tryckligeen sagt att dertill fordrades rikliga anslag, eni allt omfattande krigisk verksamhet m. m. Vi hafva aldrig sagt att fråga varit om Engeelsmäns och Fransmäns uppträdande i Finlanaod, vi hafva blott uttryckt, ifall det skulle deerom blifva fråga, hvad vi då kunna uträtta. Det vii hafva påstått och ännu påstå, är: 1, Möjligheten af utrustandet af 60,000 man att användas utom Sverges gränser. 2. Möjligheten af anskaffandet af tillräckligt antal fartyg för dessa 60,000 mans förande öfver hafven. Svårigheten deraf hafva vi dock erkänt, och kostnaden deraf aldrig förnekat. 3. Den större lättheten för England och Frankrike, i fall dessa skulle besluta sig till ett sådant företag, att landsätta 60,000 man på en eller på flere hvarandra närliggande öar i Fimska viken, än att öfversända en större styrka till Turkiet, som är en längre väg. 4. Transportlättheten för underhållande af desse 120,060 man. 5. Lämpligheten af utväljandet af en operationsbas så nära Petersburg som möjligt, d. Vv. s. så nära Petersburg som ur strategisk synpunkt är möjligt, utan att behöfva fästa afseende på de trupper, som i Finland stode i vår rygg. 6. Omöjligheten af en marsch öfver ett fruset Ålands haf. Dessa 6 punkter har Sv. T. velat gendrifva, men huru den lyckats deruti må den opartiske dömma. Mot I:sta punkten säger Sv. T. att underhållandet af 60,000 man kostar 4 millioner i månaden. Detta veta vi lika väl som Sv. T. och Mmfva derföre sagt att till underhållandet af dessa 60,000 man erfordras subsidier. Hö är fråga ej om underhållandet, utan om utrusgandet, och om omöjligheten deraf har Sv. I. ej nämnt ett ord. Förslagsvis kunna vi uppgifv att till dessa 60.060 mans fullständiga utrstande ätgår en summa af högst 2,500,000, eller en lika summa med den som redan är beviljad till upprätthällandet af Sverges neutralitet. Mot 2:dra punkten har Sv. T. ej gjort någon anmäirkning. Vid svårigheten att anskaffa tillräckkliga transportfartyg tycktes oss dock att en tiddning, som gör anspråk på militärisk bildning, ii främsta rummet bort hafva uppehållit sig. . Mot 3:ddje punkten invänder Sv. Tidn. patt de Engelsska och Fransyska trupperna landsättas deliWvis och 40 mil från krigsorten,; men att det ej j är lättare att Jandsätta en vida mindre styrkaa äfven delvis på en eller på flera hvarandra r närliggande öar och hvilka till följe af herravälildet öfver hafvet äro i skydd mot fienden, ddet återstår Sv. T. att bevisa. Att en organiseraad armå, bestämd att tillbakaslå en fiende, står på 40 mils afstånd från denna fiende, det måtte väl ej Sv. T. anse som någon förde. Det vigtiga är att kunna ostörd af fienden koneentrera sin armå. Mot 4:de punkten invänder Sv. T. att Engelsmännen behöfva biffstekar och att svenska fältprcovianten vore beräknad på kortare tider. I ödenna proviant ingå likväl både kött, fläsk och. ärter. Vill dock Sv. T. nödvändigt för sibina oxars skull, så kunna vi dubbla, fyrdubbla, , åttadubbla de 60 fartygen, och få då en sunmma af 484 fartyg eller lika många som Fianasoserne ensamme 1830 öfversände till Algier. När härtill kommer att ej provianten behöfver öfverföras på en gång, utan fartygen kunna komma och gå, så påstå vi ännu en gång att transporten af föda, foder och ammunition är en obetydlighet för 3:ne sjöfarande nationer. Vid 5:te punkten säger Sv. T.: författaren saknar uppenbarligen allt begrepp om hvad det vill säiga att fjerran ifrån landsätta, i fiendtligt land och fientlig närvaro, en stor armå. Författarem är för mycket gentleman att bemöta uttryrcket saknar allt begrepp; han får endast äram nämna att det ej är fråga om att fjerran ifriån landsätta ifiendtlig närvaro utan att, sedan stridskrafterna äro koncentrerade på ett för fienden fullkomligt oåtkomligt ställe, öfverfööra dessa krafter till utgångspunkten för opperationen. Det är möjligt att en mindre fieendtlig styrka är tillstädes vid utskeppningeen, hvilken dock ej torde hafva så stora svårijgheter som Sv. T. förespeglar, när de förenade flottornas grofva artilleri kan hålla denna styrka på behörigt afstånd och mägtigt wderstödja intagandet af de första positionerra. Det är likväl mera troligt att fienden, i okunnighet om den utsedda landstigningspunkten och till följe af de förenade makternas lätthet att förmedelst ångan hastigt flytta trupper, ej är tillstädes. Om Sv. T. behagar kasta en blick på kartan öfver Finland, så torde den finna att t. ex. en häir landsatt i trakten af Wiborg ej hade någott att frukta af de trupper, som stå i dess rygg i Finland; ty emellan Wiborg och Kexholm finnas erdast 2:ne anmarschvägar gående öfver smala pass). Vid 6:te punkten erkänner Sv. T. omöjligheten af ea marsch öfver Alands haf, och benämner en sådan till och med befängd. Det är ej mer vi vilja. Sv. T. tillägger dock att det vore kiänbart, att i Upland hafva trupper samlade för att möta en öfver Ålands hat tågande mindre styrka. Ja, det skulle kanske under en 5 å 6 veckors tid, som det behöfdes, kosta en million eller något derutöfver. Dock, då hafvet ligger ena dagen och kan båsa upp den andra, vore det vida kän barare för Ryssland, att efter slutadt och före väntadt fälttäg blottställa sig för att till s.sta man förlora den öfversända styrkan. Slutligen utbrister Sv. T. Gif oss ett stort ett fosterlindskt mål, der framgången icke vore en drömbill, segern icke ett irrsken!! Målet är således ej stort, ej fosterländskt, om framgången ej är viss, segern säker. Jo vi anse det för stort, när striden gäller frihet och ljus; för fosterländskt, när striden gäller Ryssslands öfvervägande inflytande öfver Suropa. Segrar Ryssland i denna pågående kamp, bliifva både Sverge och Turkiet förr eiler sednaare beroende af denna makt. RyssJasd måstte,, som en Priussisk representant nv a A2 mlktiat uttrunkta tim nhaftra (Wraecennd