villning, charte sigillate afgift m. m., är ju klart, såvida man ej, såsom här synes vara 1 fallet, utgår från antagandet, att huru stora än dessa inkomster göras, skola de dock lätt. försvinna vid fyllandet af extra statsregleringens behof, så att denna desslikes alltid känner en fortfarande hunger efter inkomstskatten. Vi kunna icke heller fatta, att detta: opå-! mint, bör tydas ända derhän, att utskottet i följd deraf skall utan afseende på alla förhållanden skyndsamt framlägga sitt förslag till allmänna grunder i saken, utan endast att detta, när tiden derför är inne, bör ske obe-l roende af några påminnelser från riksstånden genom motioner eller särskilda framställningar. Med vbevillning, menas dessutom i nämnde S icke blott allmänna bevillningen, utan äfven andra bevillningsmedel, och bevillningsutskottet har derföre just på grund af samma ansett sig pligtigt att vid hvarje riksdag inkomma med nya fullständiga förslager om grunderna för tullbevillningen, husbehofsbränneri-medlen, m. m. FHär kan således likaväl vara fråga om vbevillningens fördelning, mellan de särskilda bevillningstitlarne, som allmännav bevillningens fördelning mellan de särskilda med-. borgareklasserna. n gifven följd af anmärkte oformligheter är emellertid, att de motverka nedsättningarne i allmänna bevillningen för de samhällsklasser, som deraf företrädesvis hade behof och som vid sådana nedsättningar företrädesvis borde komma i åtanka; ty då mtskottet, vid uppgörandet af sina s. k. allmänna grunder, icke vet om statsverket medgifwver någon afprutning i totalbeloppet af allmänna bevillningen, har utskottet också svårt för att föreslå dylika nedsättningar, hvilka, om de antoges, möjligen framdeles skulle nödsaka till förhöjningar i bevillningen för andra samhällsklasser, i händelse man slutligen firmer, att allmänna bevillningen måste till betäckande af statsutgifterna utgå till sitt förra belopp. Annorlunda blefve förhållandet om man hade sig bekant, att detta belopp tålde vid en minskning af t. ex. en million om året. Då måste man ju taga i öfvervägande, hvilka en sådan minskning i främsta rummet borde komma till godo, och vi äro fullt öfvertygade om att i sådan händelse en helt annan fördelning af denna bevillning borde ske, än den utskottet nu föreslagit. Dessa omständigheter synas oss emellertid tala derför, att riksstånden besluta, att icke till någon behandling företaga bevillningsutskottets ofvannämnda betänkande, innan de slutligen pröfvat och afgjort såväl de extraordinarie som ordinarie statsutgifterna, och innan de fastställt de andra statsinkomsterna, ej mindre alla öfriga bevillningsmedel än de ordinarie intraderna; och vi tro att grundlagarnes nuvarande bud icke förhindra ett sådant uppskof, som har så stora skäl för sig. Frågan om bankovinstens skiljande från banken och öfverlemnande till statsverket afgjordes innan man ännu visste, om banken icke sjelf behöfde dessa medel för ordnandet af sin stora lånerörelse och innan man kände, om statsverket ens deraf hade något behof. Lika oformligt som detta var, ir det att nu fastställa grunder för allmänna bevillningen, innan det är bekant om någon sådan bevillningsskatt, till statsbristens fyllande, erfordras, eller om så blir förhållandet, huru stort belopp som blir behöfligt. Att i en kaotisk oreda hopkasta statsinkomster från alla håll, uti s. k. ordinarie inkomster, bankovinst, bränvinsskatt, tullmedel, charte sigillatae-afgift, allmän bevillning, m. m., allt huller om buller, utan att vid bestämmandet af den ena inkomsttiteln taga i öfvervägande någon beräkning, huru mycket som skall ungefärligen bekommas af de andra, eller huru mycket som tillsammans är behöfligt för att motsvara statsutgifterna, kan omöjligen vara öfverensstämmande med ett ändamålsenligt sätt att ordna statsregHeringen och: statens finanser. Så har man doock här länge gått till väga, och resultatet har blifvit en mycket ojemnt och mycket orättvist tryckande beskattning, med millioners slumpvis erhållna öfverskott och sedermera likaledes slumpvis använda eller stundom nära nog bortkastade millioner. Alla ropa vid riksdagarnes början, i chorus, på skattelindringar, än för den ena, än för den andra sambhällsklassen. Sedermera afslås de för alla, emedan statsverkets behof ej anses medgifva lindringarne ; och derefter finner man alltid vid nästa riksdag millioners öfverskott, som visa att lindringar verkligen hade kunnat beviljas. Detta är i korthet summan af vårt finanssystem. Innan vi sluta dessa i allmänhet uttalade erinringar, i anledning af betänkandet om allmänna bevillningen, torde emellertid äfven böra omnämnas, att Rikets Ständer vid denna riksdag enhälligt antagit en förändring af förut berörde 70 8 i regeringsformen. Enligt det härom af ständerna antagna grundlagsförslaget, som ännu ej blifvit pröfvadt och afgjordt af Kongl. Maj:t, skulle bevillningsutskottets verksamhet blifva mycket bättre bestämd. Det heter nemligen i detta förslag, att bevillningsutskottet åligger, att bereda valla från stånden remitterade frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings utgörande, att förlagsvis, emligt de särpskilda bevillningarne, beräkna de öblifvande inpkomsterna, och att, sedan statsverkets behof pblifvit utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande, om det erfordras, eller för dess minskande, om sådant kan ega rum, och, i sammanhang dermed, till Riksens Ständer afgifva förslag till bevillningsstadgar. Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor föreslå hvad det anser bil