villning, charte sigillate afgift m. m., är
ju klart, såvida man ej, såsom här synes vara 1
fallet, utgår från antagandet, att huru stora
än dessa inkomster göras, skola de dock lätt.
försvinna vid fyllandet af extra statsreglerin-
gens behof, så att denna desslikes alltid kän-
ner en fortfarande hunger efter inkomstskat-
ten. Vi kunna icke heller fatta, att detta: opå-!
mint, bör tydas ända derhän, att utskottet i
följd deraf skall utan afseende på alla för-
hållanden skyndsamt framlägga sitt förslag till
allmänna grunder i saken, utan endast att
detta, när tiden derför är inne, bör ske obe-l
roende af några påminnelser från riksstånden
genom motioner eller särskilda framställningar.
Med vbevillning, menas dessutom i nämnde S
icke blott allmänna bevillningen, utan äfven
andra bevillningsmedel, och bevillningsutskot-
tet har derföre just på grund af samma an-
sett sig pligtigt att vid hvarje riksdag inkomma
med nya fullständiga förslager om grunderna
för tullbevillningen, husbehofsbränneri-medlen,
m. m. FHär kan således likaväl vara fråga
om vbevillningens fördelning, mellan de sär-
skilda bevillningstitlarne, som allmännav be-
villningens fördelning mellan de särskilda med-.
borgareklasserna.
n gifven följd af anmärkte oformligheter
är emellertid, att de motverka nedsättningarne
i allmänna bevillningen för de samhällsklas-
ser, som deraf företrädesvis hade behof och
som vid sådana nedsättningar företrädesvis
borde komma i åtanka; ty då mtskottet, vid
uppgörandet af sina s. k. allmänna grunder,
icke vet om statsverket medgifwver någon af-
prutning i totalbeloppet af allmänna bevill-
ningen, har utskottet också svårt för att fö-
reslå dylika nedsättningar, hvilka, om de an-
toges, möjligen framdeles skulle nödsaka till
förhöjningar i bevillningen för andra samhälls-
klasser, i händelse man slutligen firmer, att
allmänna bevillningen måste till betäckande
af statsutgifterna utgå till sitt förra belopp.
Annorlunda blefve förhållandet om man hade
sig bekant, att detta belopp tålde vid en minsk-
ning af t. ex. en million om året. Då måste
man ju taga i öfvervägande, hvilka en sådan
minskning i främsta rummet borde komma
till godo, och vi äro fullt öfvertygade om att
i sådan händelse en helt annan fördelning af
denna bevillning borde ske, än den utskottet
nu föreslagit.
Dessa omständigheter synas oss emellertid
tala derför, att riksstånden besluta, att icke
till någon behandling företaga bevillnings-
utskottets ofvannämnda betänkande, innan de
slutligen pröfvat och afgjort såväl de extra-
ordinarie som ordinarie statsutgifterna, och
innan de fastställt de andra statsinkomsterna,
ej mindre alla öfriga bevillningsmedel än de
ordinarie intraderna; och vi tro att grund-
lagarnes nuvarande bud icke förhindra ett så-
dant uppskof, som har så stora skäl för sig.
Frågan om bankovinstens skiljande från
banken och öfverlemnande till statsverket af-
gjordes innan man ännu visste, om banken
icke sjelf behöfde dessa medel för ordnandet
af sin stora lånerörelse och innan man kände,
om statsverket ens deraf hade något behof.
Lika oformligt som detta var, ir det att nu
fastställa grunder för allmänna bevillningen,
innan det är bekant om någon sådan bevill-
ningsskatt, till statsbristens fyllande, erfor-
dras, eller om så blir förhållandet, huru stort
belopp som blir behöfligt.
Att i en kaotisk oreda hopkasta statsin-
komster från alla håll, uti s. k. ordinarie in-
komster, bankovinst, bränvinsskatt, tullme-
del, charte sigillatae-afgift, allmän bevillning,
m. m., allt huller om buller, utan att vid
bestämmandet af den ena inkomsttiteln taga
i öfvervägande någon beräkning, huru mycket
som skall ungefärligen bekommas af de andra,
eller huru mycket som tillsammans är behöf-
ligt för att motsvara statsutgifterna, kan omöj-
ligen vara öfverensstämmande med ett ända-
målsenligt sätt att ordna statsregHeringen och:
statens finanser. Så har man doock här länge
gått till väga, och resultatet har blifvit en
mycket ojemnt och mycket orättvist tryckande
beskattning, med millioners slumpvis erhållna
öfverskott och sedermera likaledes slumpvis
använda eller stundom nära nog bortkastade
millioner.
Alla ropa vid riksdagarnes början, i chorus,
på skattelindringar, än för den ena, än för
den andra sambhällsklassen. Sedermera af-
slås de för alla, emedan statsverkets behof
ej anses medgifva lindringarne ; och derefter
finner man alltid vid nästa riksdag millio-
ners öfverskott, som visa att lindringar verk-
ligen hade kunnat beviljas. Detta är i kort-
het summan af vårt finanssystem.
Innan vi sluta dessa i allmänhet uttalade
erinringar, i anledning af betänkandet om
allmänna bevillningen, torde emellertid äfven
böra omnämnas, att Rikets Ständer vid denna
riksdag enhälligt antagit en förändring af
förut berörde 70 8 i regeringsformen. Enligt
det härom af ständerna antagna grundlags-
förslaget, som ännu ej blifvit pröfvadt och
afgjordt af Kongl. Maj:t, skulle bevillnings-
utskottets verksamhet blifva mycket bättre
bestämd. Det heter nemligen i detta förslag,
att bevillningsutskottet åligger, att bereda
valla från stånden remitterade frågor, som
angå förändring uti föreskrifterna om bevill-
nings utgörande, att förlagsvis, emligt de sär-
pskilda bevillningarne, beräkna de öblifvande in-
pkomsterna, och att, sedan statsverkets behof
pblifvit utredda och bestämda, opåmint före-
slå sättet för bevillningens ökande, om det er-
fordras, eller för dess minskande, om sådant
kan ega rum, och, i sammanhang dermed,
till Riksens Ständer afgifva förslag till bevill-
ningsstadgar. Utskottet må derjemte uti
bevillningsfrågor föreslå hvad det anser bil-