Article Image
— Kommer du för att håna mig innan jag dör? — sade han med ett vildt skratt. — Nå, hvad har du at säga, kamrat? Vill du attjag tager någon helsning med mig till Christina . .. min ljufva älskarinna, som jag skall återfinna? ..— Eländige — afbröt öfversten med fasa — ännu med ena foten i evigheten fortfar du att häda ... Mer jag vill vara kort, för att så snart som möjligt blifva befriad från din åsyn. Säg mig således ... och besinna att du snart skall stå inför den högste domaren: hvar har du gjort utaf den unga flickan, som vistades i mit hus och hvars arf du stulit, genom att falskeligen utgifva henne för död, i hennes späda barndom ... Dv finner att jag känner alltsammans. Ännu en gång: hval har du gjort utaf henne? Har du mördat henne, så bekänn denna synd, för att åtminstone lätta ditt samvete från denna börda ... Hvar är Cecilia? — Död! — sade Gyllensten med ett djefvulskt skratt. — Och hvem har dödat henne? — Hvem annan än din hustru -.den gamla mormodern, som var jaloux på dei stackars flickan ... Öfversten hade tagit två steg tillbaka af förskräckelse. — Hvad i himlens namn säger du? — utbrast han. — Att du icke längesedan insett detta, du kortsynte narr! — återtog Gyllensten, i sitt inre triumferande öf. ver denna lögn, som afgrunden ingifvit honom. — Se du, det är som du säger, att jag hade alla möjliga skäl att önska Cecilias undanrödjande. Detta anade din hustru, och hon tog sålunda mig till verktyg ... Hor hade trott sig finna att du älskade Cecilia och att der unga flickan besvarade din kärlek ... Derför skulle hon skaffas ur vägen ... Jag blef sålunda förberedd på allt, underrättad om den väg Cecilia ämnade taga på resan till Stockholm, 6. s. v. Följden känner du. På dir egen hustrus anstiftan och till följe af kärringens svartsjuka, undanröjdes den unga flickan, som älskade dig så högt, att hon för din skull skulle ha: uppoffrat. sitt 1i tsgde gånger ... Det var din ädla, dygdiga makar verk... : — Bort... bort härifrån! — ropade Stobee med fasa Han förgiftar mina öron; den gräslige, mördaren . Jag måste bort... E

29 april 1854, sida 3

Thumbnail