na; men denna minskning är icke så betydlig samt kommer, enligt hvad vitro, att mera än fullt motsvaras af den införseltull statsverket, i fall förbuden bortfalla för åtskilliga siden-, ylleoch bomullsväfnader, bekommer för dessa väfmader, som nu i så stor skala på olo3ig väg införas, utan att staten deraf uppbär ett öre. I stället får den, i följd af dessa orimliiga och skadliga förbud, öka sina utgifter fför uppehållandet af en särdeles stor här af tullbetjening som skall jaga efter lurendrejarne. Äfven vore det en önskelig vinst för den stora delen af konsumenter om större nedsättning kunde ske i införseltullen för oberedda hudar och skinn. Den är nu 1 sk. 10 rst för torr: och i sk., allt pr skålp. för alla andra sag. Utskottet har föreslogit den till 1 sk. 10 rst. för torra osaltade, 1 sk. för torra saltade och 8 rst. för våtsaltade och andra slag; men en ytterligare nedsättning borde statsverket Du kunna tillåta, och vid dessa varor har ma: icke att fästa afseende på skydd för någon inhemsk produktion. Vidare förorda vi på grund af ofvannämnda förhållande lindring i vintullen. Om förbrukningen af viner skulle, i sammanhang med minskning i bränvinssupandet, något tilltaga, kan sådant icke anses blifva någon skada för landet eller nationen, utan snarare att betrakta såsom en fördel, helst en eftergift i denna tull skulle kunna i Frankrike bereda oss särskild godtgörelse i nedsättning å dervarande tuilafgifter för våra bergsoch skogsprodukter. En lämplig nedsättning i vintu!len skulle dessutom icke minska statsinkomsterna utan snarare öka dem: ty om priset på varan blefve billigare, komme införseln att betydligen ökas. lika säkert som vår utförsel tll Frankrike derpå skulle vinna en tillökning som mera :än ersatte landets tillökade kontanta utgifter för en större vinimport. Dessa omständigheter synas oss vara förtjenta af ett noggrannt öfvervägande. Medan vi nu sysselsätta oss med tullfrågan. torde äfven böra omnämnas det olämplig: deri att bevillningsutskottet, för att icke rubba somliga fabrikanters skydd, föreslår att dette må bibehållas högre än fabrikanterna sjelfva begära. Detta är förhållandet i afseende på den af utskottet föreslagna tullen för hvitt bomull sgarn. Tullen är nu 4 sk. pr skälp. och W.skottet har tillstyrkt att den må qvarstå crubbad, emedan, bland annat, vissa inyhevaska spinnerier ännu anses behöfva och såtnjuta förlagslån till uppmuntran af den finare garntillverkningen. Detta skäl synes (oss alltför klert för att kunna på minsta vis :användas, och då hr L. J. Hjerta å egna och öfriga intressenters i det stora bomullsspinneriet vid Gefle vägnar föreslagit nedsättning i nämnde garnttull tull 3 skillingar pr skålp.. så kunna vi ej) annat än förundra oss öfver. att utskottet hör varit mera än sjelfva tillverkarne behäftadit med skyddsmanien, och v hoppas att riksstånden icke dela en sådan svaghet. a . I fråga om afgifterna för släta sidenväfna der synes utskottet också hafva varit mer: rohibitift än sidenfabrikören hr Hjerta. Beträffande öfriga artiklar hinna vi nu icke att vidare yttra oss; men kunna icke under låta stt utfala den allmänna, af opinionen landet delade önskan, att ständerna mätte med iakttagande af lämpligt afseende å m bestående vigtiigare inhemska tillverkningar, alit öfrigt lemma handelsfriheten så mycke utrymme som möjligt. Derigenom befrämja icke blott folkets ekonomiska och moralisk förbättring, utan sjelfva fabriksverksamhete: vinner en säkerhet och lif, som proh bitivsy stemet ieke förmår åstadkomma, och alla d inskränkningar som förut blifvit gjorda i dett system ha hos 0ss också visat, att fabrikern: och tillverkningen derefter tilltagit och för bättrats i alla hänseenden. Exempel härp äro bomullsspinrerierna, sockerraffinaderier och nu gednastt porslinsfabrikerna. Må ma nu ej förbise diessa lärdomar af vär egen er farenhet.