fattat beslut skiljaktiga från utskottets förslag, åt det
samma öfverlemna att i ordalagen göra de ändringar,
som sammanhanget i det hela kan anses erfordra,
äfvensom att preste- och borgarestånden skulle genom
utdrag af prookollet vänligen inbjudas att instämma
i de af ridd. och adeln fattade definitiva beslut till
förändring af utskottets förslag till förordning, samt
jemväl deltaga i ridd. och adelns beslut om redaktio-
nens öfverlemnande till utskottets bedömande.
Plenum den 1 Maj, f. m.
Särskilda utskottets betänkande n:o 9, som tillstyr-
ker anhållan hos Kgl. M:t, att bränvinstillverkningen
må varda inställd nästkommande höstmånader, men
deremot medggifver högst 2 månader af den tid 1855,
under hvilkem bränvinstillverkniog eljest ej blefve til-
läten och emaoot den nya författningens vilkor.
Härom .upppkom en vidlyftig diskussion, der gref-
varne Posse (G. och K., friherre Åkerhjelm, C., hrr
Carleson, EB ,, Bogeman, C., och von Krxzemer samt
friherre af Usgglas, G., yttrade sig för afslag å be-
tänkandet såssom alltför djupt ingripande i jordbru-
karens rätt ooch den allmänna hushållningen samt in-
nefattande smart sagdt en förföljelses mot de brän-
vinsbrännare som genom föregående beslut blifvit helt
och hållet skiljda frän rätvigheten att idka nämnde
handtering. En så hastig öfvergäng skulle ästadkom-
ma en mängd enskilda förluster och framkalla ett
fruktansvärdt missnöje. För bifall talade friherre
Stjernstedt, J. W., och hr Hjärne, H.; hvarifrån de
likväl slutlig:n afstodo och förenade sig med dem som
yrkade återremiss, nemligen friherre Raab, A. C.,
hrr von Kocl, N. S., Braunerhjelm, von Hartmans-
dorff, grefvane Lagerbjelke, G., v. Platen, B. samt
statsrådet Gipenstedt. Af dessa talare yttrade sig
de flesta för inskränkning på kortare tid än två må
nader och med vilkor att inga andra skulle få bränna
i höst än T som brännt under 1852 samt första
hälften af 1:53 och med enahanda redskap, så att
några nya awmälningar icke finge ske. Hr Brauner-
hjelm ädagalade isynnerhet på ett öfvertygande sätt,
att ingen tidpunkt kunde vara mer tjenlig för en öf-
vwergäng än den nuvarande. Då ingen bränning egt
rum i är mer än i April, hade landthushållningen
måst reglerass utan afseende derå. I stället för po-
tates kunde man i vår sätta och så andra nyttiga fo
derväxter, ssåsom rofvor, vicker, hafre ete. Span-
mälsprisen vroro ovanligt höga både här och i utlan-
det, och lemsnade ingen farhåga för hastigt prisfall.
Under de nwvarande politiska förvecklingarne kunde
vi rikligt aifsätta vårt öfverflöd till England och
Frankrike, fför hvilka Rysslands hamnar voro stängde.
Om, emot mvad tal. hoppades, Sverges ställning blef-
ve förändradd, så behöfde vi väl sjelfve spanmäl bättre
än bränvin. Ensamt en månads bränning torde med-
taga millioneer tunnor spanmäl. Frukten af vinsten
wore alltför :stor. Tal. ansåg det likväl vara för ti-
digt att nu fatta bestämdt beslut på grund af den
högre beskattningen, då denna ännu icke vore beslu-
tad, hvilket icke kunde lagligen ske förr än votering
derom egt rum i sammansatt utskott. Han begärde
hufvudsakligen af dessa skäl återremiss. Som bekant
är segrade lenna mening.
På landtnarskalkens hemställan att, i anseende till
de många tåta plena och de mer än vanligt betun-
gande göromälen för ståndets fyra notarier, beslöt
ridd. och adeln att 2 notarier ytterligare skulle anta-
gas att vid protokollet biträda.
- Presteståndet.
Plenum den 1 Maj, f. m.
Ekonomiwmtskottets betänkande n:o 79, äterremiss
på ett af ssamma utskott förut afgifvet betänkande
om utvidgade rättigheter ät mosaiske trosbekännare,
utgjorde föremål för en längre diskussion, hvilker
dock innehöll blott en repetition af de yttranden som
vid frågans större behandling afgåfvos. Nu som då
talade domvrosten Thomander, lektor Söderberg, pro-
fessor Carlon samt professor Lindgren för de åt ju-
darne föreiagne förmäner genom beviljadt tillständ
till bosättong i flere städer än de nu fyra tillåtne.
Desse talare framställde de flere förtjenstfulla egen-
skaper judarne ega, och ansågs ur rättssynpunkt ock
mer än billigt att judarne omsider mätte upphöra att
vara föremål för en hårdnackad intolerans, och då de
ej anstiftat nägot ondt i de städer de nu ha tillstånd
att uppehålla sig uti, man icke har någon giltig an-
ledning att förmoda eller genom ett på förhand af
gifvet domslut låta förkunna att de skola blifva min-
dre nyttiga eller skadliga för de orter, som för fram
tiden skola komma att emottaga dem. Ur kyrkligt
hänseende vore ej eller något att befara, då judarne
aldrig söktt värfva anhängare för sin lära; och för det
ortodoxisktt renläriga sinnet bör, uti umgänget med
judarne ietke finna något stötande, då sjelfva Luther för-
klarat att man mycket väl kunde äta, lefva och ligga
tillsammas med judarne.
Professor Bring, understödd af biskop Annerstedt
och prosten Wåhlander, uppträdde deremot som er
renhårig försvarare af statskyrkan, hvilken skulle lida
intrång af ett lossande på bandet å judarne. Kyr-
kans bemödande skall vara att behålla kristendomen
obemängt, bvilket den ej kan blifva om judarne, med
sina mot kristendomen stridande läror, skulle få till
fälle att in ytterligare sprida sig. Judarne ansägos
af desse talare hafva godt svängrum i de städer uti
hvilka de redan ega rättighet att bosätta sig, och
dessa städer voro, genom sin beröring med den öf-
riga verlden, af en kosmopolitisk natur, som icke
träffar im på vära småstäder, hvilka med den öfriga
werlden khafva liten eller ingen beröring, och i hv:lka
judarne Yblott, när de hunnit blifva husvarma, skola
nppträda som herrar, förglömmande, hvad de aldrig
borde göra, sin egenskap af gäster.
När diskussionen förklarades slutad bifölls den af
utskottet föreslagna större friheten för mosaiske tros-
bekännare att bosätta sig, i stället för de af utskottet
uppräknade städerne, utom i de fyra redan tillätne,
i alla rikets stapelstäder af 1:a, 2.a och 3:e klassen,
med 25 röster mot 22, som voro emot hvarje förän-
dring i judarnes nuvarande ställning.
Bränvinsutskotiets betänkande N:o 9, som tillstyr
ker underdänig skrifvelse till Kongl. Maj:t med be-
-garen om bränvinsbränningens inställande under höst-
månaderna detta år, bifölls med 42 röster mot 4,
hvilka sednare, enligt afgifne reservationer tillhörde
ibiskop Hallström, professorerna Lindgren och Agardh
-samt prosten P. O. Arosenius, hvilka talare ansägo en
.stor orättvisa här:genom komma att begås mot den
:bränvinsbrännande allmänheten, som i förlitan på
:.gifne försäkringars och aflåtne författningars helgd
;:skulle beröfvas en erkänd rättighet och å hvars
ekonomi denna våldsamma lagstiftning ej kunde kom
ma att medföra annat än menliga och sorgliga följ
der. Allt det goda man väntat sig af en inskränkt
bränvinsbränningsfrihet skall gå förloradt, då rätts-
principer rabbas och väldet verkar, der blott öfverty-
gelse bör ega rum. De erkände visserligen att ett
Damoclessvärd hänger öfver denna olyckliga näring;
men det bör vara lagstiftningens käraste omsorg att
ej låta. svärdet falla förr, än i nödens yttersta stund.
Och omm en så atomordentig åtgärd skulle blifva af
ibehofveet påkallad, visste regeringen nog, representa-
tionenss fingervisning förutan, hvad som vore dess rätt
och pliigt. Skulle landet blifva välsignadt med en god
skörd, - sågo dessa talare deruti nästan en olycka; ty
man visste ej hvar man skulle göra af sitt öfverflöd,
då man ej egde resursen att bränna upp det — ja
professor Agardh trodde git den förtvifiade bonden,
som ej egde rätt att till bränvin förädlas sina ru-
dimaterier, skulle nödgas kasta ut dem på gödselhö-
en.
Prosten Kullman, doktor Nordlander, professor Carls.
son, prosten Almqvist, biskop AZeurlin och doktor Sand:
perg visade att detta betänkande, eller inskränkning
af bränvinsbränning under hösten, blott vore ett: cor
PR dra dJasnsnan millan da Af Jus mun4As Ilauftnusinea