fattat beslut skiljaktiga från utskottets förslag, åt det samma öfverlemna att i ordalagen göra de ändringar, som sammanhanget i det hela kan anses erfordra, äfvensom att presteoch borgarestånden skulle genom utdrag af prookollet vänligen inbjudas att instämma i de af ridd. och adeln fattade definitiva beslut till förändring af utskottets förslag till förordning, samt jemväl deltaga i ridd. och adelns beslut om redaktionens öfverlemnande till utskottets bedömande. Plenum den 1 Maj, f. m. Särskilda utskottets betänkande n:o 9, som tillstyrker anhållan hos Kgl. M:t, att bränvinstillverkningen må varda inställd nästkommande höstmånader, men deremot medggifver högst 2 månader af den tid 1855, under hvilkem bränvinstillverkniog eljest ej blefve tilläten och emaoot den nya författningens vilkor. Härom .upppkom en vidlyftig diskussion, der grefvarne Posse (G. och K., friherre Åkerhjelm, C., hrr Carleson, EB ,, Bogeman, C., och von Krxzemer samt friherre af Usgglas, G., yttrade sig för afslag å betänkandet såssom alltför djupt ingripande i jordbrukarens rätt ooch den allmänna hushållningen samt innefattande smart sagdt en förföljelses mot de bränvinsbrännare som genom föregående beslut blifvit helt och hållet skiljda frän rätvigheten att idka nämnde handtering. En så hastig öfvergäng skulle ästadkomma en mängd enskilda förluster och framkalla ett fruktansvärdt missnöje. För bifall talade friherre Stjernstedt, J. W., och hr Hjärne, H.; hvarifrån de likväl slutlig:n afstodo och förenade sig med dem som yrkade återremiss, nemligen friherre Raab, A. C., hrr von Kocl, N. S., Braunerhjelm, von Hartmansdorff, grefvane Lagerbjelke, G., v. Platen, B. samt statsrådet Gipenstedt. Af dessa talare yttrade sig de flesta för inskränkning på kortare tid än två må nader och med vilkor att inga andra skulle få bränna i höst än T som brännt under 1852 samt första hälften af 1:53 och med enahanda redskap, så att några nya awmälningar icke finge ske. Hr Braunerhjelm ädagalade isynnerhet på ett öfvertygande sätt, att ingen tidpunkt kunde vara mer tjenlig för en öfvwergäng än den nuvarande. Då ingen bränning egt rum i är mer än i April, hade landthushållningen måst reglerass utan afseende derå. I stället för potates kunde man i vår sätta och så andra nyttiga fo derväxter, ssåsom rofvor, vicker, hafre ete. Spanmälsprisen vroro ovanligt höga både här och i utlandet, och lemsnade ingen farhåga för hastigt prisfall. Under de nwvarande politiska förvecklingarne kunde vi rikligt aifsätta vårt öfverflöd till England och Frankrike, fför hvilka Rysslands hamnar voro stängde. Om, emot mvad tal. hoppades, Sverges ställning blefve förändradd, så behöfde vi väl sjelfve spanmäl bättre än bränvin. Ensamt en månads bränning torde medtaga millioneer tunnor spanmäl. Frukten af vinsten wore alltför :stor. Tal. ansåg det likväl vara för tidigt att nu fatta bestämdt beslut på grund af den högre beskattningen, då denna ännu icke vore beslutad, hvilket icke kunde lagligen ske förr än votering derom egt rum i sammansatt utskott. Han begärde hufvudsakligen af dessa skäl återremiss. Som bekant är segrade lenna mening. På landtnarskalkens hemställan att, i anseende till de många tåta plena och de mer än vanligt betungande göromälen för ståndets fyra notarier, beslöt ridd. och adeln att 2 notarier ytterligare skulle antagas att vid protokollet biträda. Presteståndet. Plenum den 1 Maj, f. m. Ekonomiwmtskottets betänkande n:o 79, äterremiss på ett af ssamma utskott förut afgifvet betänkande om utvidgade rättigheter ät mosaiske trosbekännare, utgjorde föremål för en längre diskussion, hvilker dock innehöll blott en repetition af de yttranden som vid frågans större behandling afgåfvos. Nu som då talade domvrosten Thomander, lektor Söderberg, professor Carlon samt professor Lindgren för de åt judarne föreiagne förmäner genom beviljadt tillständ till bosättong i flere städer än de nu fyra tillåtne. Desse talare framställde de flere förtjenstfulla egenskaper judarne ega, och ansågs ur rättssynpunkt ock mer än billigt att judarne omsider mätte upphöra att vara föremål för en hårdnackad intolerans, och då de ej anstiftat nägot ondt i de städer de nu ha tillstånd att uppehålla sig uti, man icke har någon giltig anledning att förmoda eller genom ett på förhand af gifvet domslut låta förkunna att de skola blifva mindre nyttiga eller skadliga för de orter, som för fram tiden skola komma att emottaga dem. Ur kyrkligt hänseende vore ej eller något att befara, då judarne aldrig söktt värfva anhängare för sin lära; och för det ortodoxisktt renläriga sinnet bör, uti umgänget med judarne ietke finna något stötande, då sjelfva Luther förklarat att man mycket väl kunde äta, lefva och ligga tillsammas med judarne. Professor Bring, understödd af biskop Annerstedt och prosten Wåhlander, uppträdde deremot som er renhårig försvarare af statskyrkan, hvilken skulle lida intrång af ett lossande på bandet å judarne. Kyrkans bemödande skall vara att behålla kristendomen obemängt, bvilket den ej kan blifva om judarne, med sina mot kristendomen stridande läror, skulle få till fälle att in ytterligare sprida sig. Judarne ansägos af desse talare hafva godt svängrum i de städer uti hvilka de redan ega rättighet att bosätta sig, och dessa städer voro, genom sin beröring med den öfriga verlden, af en kosmopolitisk natur, som icke träffar im på vära småstäder, hvilka med den öfriga werlden khafva liten eller ingen beröring, och i hv:lka judarne Yblott, när de hunnit blifva husvarma, skola nppträda som herrar, förglömmande, hvad de aldrig borde göra, sin egenskap af gäster. När diskussionen förklarades slutad bifölls den af utskottet föreslagna större friheten för mosaiske trosbekännare att bosätta sig, i stället för de af utskottet uppräknade städerne, utom i de fyra redan tillätne, i alla rikets stapelstäder af 1:a, 2.a och 3:e klassen, med 25 röster mot 22, som voro emot hvarje förändring i judarnes nuvarande ställning. Bränvinsutskotiets betänkande N:o 9, som tillstyr ker underdänig skrifvelse till Kongl. Maj:t med be-garen om bränvinsbränningens inställande under höstmånaderna detta år, bifölls med 42 röster mot 4, hvilka sednare, enligt afgifne reservationer tillhörde ibiskop Hallström, professorerna Lindgren och Agardh -samt prosten P. O. Arosenius, hvilka talare ansägo en .stor orättvisa här:genom komma att begås mot den :bränvinsbrännande allmänheten, som i förlitan på :.gifne försäkringars och aflåtne författningars helgd ;:skulle beröfvas en erkänd rättighet och å hvars ekonomi denna våldsamma lagstiftning ej kunde kom ma att medföra annat än menliga och sorgliga följ der. Allt det goda man väntat sig af en inskränkt bränvinsbränningsfrihet skall gå förloradt, då rättsprinciper rabbas och väldet verkar, der blott öfvertygelse bör ega rum. De erkände visserligen att ett Damoclessvärd hänger öfver denna olyckliga näring; men det bör vara lagstiftningens käraste omsorg att ej låta. svärdet falla förr, än i nödens yttersta stund. Och omm en så atomordentig åtgärd skulle blifva af ibehofveet påkallad, visste regeringen nog, representationenss fingervisning förutan, hvad som vore dess rätt och pliigt. Skulle landet blifva välsignadt med en god skörd, sågo dessa talare deruti nästan en olycka; ty man visste ej hvar man skulle göra af sitt öfverflöd, då man ej egde resursen att bränna upp det — ja professor Agardh trodde git den förtvifiade bonden, som ej egde rätt att till bränvin förädlas sina rudimaterier, skulle nödgas kasta ut dem på gödselhöen. Prosten Kullman, doktor Nordlander, professor Carls. son, prosten Almqvist, biskop AZeurlin och doktor Sand: perg visade att detta betänkande, eller inskränkning af bränvinsbränning under hösten, blott vore ett: cor PR dra dJasnsnan millan da Af Jus mun4As Ilauftnusinea