KN IRILIICAUL MA ASASG MILSAAAT9 AA a sot vigtigare än Invad som skett vid Odessa. Vi följa naturliigtvis med stort deltagande len hållning som de stora makterna intaga i len verldsstörande krisen, och jag kan försäkra er att de uppgifter, som förkunna oss tt er tappra nation allt lifligare och lifligare ymfattar de vestra makternas sak, läsas i Frankrike med en liflig och sympatetisk känsla för Sverge. Tyskland gifver oss ej en så fullkomlig tillfredsställelse. Är det sannt, såsom man går försäkrade mig, att banen Jellachick fått befallning att ockupera Montenegro, för att undertrycka Montenegrinernas resning mot turkiska väldet? Om Österrike således mer och mer synes slå in på den politiska bana som för detta välde är den enda riktiga, nemligen redlig samverkan med oss, så förbryllar oss Preussen mer och mer med misstänkta åtgärder. Hvad betyder krigsministern Bonins entledigande, som följde tätt på den frisinnade Bunsens återkallande från London? Dessa två saker anses allmänt såsom medgifter åt det ryssvänliga partiet. Uti den afgörande belägenhet hvari vi befinna oss är det i sanning mycket svårt att begripa en stormakts så tvetydiga ställning, och man mäter med förvåning vidden af de felsteg som den lilla ponitiken kan förleda den stora politiken att egå. Folken beklaga sig ofta öfver de missöden som lägra sig ötver dem, men huru ofta händer det ej att dessa missöden äro den naturliga följden af bristande logik och högsinthet hos styrelserna och de inflytelser som beherrska dem ? Behöfver man ens vara någon djup filosof eller stor statsman för att fatta att Europas första intresse är Europas oberoende och att det sistnämnda är grundvalen för alla andra? Är ej för öfrigt den nu börjande stridens sannfärdiga karakter tillräckligt klart uttalad genom de stridande parternas sätt att gå tillväga? Man behöfver endast jemföra dem med hvarandra, för att vara fullkomligt öfvertygad att kriget är emellan civilisationen och civilisationens motsats. Under denna synpunkt är rågan ingen liten fråga. Också se vi, och skola mer och mer se, de krafter som skola lösa den proportionera sig efier dess vigt och storhet. Frankrike uttalar det fordom så betydelsefulla ordet: kejserliga gardet. Napoleon II har, som ni vet, beslutat upprättandet af ett sålant garde. Under vanliga tider skulle denna handling hafva mött temligen mycket ogilande. Omständigheterna rättfärdiga den i minga menniskors ögon. Den har kommit fondema att stiga, vare sig att spekulationen bemäktigat sig denna tillfällighet, såsom många andra, eler att man deri funnit en tillväxt i landets kraft eller en underpant för kejsarens säkerhet. Det allmänna tänkesättet har äfven gillat upprättandet af de båda lägren vid Kanalen och Medelhafvet. På gin sida har England i stor skala ökat sina rustningar och sina transportskepp — tillsammans en ganska vördnadsbjudande styrka — och skal snart imposant uppträda i Östersjön och Svata Hafvet. Denna utveckling af militära krafter och hjelpmedel, på samma gång den för massorna gjort begripligt allt hvad två stora nationer kunna uträtta, när de uppträda sida vid sida, synes mig hafva gifvit sinnena ett slags trygghet som förut i vissa afseenden saknades. Dessutom har den allmänna öfvertygelsen, i början böjd att mycket öfverskatta Rysslands makt, känt sig slagen af ringheten af de framsteg ryska armåen i Orienten gjort, hvilken den redan tyckte sig se under Konstantinopels murar; den gloria hvari kolossen hittills insvept sig har på ett märkbart sätt blifvit förskingrad, och man tviflar icke att de engelsk-franska trupperna skola, i förening med de turkiska, lyckas att återhålla och segrande drifva den tillbaka i östern. För öfrigt fortfara männen af yrket att lugna oss i hvad ryska armåens marsch beträffar. Moniteur de VPArmåe, har i dessa dagar redogjort för vägen mellan Dobrutscha och Adrianopel samt derifrån till Konstantinopel; af denna framställning följer på ett ögonskenligt sätt att svårigheterna at marschen för en ockupationsarmå, som närmar sig Konstantinopel, icke allenast äro koncentrerade på stränderna af Donau, utan att de tvärtom mångfaldigas i samma mån den aflägsnar sig från floden. Om man således antar de ryska trupperna väl komne öfver Donau, skulle de ännu under lång tid hafva att kämpa med omätliga materiella hinder. Se der,, tillägger Moniteur de VArmee, se der orsaken hvarför Omer Pascha ej trott sig böra uppoffra en del af sin armå, för att hindra ockupationen af Dobrutscha. Omkring förberörde ämnen är det hufvudsakligen som våra politiska samtal vända sig. Det är föröfrigt alldeles klart att Frankrike störtar sig i striden oändligt mycket mer af förnuftsskäl än af smak, och att krigspassionen för krigets egen skull icke mer existerar hos massan af befolkningen. Till och med de personer, som ansågo alldeles skamligt att ej gripa till vapen mot Rysslands ärelystnad och öfvermod, sucka öfver den nödvändighet att gjuta blod, hvari de blifvit försatta. Om man får tro folk som kommer från Petersburg, och bland andra vår berömda tragiska skådespelerska, så är krig:t icke mera efterlängtadt der än i Frankriks hufvudstad. Bref från S.t Petersburg gifva till och med vid handen att czaren sjelf ändligen i denna punkt börjat dela sin omgifnngs intryck. Man säger att han är tryckt ch nedslagen. Man far väl se. Man har i dessa dagar mycket talat om en rysk generals och flera högt ställda franska personers arrestering; man uppgaf bland andra Montalembert. Jag vet ej hur det förhåller sig med ryssen, men i afseende på de andra kan jag försäkra att det är alldeles osannt. Montalembert är i Bourgogne, der han på intet vis blifvit arresterad. Lagstiftande församlingen går sin bana fram i tysthet, och sysselsätter sig med nyttiga lagar, lagen angående upphäfvande af den borgerliga döden, lagarne rörande straffarbeten, fredsdomrarnes behörighet, stadsstyrelsernas