tillegnir sig detta enväldes mes
förhatliga åtgärder, utan att mildra den afsk)
de väcka genom en nera liberal utrikespoli
tk! Icke destomindre, och polisens bemö
danden till trots, sprider sig underrättelser
om pri.sens af Preussen provisoriska afskec
med blixtens hastighet och gör ett ofantlig
intryck, Allmänheten på samma gäng sörje
och glädjes deröfver. Den grämer sig öfve
detta ovedersägliga bevis på cn politisk front
förändring i samma ögonblick då man trodd
Preussen började beträda cn bättre bana, oci
man nästan tröstade sig då man såg sin re
gering, i Österrikes kölvatten och med upp
off.ing af sitt initiativ, återkomma till de grund