ÖFVERSTE STOBRE ELLER HOLSTEINSKA PARTIET.) SEXTONDE KAPITLET. Klockan är 11 på aftonen. Gyllenstens fängelse i Dresden upplyses af en från: taket nedhängande lampa. På en usel halmbädd slumrar mördaren, oroligt vridande sig i sömnen. Stora svettdroppar perla på hans panna. Uttrycket i hans ansigte är vildt och fasansfullt. Håret, som på de sednaste veckorna börjat gråna, hänger i vild oordning kring pannan och de infallna kinderna. Hans händer knyta sig i sömnen, några afbrutna meningar bana sig väg öfver de skälfvande läpparne... det synes tydligt, att en förfärlig dröm beherrskar honom. Denna natt är mördarens sista. Man har gjort kort process med honom. Sachsiska öfverrätten har dömt honom till döden under bilan. Klockan 10 på förmiddagen den följande dagen är utsatt till afrättningen. Utanför fängelset höres det entoniga ljudet af vakter. nas steg. Plötsligen sättes den tunga nyckein i låset och omvrides. Dörren går upp. Två vaktkarlar åtföljda af en tredje person inträda. Denne tredje person är ingen annan än vår beksnte löjtnant Kilstedt, som ännu en gång infinner sig i fängelset, för att taga farväl af sin landsman och f. d. kamrat. Kilstedt — sjelf en i grund förderfvad varelse — kände ingen rysning öfver de brott han sett Gyllensten begå. Vid ett af dessa — mordet på juden i Hamburg — bade han sjelf varit behjelplig, och sedermera tillika med mördaren njutit frukterna deraf... Emellertid bade hans namn icke blifvit inblandadti Gyllenstens rättegång. Kilstedt kände sig derföre fullkomligt lugn, och hade dessutom beslutat att med det aldra första öfvergifva de trakter, der han varit sedd i sällskap med Gyllensten. Kilstedt närmade sig Gyllenstens bädd. Lampskenet föll på den sofvande mördarens ansigte och belyste full) Se A. B. N:is 63, 65—57, 59, 61—65, 88;270, 72, 73, 76, 77, 80, 82, 84, 86, 87, 89, 92, 94 och 97.