STOCKHOLM, den 29 April.j
Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 20 April.
De sednaste dagarne ha varit rika på alla-
handa rykten om kriget i Orienten. Att en-
gelska och franska skepp blifvit förstörda, att
ryssarne på tvenne nya ställen, vid Sistova
och Nikopoli, gått öfver Donau, att de vun-
nit en betydande seger i grannskapet af Si-
listria, bemäktigat sig fästningen i denna stad,
ytterligare gått öfver Donau ofvanför Widdin,
för att intränga i Servien och utan tvifvel
kringgå Balkan c. c., sådana voro de ryk-
ten som blifvit satta i omlopp. :Derjemte un-
derläto ej de otålige, eller de som låtsade
gig vara det, att klandra långsamheten i vår
samverkan och förklara den ur bristande för-
utseende från styrelsens sida, eller någonting
ännu värre. Ingenting hade funnits i ord-
ning. Våra generaler hade afrest till Orien-
ten, i hög grad missnöjda med krigsförvalt-
ningen. Kejsaren hade gifvit ministern för
detta departement -en ordentlig skrapa och
denne hade i sin tur återkastat beskyllningen
på kejsaren sjelf. Sjöministern hade likale-
des af hans maj:t mottagit de skarpaste fö-
rebråelser,, åc. Den gemensamma dystra fär-
gen i alla dessa rykten utvisade tillräckligt
deras ursprung från det lilla fåtal af perso-
ner, hvilka, partimän framför allt, ej skulle
blygas att, vid en fiendes anryckande, börja
ett krig mot sitt eget lands styrelse. Också
har allt hederligt och allvarsamt folk låtit alla
dessa rykten gå ut och in, utan att vid dem
fästa minsta vigt, och, som alltid, ha de gått
upp i rök, utan att särdeles mycket förmörka
horisonten. Det är emellertid en allmänt ut-
bredd mening, att vi förr bordt vara strids-
färdiga både i Östersjön och vid Donau; men
för att bedöma halten af klandret måste man,
utom det att man tar i beräkning den dubbla
rustning både till lands och sjös vi måst göra,
äfven känna krigsteatern i Orienten och veta,
huruvida ej Turkiets stridskrafter, i förening
med det stöd som de förbundna flottorna re-
dan gifva dem, tillsvidare äro tillräckliga för
att hindra en afgörande rörelse från ryssarnes
sida. Detta: är en fråga ur taktiken, öfver
hvilken jag anser de goda borgarne i Paris
föga kompetenta att döma, och som mäns
nen af yrket, åtminstone här på platsen,
äro benägna att besvara jakande, då de
sammanstämmande som rent defensift anse
det system af ställningar som moskowitiska
armeen intagit, då den besatt Donaumynnin-
arnes begge stränder och framryckt ända till
Trajani vall. Enligt deras tanka skall den
ej öfvergå denna vall, i närvaro af Omer Pa-
scha, som bakom denna linia intagit sin ställ-
ning vid Rassowa, hvarifrån han stödjer sig
på flottorna. Om det förhåller sig så, om
ryssarnes rörelser endast äro den sista länken
i en strategisk plan, kan stunden för den stora
kampen ännu uppskjutas; vore det deremot
ej så, vore denna rörelse endast förspelet till
en djerf marsch mot Bulgariet, skulle vi,
hvilka än de yttersta följderna af denna-djerf-
het blefve, hafva skäl att beklaga det vi ej
haft våra örnar med.
Dessutom debatteras här mycket öfver så-
väl den teoretiska som praktiska sidan af
de förbundna. makternas krigsplan; öfver
den - teoretiska, för att utröna hvilken prin-
cip skulle vara den bästa, öfver den prak-
tiska, för att söka utröna hvilken plan dessa
makter - verkligen antagit. Öfver den första
punkten äro meningarne delade. Somliga äro
för ett med energi utfördt defensivsystem,
hvilket, förenadt med blockader i Svarta haf-
vet och Östersjön, i deras tanka skulle vara
tillräckligt att göra Ryssland matt, genom att
medtaga alla dess tillgångar. Hvilket af dessa
systemer de förbundna makterna valt, derom
tillåta ej de yttranden man tillägger amira-
lerna det minsta tvifvel. Det är ett offensift
och dertill ett i. hög grad offensift system,
som de proklamera; men våra goda Parisare
skulle gerna vilja närmare känna deras pla-
ner. De äro förargade öfver våra tidningar,
som. ej. en gång gissningsvis berätta, dem nå-
got härom, och man mäste tillstå att vår press,
om den ej ur mer än ett skäl vore ursäktad,
gjort sig skyldig till rättmätiga klagomål från
sina prenumeranters sida. Ej nog med att
den : afhåller sig från alla reflexioner öfver
det fruktansvärda fälttåg som tillstundar, utan,
inskränkande sig till att aftrycka de utdrag
ur korrespondenser och tidningsartiklar samt
de telegrafdepescher som komma den till-
handa från Wien, Siebenbirgen, Bucharest
eller andra i grannskapet af krigsteatern be-
lägna ställen, ger hon-oss: demåi samma skick
hon mottagit dem, utan att göra sig den min-
sta möda att uppvisa den oreda, de osanno-
likheter, de motsägelser och någon gång äf-
ven de absurditeter, hvarmed de äro -behäf-
tade. Häraf följer att man behöfver ett verk-
ligt arbete, ej för att göra sig en riktig före-
ställning om sakernas skick i Orienten, utan
blott för att göra sig fri från alla de falska
föreställningar, hvarmed dessa särskilda do-
kumenter öfverlasta ens hufvud.
Det är .otvifvelaktigt detta kaos af dunkla
eller hvarannan motsägande berättelser som
man har att tillskrifva den egna omständig-
heten, att kriget i Orienten sysselsätter pari-
sarnesg tankar, utan:att lifva deras: konversa-
tion. Jag har-aldrig. sett en.stor händelse
(och denna är måhända den största af alla
den nyare tidens) på sinnena utöfva en så
ringa synbar verkan: Dess mest framstående
resultat har varit att väcka en viss nyfikenhet
om kejsar Nicolaus, hans hof och Ryssland