Bidderskapet och Adeln.
Plenum den 26 April, kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af bränvinsbetänkandet 2.
vBränvinstillverkning skall vara tillåten under 2 må-
nader af ärets.
Hr von Hartmansdorff begärde upläsning af friberre
Raabs, A. C., reservation, deri tal. förmente skälen
för en utsträckning utaf tiden till 6 mänader vara
fullständigt utredde. Genom inskränkning af tiden
vunnes icke ändamälet, ty man anlade desto flera
brännerier. Hvarföre må icke landtmannen bränna,
då han betalar sin skatt? Om skatten ökades vore
det så mycket mer skäl att bibehålla tiden, för att
icke behöfva forcera bränningen och dertill an-
vända det dyrbaraste räämnet, säsom eljest blefve
händelsen. Det stora antalet brännerier skulle öka
antalet lönkrogar och, i följd deraf, förbrukningen
m. m.
Hr Braunerhjelm upptog till vederläggning skälen i
frih. Raabs reservation. Likasom det af utskottet
föreslagna minimum för tillverkningen åsyftade att
motverka anläggandet eller fortplantningen af en mängd
små ångbränerier, skulle det af utskottet föreslagna
maximum af tillverkningen i större bränneri motverka
anläggningen af allt för stora sådana. Då ett min
dre antal brännerier kunde under 2 mänader afverka
behofvet för äret, försvunne derigenom farhägan att
antalet skulle allt för mycket ökas. Länge bade man
på öfvertygelsens väg försökt att hämma bränvinet,
nu mäste man söka göra det på lagstiftningens. Medlen
dertill vore icke blott förhöjning af skatten, utan äfven
minskning af tiden. Frib. Raab hade, i motsats till
sitt yttrande för bränvinsbränningens skiljande från
jordbruket, förmenat att en utsträckning af tiden
skulle vara nyttig för jordbruket. Men Englands och
Danmarks exempel hade visat, att både jordbruk och
boskapsskötsel kunde berga sig, ja förkofra sig, obe-
roende af bränvinsbränning. Tal. tillstyrkte bifall
till utskottets förslag.
Hr Hjärne, H., utvecklade enahanda äsigter som
den föregäende talaren. :
Grefve Posse, G.: Att minska tiden för bränvins-
bränningens utöfvaride, vore att på ett praktiskt sätt
visa landtbrukaren, att denna näring alldeles icke
vore nödvändig för jordbruket. Det vore jemväl ett
enkelt sätt att reglera näringen, och grefven tillstyrkte
säledes bifall.
Frib. v. Kvemer ville tillägga, att åsigten hos de
flesta hushållningssällskaper förklarat sig för en minsk-
ning i tid. Genom utsträckning deraf ökades svärig-
heten för kontrollen. Man gjorde då kontrollörsbe-
fattningarna till ett slags ständiga tjenster, hvilket
hvarken vore gagneligt eller öfverensstämmande med
utskottets mening. Den korta tiden kunde visserligen
medföra en ränteförlust för bränvinsbrännaren, men
det blefve en nationalekonomisk förlust om man icke
vande jordbruket ifrån att behöfva bränvinsbrännin
gen såsom bjelpmedel, och sådant skedde lättast ge-
nom att förkorta tiden. — .
Friherre Raab. Då man på f. m. uttalade sin
åsigt, att bränvinsbränningen borde vara en fri nä
ring, tycktes det icke vara dermed rått förenligt att
lägga alla möjliga slags: hinder i vägen för densam-
mas utöfning. Talaren vore förvissad, att en ut-
sträckning af tiden skulle minska bränneriernas an-
tal, och en förkortning deraf öka detta betydligt,
hvarföre det vöre just nykterhetens sak, som kom-
me att lida på en sädan inskränkning. Derigenom
skulle ingen väga kapital på anläggande af fabriker,
utan det gamla eländet komme att qvarstä, fastän i
en förändrad: form; och då bränvinsbränningen icke
kunde drifvas säsom fabrik, komme den ständigt att
blifva ett mer eller mindre olycksaligt appendix till
jordbruket. Det vore sädant friherren ville förekom-
ma, och han förmodade detta vara fullt konseqvent.
Han anhöll således om proposition på 6 månaders
bränningstid.
Br v. Koch vore visserligen en hatare af bränvins-
bränning och ansåg den äfven skadlig för jordbruket;
säledes hade han aldrig idkat bränvinsbränning på
sina egendomar, ej heller tillätit sina arrendatorer
denna näring; men han ville likväl icke vinna mälet
med sädana medel, som ej vore förenliga med det
rätta, eller med sunda statsekonomiska grundsatser.
Ett sådant afsteg vore inskränkningen af tiden. Ef-
ter att hafva utvecklat skälen härför, tillstyrkte han
säledes att tiden mätte utsträckas till 6 mänader.
Hr von Hartmansdorff äbtropade utskottets egna
motiver derför, att tidsinskränkningen vore en eko-
nomisk förlust för hela riket. Talaren fraktade öf
verdriften. Han ansåg det vara en fördom att tro
sig minska förbrukningen genom att lägga hinder i
vägen för tillverkningen. Sädant vore endast att
framkalla lönbränneri och lurendrejeri. Talaren
ville fördyra bränvinet genom beskattning, men icke
genom onaturliga hinder för näringens utöfning, ty
sådant vore orimligt. Om man säledes föreskrefve
att bränneri icke finge anläggas på andra orter, än
dit man icke kunde komma annat än på klöfsadel,
eller der det ej fanns tillgång på vatten; eller att
inger annan finge betjena vid bränvinspannan än
halta och vensterhändta; att tillverkningen endast finge
ske med den sämsta redskap, och af den sämsta ma-
teriel, så skulle allt sådant utan tvifvel leda att för-
dyra varan, om nemligen föreskrifterna kunde åtly-
das; men talaren frågade, om sädant vore rimligt.
Han ansäg minskningen i tiden höra till dessa be-
dröfliga ätgärder.
Frih. af Ugglas. Just för att icke binda brännin-
gen vid jorden, hvilket beslutet på förmiddagen åsyf-
tat, röstade han för 2 månader, ty hau trodde, att
om jordbrukaren ej finge rätt att bränna längre tid,
så skulle rörelsen åtminstone på mänga ställen ned-
läggas, hvaremot den med en längre bränningstid
skulle fortfara. Instämde med hr Braunerhjelm.
Frih. Tersmeden, W. F., röstade, af statsekonomi-
ska skäl, för en utsträckning af tiden till 6 månader.
Frih. Stjernstedt och grefve Lagerbjelke ville ej göra
öfvergängen till fabriker allt för tvär; detta skulle
föranleda en alltför hastig koncentration och mänga
enskilda förluster; de röstade derföre för en inskränk-
tare tid. .
Hr Braunerhjelm ville icke erkänna att bränvins-
bränningen vore en fri näring eller någonsin borde
vara det, tvärtom vore det nödigt, att den underka-
stades mer tvång än någon annan näring.
Frih. Åkerhjelm, C., röstade för 2 månaders brän-
ningstid.
Grefve von Platen önskade deremot att bränvins-
bränningen ja förr desto heldre koncentrerades på så
få händer som möjligt, och tillstyrkte fördenskull att
tiden mätte utsträckas till 6 månader, hvarförutan
nägra fabriker icke kunde uppstå.
Hr Dalman, W. F. Då han varit motionär i frå-
gan, hade han funnit sig serdeles tacksam mot ut-
skottet, som i alla väsendtliga punkter gillat hans åsig.
ter. Detta vore händelsen äfven i denna. Det ifrå-
gavarande förslaget vore i hans tanka icke att be-
trakta såsom ämnadt att föreställa ett non plus ultra
af nationel och statsekonomisk förträfflighet. - Det
skulle då i talarens tanka hafva varit helt annorlunda
uppstäldt. Sådant som det nu vore, ville talaren lik-
väl antaga detsamma såsom ett öfvergångsförslag.
Han vore således rädd för att sönderbryta detsamma,
och han trodde det hänga så väl tillsammans, att man
icke gerna kunde rubba en punkt utan att äfven de
andra rubbades. Begränsningen i tillverkningsrätten,
indelningen i större och mindre brännerier, metoderna
för kontrollen m. m., stode efter talarens förmenande
3 sammanhang med inskränkningen af tiden. Tala-